• Anonym (Gråtfärdig)

    Sömnproblem jag orkar inte...

    ... eller ja, orka måste jag ju men jag bryter snart ihop.

    Har en snart 11 månaders som vägrar somna lugnt. Varje kväll och natt är en kamp, med barn som övertrött kryper över mig, skallar mig, stoppar fingrar i min näsa och öron, river håret i tinningarna. Det kan ta 2-3 h innan nån form av lugn uppstår och det gör faktiskt ont på riktigt med så mkt smällar och riv. Sen kan det bli någon eller ett par timmars sömn och sen är det en timme i taget sömn med barn som helt plötsligt illvrålar, skallar en från krypläge 30 cm upp, och absolut ingen sammanhängande sömn. Tror min djupsömn på natten är förvinnande liten. Det här har nu pågått 2 månader och jag är helt slut. Drömmer allt mer stressade mardrömmar och vaknar själv ofta med ett ryck och ångest.

    Vi har testat att lägga en i taget så en av oss föräldrar skulle få sova men då vägrar barnet sova totalt. Testat egen säng, det går nån gång men sen är det fullt ös i den och illvrål.


    Är helt slut. Min närhet till min sambo är borta, vi får noll egentid som vuxna. vi har testat att lägga tidigt, lägga sent, mata, inte mata.

    Jag är bara helt gråtfärdig av brist på en endaste enda natt som inte är såhär.

    Behöver bara en kram. Pepp. Vad som. Just nu känns det som det här aldrig kommer gå över.

  • Svar på tråden Sömnproblem jag orkar inte...
  • sextiotalist
    Anonym (Kia) skrev 2022-09-15 11:41:38 följande:

    Vi har, med båda barnen upplevt, att för lite dagsömn försvårade både nattning och försämrar nattsömn. Strax innan året, sov båda våra barn fortfarande tre gånger om dagen. Om vi ruckade på det, blev det genast övertrötta och kom aldrig till ro, vare sig för nattning eller för ordentlig sömn.

    När, framför allt ettan, krånglade med nattningar bytte vi också taktik. Istället för att somna i sängen (som hon ett tag vägrade och började bråka om så fort vi andades säng), hoppade vi över pyjamas, satte henne i selen och spelade lite piano, tittade på teve, eller gick runt hemma. Då fattade hon inte att det var nattning på gång, och somnade utan att behöva jaga upp sig innan. När det inte fungerade längre, bytte vi taktik igen. Så lite rutiner som möjligt, var tydligen hennes melodi!


    Det rekommenderade jag också, bryta allt som kan förknippas med nattning. 
  • elin1989
    Anonym (Gråtfärdig) skrev 2022-09-13 22:29:11 följande:

    Vi har testat. Dels verkar ljud inte störa dagtid med sömn, barnet sover  i vagn brevid massa ljud i kök och så utan något problem alls.

    Det som händer kvällstid är att barnet inte helt enkelt kommer till ro kvällstid. Det är kryp direkt. Runt i spjälsängen. Ställa sig upp. Lägga sig ned. Gråt tills det hulkas. krypa på knä i mer stress till man slår huvudet i kanten på spjälsängen lite för hårt och gråter av det.


    Det är som att det är något med just nattning på kvällen som inte går. Som att barnet är så himla besviket att det kämpar med allt han har för att inte behöva sova, och stressar upp sig själv så det blir blöjbyte av det hela.

    Vi har inte haft en hel natts sömn på 11 månader nu snart. Inte ens en halv natt.


    Jag skulle fortfarande lämna rummet och se om barnet kan varva ner själv. Antagligen blir det skrik och då skulle jag gå in och ut typ var 10 minut eller nåt. Barnet verkar ju inte må bra av situationen heller och verkar stressad som det är. Min son har alltid somnat bättre själv. Sen kommer det säkert vara jobbigt i början men så här kan ni ju inte fortsätta 
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Gråtfärdig) skrev 2022-09-13 22:29:11 följande:

    Vi har testat. Dels verkar ljud inte störa dagtid med sömn, barnet sover  i vagn brevid massa ljud i kök och så utan något problem alls.

