Sömnproblem jag orkar inte...

Tack, men jag fattar inte hur det skulle funka. Sagorna är ju mer att barnet petar med boken eller försöker äta nån sida. Det blir ju lugnare för att vi sitter ned då men det är ju ingen riktig sagostund som för äldre barn.

Barnet här ligger alltså inte och babblar lite lugnt eller kramar nalle utan vrider sig hetsigt, kryper runt, ställer sig not spjälsängen, och börjar storgråta. Vi har också inte annat val än att ha spjälsängen i sovrummet (eller vardagsrummet) i dagsläget. Det låter som vi har olika typer av barn, jag kunde inte lägga ifrån mig barnet första månaderna utan storgråt, utan bodde typ i en soffa med barnet på mig.

Alla barn är olika, samma barn har dessutom olika beteenden med olika personer. 

Det jag märker på dina i lägg är att det finns ett förslag som du inte ens bemöter. 
Att dela på er så att en sover på annan plats med öronproppar om så behövs. 

Det svaret du ger är att det blir värre då, hur kan det bli värre än att ni ändå inte får sova oavsett? Du skriver att ingen av er fått sömn på först två månader och sedan uppfattar jag det som att du menar 11 månader. 

Dela på er så att en får sova, det är ju bättre än att ni båda ska vara vakna, eller?? 

Jag är trött så jag skriver kanske inte på min allra mest förståeliga nivå.

Det här med extremt krypande och mer orolighet har skett i 2 mån. Barnet är 11 mån. Såklart får vi ju någon sömn, annars hade vi ju krasst sett inte överlevt, men den har aldrig varit bra och blivit värre dessa 2 mån av ökad nattoro.

Ett av huvudproblemen är själva insomnandet som kan ta 2-3 h. Det är där det inte hjälpt att vara ensam. Efter det skulle en av oss kanske kunna sova på soffan någon h då barnet har en tid det sover innan nattvaknandet startar Men då har vi liksom slocknat i sängen. När barnet sen vaknar upp igen nånstans 00-0130 så har det varit lättare att få till nån form av omsomning när vi båda varit nära, eller en vyssat barnet och en kanske hämtar mat. När man varit ensam då har det urartat i hög gråt med tårar och sen fick vi ändå hjälpas.

Jag är medveten om att vi verkligen borde försöka ändra något men när man är så trött så är känslan av ett barn som gråter hysteriskt och försöka lugna då ensam nästan övermäktig.

Kanske blir det så att vi får ta en vecka med varannan natt ändå bara för att få några nätters hel sömn så man kan tänka klart i omgångar, även om det kommer ge varannan natt av ännu mindre sömn. 

I detta är du långt ifrån unik och det är detta jag tror problemet grundar sig i. Redan tidigt tror jag att ni skapade en del av detta problemet. Alla spädbarn gråter eller storgråter, det är så spädbarn kommunicerar. Om de vuxna då gör ALLT för att barnet inte ska gråta eller gör allt för att trösta barnet SÅ FORT barnet gråter föder det ett beteende i barnet, barnet får bekräftelse genom att gråta och varje gång de vuxna blir stressade så får barnet sin bekräftelse.

Försök att bryta detta mönster, din son tar inte skada av att du låter honom vara en stund när han skriker. Jag menar såklart inte att du ska stänga dörren till rummet och gå, men bekräfta inte beteendet. 

Och ja, självklart ska ni dela på er! Kan faktiskt inte förstå att ni inte gjort det än....

Jag har hört detta. Jag har också hört motsatsen, att vissa barn faktiskt behöver mer närhet än andra och att så små barn inte lär sig och drar slutsatser utan bara är precis i ögonblicket. Jag satt alltså i början med hörselkåpor på då det inte var många ögonblick som var lugna de första 3 månaderna. Andra mammor hade barn de kunde lägga i babygym, vårt var oanvänt då det bara blev gråt så fort jag la ifrån mig barnet.

Som sagt har vi bara ett sovrum och ett vardagsrum, vi bor litet. Jag har inte tänkt att det ger så mkt att dela på oss efter läggning då den i sig tar sån tid, men det får bli ett försök för att vi själva kanske ska hitta lite egna ideer varannan dag iaf med lite vaknare hjärna. 

 

Jag förstår desperationen. Men nu har ni ju testat allt, dvs allt som ingår in konceptet läggning, sova.
Mitt tips är att bryta allt. Ni struntar i läggtider (förstår att det inte är lätt med flera barn). 
Tips (om det finns flera barn, göra en koja under soffbordet/köksbordet, nu ska ni campa. 
Sitta i soffan och vara vuxen, låta barnet vara med och somna i soffan.

Jag nattade aldrig sonen under första året (utom när jag fick ett ryck att testa 5mm, idioti jag vet). Men sonen var med oss i soffan, om vi gick ut och gick etc. Det var först när vi själva gick och la oss som han lades i sängen (samsov med honom). Vi har ytterst sällan haft långa nattningar och sonen fick den sömnen han behövde

Vi har bara ett barn. 

Ja, det kanske är en tanke. Det har ju blivit ett sånt fokus på läggningen nu av alla problem att vi redan kl 17 om dagarna börjar stänga ned allt annat och sen bara försöka göra allt perfekt för att hitta en väg. Just då vi är så trötta. 

Det är en vanesak såklart. Låt barnet göra så då förr eller senare tröttnar hen. Så som ni håller på nu kommer inte hålla. 

+1

Har barnet blivit utrett av barnläkare?

För det där låter inte normalt. Det låter för mig som barnet har något kroppsligt obehag, som det kanske kan tänka bort medan det händer saker men som är för störande för att tillåta sömn, och som ibland gör riktigt ont (när han byter ställning i sängen och väcker sig själv av smärta).

Ett barn i min släkt hade lätt höftledsluxation. Det var inte tillräckligt för att direkt synas utanpå, men han ville inte lära sig gå riktigt. Han försökte, och gnydde sedan till eller blev jätteledsen, och så slutade han försöka. Det tog tills han var över året innan föräldrarna fattade att något var fel eftersom BVC gärna säger att allt är normalt, men det var det  ju inte. När han väl fick sina leder undersökta så fick de hjälp med höftluxationen och han blev ett nöjt och glatt barn.

Jag säger inte att det är just det men detta du beskriver låter för mig som ert barn har ont/obehag av något, och därför inte kan sova vettigt. Det hade jag velat få utrett och jag hade inte nöjt mig med BVC/VC-läkare.

Det är vanligt att skylla allt på magen men det finns faktiskt andra besvär som spädbarn kan ha också.