• Anonym (Gråtfärdig)

    Sömnproblem jag orkar inte...

    ... eller ja, orka måste jag ju men jag bryter snart ihop.

    Har en snart 11 månaders som vägrar somna lugnt. Varje kväll och natt är en kamp, med barn som övertrött kryper över mig, skallar mig, stoppar fingrar i min näsa och öron, river håret i tinningarna. Det kan ta 2-3 h innan nån form av lugn uppstår och det gör faktiskt ont på riktigt med så mkt smällar och riv. Sen kan det bli någon eller ett par timmars sömn och sen är det en timme i taget sömn med barn som helt plötsligt illvrålar, skallar en från krypläge 30 cm upp, och absolut ingen sammanhängande sömn. Tror min djupsömn på natten är förvinnande liten. Det här har nu pågått 2 månader och jag är helt slut. Drömmer allt mer stressade mardrömmar och vaknar själv ofta med ett ryck och ångest.

    Vi har testat att lägga en i taget så en av oss föräldrar skulle få sova men då vägrar barnet sova totalt. Testat egen säng, det går nån gång men sen är det fullt ös i den och illvrål.


    Är helt slut. Min närhet till min sambo är borta, vi får noll egentid som vuxna. vi har testat att lägga tidigt, lägga sent, mata, inte mata.

    Jag är bara helt gråtfärdig av brist på en endaste enda natt som inte är såhär.

    Behöver bara en kram. Pepp. Vad som. Just nu känns det som det här aldrig kommer gå över.

  • Svar på tråden Sömnproblem jag orkar inte...
  • Spucks

    Några förslag, det kanske finns ju något som ni inte har testad än:


    * dra ner på aktiviteter/intryck under dagen - barnen kanske är överstimulerad
    * napp
    * vaggar barnet till sömns (i vagnen och tar med i sängen när ni lägger er, eller i famnen, eller när han ligger i sängen med din hand p
    å hans bröstkorg)
    * sjungar barnet till sömns
    * begränsa barnet/omr
    ådet, precis som man oftas gör med nyfödda, dvs. sovsäck eller lindra in i täcket; begränsa utrymmet i sängen med kuddar, bebisnäste eller annat
    * vistas i sovrummet redan innan läggdags, dvs. boken och kanske lek i sovrummet istället för vardagsrummet
    * ändrar rutinerna
    * ge vällingen lite tidigare

  • Anonym (Öh)
    Anonym (Mman) skrev 2022-09-14 08:54:44 följande:
    I detta är du långt ifrån unik och det är detta jag tror problemet grundar sig i. Redan tidigt tror jag att ni skapade en del av detta problemet. Alla spädbarn gråter eller storgråter, det är så spädbarn kommunicerar. Om de vuxna då gör ALLT för att barnet inte ska gråta eller gör allt för att trösta barnet SÅ FORT barnet gråter föder det ett beteende i barnet, barnet får bekräftelse genom att gråta och varje gång de vuxna blir stressade så får barnet sin bekräftelse.

    Försök att bryta detta mönster, din son tar inte skada av att du låter honom vara en stund när han skriker. Jag menar såklart inte att du ska stänga dörren till rummet och gå, men bekräfta inte beteendet. 

    Och ja, självklart ska ni dela på er! Kan faktiskt inte förstå att ni inte gjort det än....
    Detta var det dummaste jag läst. Uträknande och manipulativa bebisar alltså? Skulle ge min högra arm på att bebisar bara uttrycker sina behov utan baktanke. Skulle tippa på att du har fel referensramar för att förstå innebörden av situationen TS beskriver. En situation som för övrigt INTE beror på hur de hanterat barnet, tvärtom verkar de ha käppat på på rätt sätt ur ett barnperspektiv.
  • Xlr8
    Anonym (Gråtfärdig) skrev 2022-09-13 21:46:38 följande:
    Sömnproblem jag orkar inte...

    ... eller ja, orka måste jag ju men jag bryter snart ihop.

    Har en snart 11 månaders som vägrar somna lugnt. Varje kväll och natt är en kamp, med barn som övertrött kryper över mig, skallar mig, stoppar fingrar i min näsa och öron, river håret i tinningarna. Det kan ta 2-3 h innan nån form av lugn uppstår och det gör faktiskt ont på riktigt med så mkt smällar och riv. Sen kan det bli någon eller ett par timmars sömn och sen är det en timme i taget sömn med barn som helt plötsligt illvrålar, skallar en från krypläge 30 cm upp, och absolut ingen sammanhängande sömn. Tror min djupsömn på natten är förvinnande liten. Det här har nu pågått 2 månader och jag är helt slut. Drömmer allt mer stressade mardrömmar och vaknar själv ofta med ett ryck och ångest.