    Det som händer kvällstid är att barnet inte helt enkelt kommer till ro kvällstid. Det är kryp direkt. Runt i spjälsängen. Ställa sig upp. Lägga sig ned. Gråt tills det hulkas. krypa på knä i mer stress till man slår huvudet i kanten på spjälsängen lite för hårt och gråter av det.


    Det är som att det är något med just nattning på kvällen som inte går. Som att barnet är så himla besviket att det kämpar med allt han har för att inte behöva sova, och stressar upp sig själv så det blir blöjbyte av det hela.

    Vi har inte haft en hel natts sömn på 11 månader nu snart. Inte ens en halv natt.


    Ok, jag kommer nu med ett förlag som kan uppfattas kontroversiellt. Ta inte upp barnet. Låt barnet knorra, vrida sig, klaga skrika. Vaddera sängen. Ha sängen bredvid er säng men en bit bort. prata lugnt och säg godnatt. Men gå inte barnet till mötes här. I värsta fall får barnet skrika sig själv till söms medan man sticker in en hand som klappar och visst att vi ÄR här. Det kan ta dagar, veckor men barnet lär sig sen att det är lönlöst att försöka. 


    För barnet ÄR tryggt. Ni ÄR i hens närhet. Detta är knorr och sätta sig på tvären och då gäller det att härda ut och vara konsekvent.

    så skaffa hörlurar, airpods som stänger ute ljud (som trebarnsmor gjorde jag detta med sista och det funkar). Barn ställer om sig snabbt. 


    En gång skällde jag t.o.m. ut mitt lilla hjärta på 12 mån. Han blev så ställd och titta på mig med stora ögon. Så somnade han tvärt (vill lägga till att jag aldrig brukar skrika på barnen).

    jag tror barn mår bra av tydlighet. Att man är konsekvent och inte viker sig. Kärleksfull men bestämd. Det finns inte på kartan att mina föräldrar eller generationer tidigare skulle accepterat att barn agerade på detta vis. Och det har blivit folk av dessa barn. Vi föräldrar måste tillåtas att få vara hårda med. Annars överlever vi inte.. och relationen måste hålla för allas skull.

    sen spände min mandats en skrikande son i vagnen (han hatar det) och gick en 3 timmars promenad så jag fick sova, och sen byttes vi av.

    det kommer att ordna sig! Men det handlaren att överleva tiden fram tills det ordnar sig.

  • sextiotalist
    Anonym (Anna) skrev 2022-09-16 13:17:31 följande:

    Ok, jag kommer nu med ett förlag som kan uppfattas kontroversiellt. Ta inte upp barnet. Låt barnet knorra, vrida sig, klaga skrika. Vaddera sängen. Ha sängen bredvid er säng men en bit bort. prata lugnt och säg godnatt. Men gå inte barnet till mötes här. I värsta fall får barnet skrika sig själv till söms medan man sticker in en hand som klappar och visst att vi ÄR här. Det kan ta dagar, veckor men barnet lär sig sen att det är lönlöst att försöka. 


    För barnet ÄR tryggt. Ni ÄR i hens närhet. Detta är knorr och sätta sig på tvären och då gäller det att härda ut och vara konsekvent.

    så skaffa hörlurar, airpods som stänger ute ljud (som trebarnsmor gjorde jag detta med sista och det funkar). Barn ställer om sig snabbt. 


    En gång skällde jag t.o.m. ut mitt lilla hjärta på 12 mån. Han blev så ställd och titta på mig med stora ögon. Så somnade han tvärt (vill lägga till att jag aldrig brukar skrika på barnen).

    jag tror barn mår bra av tydlighet. Att man är konsekvent och inte viker sig. Kärleksfull men bestämd. Det finns inte på kartan att mina föräldrar eller generationer tidigare skulle accepterat att barn agerade på detta vis. Och det har blivit folk av dessa barn. Vi föräldrar måste tillåtas att få vara hårda med. Annars överlever vi inte.. och relationen måste hålla för allas skull.

    sen spände min mandats en skrikande son i vagnen (han hatar det) och gick en 3 timmars promenad så jag fick sova, och sen byttes vi av.

    det kommer att ordna sig! Men det handlaren att överleva tiden fram tills det ordnar sig.


    Som jag svarade innan. Sonen spydde ner sängen när jag försökte det, vet inte ens om det är värt det. Nej, det blev inte bättre, snarare värre, efter tre dagar så insåg jag det idiotiska och fick ett barn som gallskrek när han fick syn på spjälsängen. Det tog ett par månader att reparera skadan.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    sextiotalist skrev 2022-09-16 13:20:25 följande:
    Som jag svarade innan. Sonen spydde ner sängen när jag försökte det, vet inte ens om det är värt det. Nej, det blev inte bättre, snarare värre, efter tre dagar så insåg jag det idiotiska och fick ett barn som gallskrek när han fick syn på spjälsängen. Det tog ett par månader att reparera skadan.
    Det är detta jag är rädd för skulle hända, och det är varför jag inte kommer testa skrik-dig-till-sömns-metoden.
  • sextiotalist
    Anonym (Gråtfärdig) skrev 2022-09-16 13:57:23 följande:
    Det är detta jag är rädd för skulle hända, och det är varför jag inte kommer testa skrik-dig-till-sömns-metoden.
    Jag föreslår att du till helgen, kanske redan i kväll, testar mitt förslag. Förbered en myskväll i soffan, lite gott till er vuxna (om det går) en bra film, som inte skrämmer barn. Eller än bättre, en tråkig film. Ta en filt och kryp alla tre under den. Småprata ni vuxna med varandra 
    Och till ert barn säger ni att ni ska ha en mysig kväll tillsammans. 
    Om han somnar, så låt honom ligga kvar tills ni ska lägga er
  • Spucks
    Anonym (Anna) skrev 2022-09-16 13:17:31 följande:

     


    sen spände min mandats en skrikande son i vagnen (han hatar det) och gick en 3 timmars promenad så jag fick sova, och sen byttes vi av.


    ???? Varför det, om det fungerade ju så himla bra att lära barnet att ni skiter i hans skrik?
  • Anonym (Helena)

    Nu var det ett tag sedan våra var så små men ger ett litet försök ändå. 

    Tanke 1)
    Välling åt barn 1 hos oss (barn 2 vägrade ).  Då gav vi det halvsittandes (kudde under ryggen) i sängen samtidigt som vi läste. Aldrig somna med vällingflaskan i munnen utan urdrucken så tog vi undan den, läste klart, sa god natt och släckte. Låg/satt bredvid beroende på ålder och säng. 

    Tips på böcker är ju enkla som Totte och liknande. De förstår mer än man tror och det är bra att läsa, men det är helt oviktigt egentligen här. Barn 2 älskade Totte och kisse vid den åldern. Vi både såg youtube-filmen och läste boken miljontalsgånger.... 

    Tanke 2)
    Men en annan tanke - ni låter barnet somna i sittern. Vaknar barnet när det landar i sängen kan jag nog förstå det. Testa att värma upp sängen med vetekudde så det inte är iskallt när ni lägger ner barnet. Jämför med att någon rycker av täcket när du sover, det skulle inte vara poppis. Så varmt hela vägen till sängen. 

    Tanke 3)
    Samsov - men lägg er bara en förälder med barnet. Gör som ettan ovan. Halvliggande läge välling och läsa bok. Ta bort flaskan och god natt. 