    Vi har testat att lägga en i taget så en av oss föräldrar skulle få sova men då vägrar barnet sova totalt. Testat egen säng, det går nån gång men sen är det fullt ös i den och illvrål.


    Är helt slut. Min närhet till min sambo är borta, vi får noll egentid som vuxna. vi har testat att lägga tidigt, lägga sent, mata, inte mata.

    Jag är bara helt gråtfärdig av brist på en endaste enda natt som inte är såhär.

    Behöver bara en kram. Pepp. Vad som. Just nu känns det som det här aldrig kommer gå över.


    Konsekvent är lösning smart hörselskydd, lägg i nn i sängen där får den ligga och sova. 
    Du kommer få bråka satan ett tag. Vad du än gör ska ungen ligga i den sången. Ge inte en enda mm. 
    Hade samma problem i 11månader Faktum är att det lät lindrigare för dig. Sen tröttnade jag ur körde över sambon med hennes jävla böcker om samsovning å dylikt.
  • Anonym (M)

    Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...

  • Anonym (Mman)
    Anonym (Öh) skrev 2022-09-14 22:33:20 följande:
    Detta var det dummaste jag läst. Uträknande och manipulativa bebisar alltså? Skulle ge min högra arm på att bebisar bara uttrycker sina behov utan baktanke. Skulle tippa på att du har fel referensramar för att förstå innebörden av situationen TS beskriver. En situation som för övrigt INTE beror på hur de hanterat barnet, tvärtom verkar de ha käppat på på rätt sätt ur ett barnperspektiv.

    Antingen är du okunnig eller så har du otur när du tänker, att du inte kan läsa mitt inlägg och tolka det korrekt utan att lägga till egna värderande ord är det enda som egentligen går att fastställa av ditt inlägg.

    Gör om gör rätt.
  • sextiotalist
    Anonym (M) skrev 2022-09-14 23:39:57 följande:

    Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...


    Eller få ett barn som avskyr spjälsängen och skriker så han spyr.
    Vi har inte heller haft några problem vid läggningen (OK, någon gång såklart), För det första så har vi inte styrt hans sovtider under första året, vet att det kan behövas för vissa barn, absolut. 
    Men nattningen har nog kanske tagit en halvtimme max, även om han har samsovit. En saga, lite prat och sedan sov han gott. 
  • sextiotalist
    Anonym (M) skrev 2022-09-14 23:39:57 följande:

    Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...


    Du vet väl att denna metod är dissad av de flesta barnpsykologer. 
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (M) skrev 2022-09-14 23:39:57 följande:

    Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...


    Vägrar. 

    Eller snarare tror jag inte på den. Jag tror krasst sett inte på att låta ett litet barn utan konsekvensförståelse gråta tills det somnar av utmattning. Det känns helt fel för mig.

    Funkade för er, kul. Men jag ser noll indikation att det skulle funka för oss.  White noise och molnleksaker går också helt bort, det väcker snarare mitt barn. 


    Så jag är ledsen min din lösning tänker vi tyvärr inte prova.

  • Anonym (Kia)

    Vi har, med båda barnen upplevt, att för lite dagsömn försvårade både nattning och försämrar nattsömn. Strax innan året, sov båda våra barn fortfarande tre gånger om dagen. Om vi ruckade på det, blev det genast övertrötta och kom aldrig till ro, vare sig för nattning eller för ordentlig sömn.

    När, framför allt ettan, krånglade med nattningar bytte vi också taktik. Istället för att somna i sängen (som hon ett tag vägrade och började bråka om så fort vi andades säng), hoppade vi över pyjamas, satte henne i selen och spelade lite piano, tittade på teve, eller gick runt hemma. Då fattade hon inte att det var nattning på gång, och somnade utan att behöva jaga upp sig innan. När det inte fungerade längre, bytte vi taktik igen. Så lite rutiner som möjligt, var tydligen hennes melodi!

  • Anonym (I)

    Shit vilken igenkänning på detta! Min son var exakt sån här också som liten. Nu är han 8 och sover hur bra som helst men det började han göra först när han var 6 år. Du har fått många bra tips ovan! Kämpa på <3

Svar på tråden Sömnproblem jag orkar inte...