    Tanke 4) 
    Kompliment till ovan: Ha på svag lugn musik i bakgrunden när det är sovdags. Gärna samma musik varje kväll som ni står ut med (vaggvisor, klassiskt, jazz, vad ni nu gillar). Eller kanske lite pratradio typ P4 om ni hellre tycker det är bra. 

    Tanke 5)
    Jag vet att jag övervägde det ett par gånger med varje barn, men gick aldrig så långt. Har ni bil - ut och åk på nätterna. Se till att barnet får mer sammanhängande sömn. Den andre föräldern får sova i lugn och ro hemma. Jag vet att det är ett desperat tips, men ibland gör man sådant som krävs. 

    Inget kommer vända över en natt. Hitta någon metod ni fått tips om i tråden där ni tycker ni kan testa en vecka eller två. 

    Sedan det med att inte sova på dagen - barn är jätteolika. En del kan sova tre timmar vid samma ålder som er, andra sover tio minuter, (jodå kompisens barn var sådana). Inget är rätt eller fel, ni ska hitta det som passar ert barn. 

    Du önskade en stor kram. Det får du här! ==> KRAM! Hjärta

    Det är jobbigt, jag vet, vi har också varit där, dock inte så här. Men det är jobbigt. 

  • Anonym (Helena)

    Just det.

    Be om hjälp utifrån. Era föräldrar, syskon, vänner. Vem som helst. Ni behöver sova. Kanske kan någons föräldrar ta en kväll. Ni går ut på en promenad två timmar, eller vad ni nu vill göra en kväll. Under kan ske, barn kan sova när man kommer hem. Inte helt 100, men det finns en chans. 

  • Anonym (Gråtfärdig)
    sextiotalist skrev 2022-09-16 14:03:07 följande:
    Jag föreslår att du till helgen, kanske redan i kväll, testar mitt förslag. Förbered en myskväll i soffan, lite gott till er vuxna (om det går) en bra film, som inte skrämmer barn. Eller än bättre, en tråkig film. Ta en filt och kryp alla tre under den. Småprata ni vuxna med varandra 
    Och till ert barn säger ni att ni ska ha en mysig kväll tillsammans. 
    Om han somnar, så låt honom ligga kvar tills ni ska lägga er
    Kruxet är att vår lille är för liten för det. Sätter vi oss i soffan ska man mer klättra över soffan, krypa överallt i den, äta en leksak och bli arg för att man inte får krypa med huvudet först nedför kanten :). Släpper vi ned på golvet tultas det iväg väldigt instabilt och ramlas.

    Men det går ju absolut att bara typ äta något och sen ha ett fikagottbord i vardagsrummet, och varva ned ändå, så det inte blir äta-tänder-pyjamas-säng där vi börjar planera nattning långt innan middagen.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (Helena) skrev 2022-09-16 14:50:37 följande:

    Nu var det ett tag sedan våra var så små men ger ett litet försök ändå. 

    Tanke 1)
    Välling åt barn 1 hos oss (barn 2 vägrade ).  Då gav vi det halvsittandes (kudde under ryggen) i sängen samtidigt som vi läste. Aldrig somna med vällingflaskan i munnen utan urdrucken så tog vi undan den, läste klart, sa god natt och släckte. Låg/satt bredvid beroende på ålder och säng. 

    Tips på böcker är ju enkla som Totte och liknande. De förstår mer än man tror och det är bra att läsa, men det är helt oviktigt egentligen här. Barn 2 älskade Totte och kisse vid den åldern. Vi både såg youtube-filmen och läste boken miljontalsgånger.... 

    Tanke 2)
    Men en annan tanke - ni låter barnet somna i sittern. Vaknar barnet när det landar i sängen kan jag nog förstå det. Testa att värma upp sängen med vetekudde så det inte är iskallt när ni lägger ner barnet. Jämför med att någon rycker av täcket när du sover, det skulle inte vara poppis. Så varmt hela vägen till sängen. 

    Tanke 3)
    Samsov - men lägg er bara en förälder med barnet. Gör som ettan ovan. Halvliggande läge välling och läsa bok. Ta bort flaskan och god natt. 

    Tanke 4) 
    Kompliment till ovan: Ha på svag lugn musik i bakgrunden när det är sovdags. Gärna samma musik varje kväll som ni står ut med (vaggvisor, klassiskt, jazz, vad ni nu gillar). Eller kanske lite pratradio typ P4 om ni hellre tycker det är bra. 

    Tanke 5)
    Jag vet att jag övervägde det ett par gånger med varje barn, men gick aldrig så långt. Har ni bil - ut och åk på nätterna. Se till att barnet får mer sammanhängande sömn. Den andre föräldern får sova i lugn och ro hemma. Jag vet att det är ett desperat tips, men ibland gör man sådant som krävs. 

    Inget kommer vända över en natt. Hitta någon metod ni fått tips om i tråden där ni tycker ni kan testa en vecka eller två. 

    Sedan det med att inte sova på dagen - barn är jätteolika. En del kan sova tre timmar vid samma ålder som er, andra sover tio minuter, (jodå kompisens barn var sådana). Inget är rätt eller fel, ni ska hitta det som passar ert barn. 

    Du önskade en stor kram. Det får du här! ==> KRAM! Hjärta

    Det är jobbigt, jag vet, vi har också varit där, dock inte så här. Men det är jobbigt.



    Tack.

    Jag vet ju att det är en viss tid. Men mitt i det är det ändå jobbigt. 
  • Anonym (Ladybug)

    Vi har också haft svåra nattningar med ett av våra barn. Redan som liten var han extremt närhetskrävande och sov aldrig i vagn, bara i famn/sele. Kanske blev det en ond cirkel att vi "vande" honom vid närhet, men han hade ett större behov av närhet än vårt andra barn också.

    Han har alltid tagit 2h att natta. Vi turas om men det är svårt eftersom vi aldrig får tid tillsammans som par. Vi har provat allt möjligt, tex låta honom sova själi spjälsäng v och "fixa" så han inte känner sig helt övergiven i rummet bredvid. I 2 mån stod han och hoppade och grät i spjälsängen i timmar varje kväll innan vi gav upp. 

    Nu är han 6 år och fortfarande svårnattad, och vill ha någon hos sig.

  • elin1989
    sextiotalist skrev 2022-09-16 14:03:07 följande:
    Jag föreslår att du till helgen, kanske redan i kväll, testar mitt förslag. Förbered en myskväll i soffan, lite gott till er vuxna (om det går) en bra film, som inte skrämmer barn. Eller än bättre, en tråkig film. Ta en filt och kryp alla tre under den. Småprata ni vuxna med varandra 
    Och till ert barn säger ni att ni ska ha en mysig kväll tillsammans. 
    Om han somnar, så låt honom ligga kvar tills ni ska lägga er
    Men det där går ju inte med en 11 månaders. Sitta och småprata under en filt med en övertrött 1-åring? Säga till barnet att ni ska ha en mysig kväll? Det här är ju en bebis!
  • Vindiseglet

    Lider med dig! Har ni funderat över att testa att ge Melatonin? Vissa barn behöver det för att kunna sova bra.

  • Räkan77

    Kan ni åka iväg en vecka hela familjen? Hyra en stuga och bara vara. Turas om att sova ett längre pass på dagen när den andra är ute och leker med barnet. Bryta alla gamla vanor som sitter i väggarna där hemma.

    Jag tror att en anledning till kvällskaoset är att ni föräldrar blir uppstressade resan innan nattningen. Fullt förståeligt, men det hjälper inte barnet att komma till ro. 

  • Anonym (Moster)

    När min mycket närhetstörstande systerdotter var i den åldern nattades hon genom att pappan satte henne i en sele och tog med henne på kvällspromenad. Närhet, frisk luft och ett rytmiskt skumpande gör det lättare att somna.

Svar på tråden Sömnproblem jag orkar inte...