Förskolan klagar på min tvååring

Ts, jag förstår att det är massa tankar nu och jag kan tycka att det var onödigt av personalen att ta det vid hämtningen en fredag. Men jag skulle avvakta till själva mötet och se vad de faktiskt tar upp innan jag blir helt uppriven osv.

Har nämligen själv gått igenom detta med min äldsta - blev kallade på möte när han var ca 2 för att han var så aktiv. Där och då  när jag fick informationen och blev kallad så kände jag mig mest smått irriterad och "herregud,  han är två!" Sedan gick vi på mötet, visade sig vara mest som ett vanligt utvecklingssamtal men de lyfte specifikt detta och stämde mer av hur han var hemma...om han kunde sitta still och måla en stund, lyssna på en saga, ha ro vid maten osv. Personalen sa tusen miljoner gånger att de inte var oroliga eller tyckte att något var konstigt men att de ändå ville stämma av då han var mer aktiv och hade svårare att komma till ro än sina jämnåriga och gav oss mer tips på att om det var likadant hemma så vore det en god idé att kanske träna lite extra på lugna moment,  som att mysa med en bok eller måla tillsammans. Så var inget stort alls, bara de som hellre kallade till möte än att stå och samtala över barnets huvud vid en hämtning. 

Förlåt, nu blev mitt inlägg långt men det jag ville komma fram till var att jag i efterhand kan se att jag gjorde saken större i mitt huvud, ödslade energi på att bli irriterad och det var i slutändan helt i onödan. Så mitt råd är att ta det lugnt, utgå inte från det värsta utan att pedagogerna faktiskt är medvetna om att ert barn bara är två år och att vissa i den åldern är sjövilda och att de antagligen bara vill stämma av lite med er efter saker de observerat på förskolan. 

Gud vad jag blir ledsen av att läsa den här tråden. Jag blir ledsen för att vi någonstans i vårt snedvridna system som svensk förskola är, har glömt bort att det handlar om barn. Och i det här fallet ett litet barn - en tvååring. Som är precis som en tvååring ska vara - nyfiken och med spring i benen. 

Men problemet är att den här alldeles normala lilla tvååringen stör ett system som är pressat och underbemannat. Och det går ju inte för sig! Förskolefröknar skriver här i tråden att man måste punktmarkera barnet och det går ju inte. Därför måste barnet pressas in i mallen och vara en duktig, lydig elev i den så pedagogiska förskolan. 

En förskolefröken skriver att de är 2-3 vuxna på 20 barn. Hur rimligt är egentligen det?! Hur ska de kunna tillgodose dessa små barns behov av att bli sedda, vägledda och trygga? Och om någon av dessa 20 barn inte följer mallen för ett exemplariskt förskolebarn, ja då ska det utredas! Trådstartarens dotter med sin nyfikna och spralliga personlighet stör ordningen och då måste det ju vara något fel på henne? Herrgud så dumt! 

Till trådstartaren: lyssna på din dotters signaler kring fröknen hon är rädd för. Det finns säkert en anledning till att hon är det. Fröknen ifråga har nog inte varit så pedagogisk som hon borde, utan låtit sin irritation över din dotter sippra igenom. Och sånt känner barn. 

Jo förskolan behöver föräldrars tillåtelse för att en specialpedagog ska få vara med i verksamheten och se hur det fungerar för barnet. 

Fast det stämmer inte.
vi har ett barn med grov autism på mig förskola.
ingen av oss har någon utbildning om diagnoser.
vi Är inte alls utbildade att kunna ta hand om alla barn. Vi gör så gott vi kan men det hadevkunnat bli mycket bättre. 
Barnskötare har gymnasie Utbildning, minns inget sådant.

De har väl inte sagt att ni ska prata med henne hemma eller att de tycker hon behöver en utredning? Lugna dig lite och se vad de faktiskt vill prata om. Kanske de vill prata om hur det fungerar hemma och vad ni tycker fungerar. Bara för att man jag samtal om ett barn betyder inte att man tror att barnet har en diagnos. 

jag har haft samtal med föräldrar om allt från oro för barnets språk, att barnet är ledset vid lämning, att barnet inte har kläder/blöjor/skor, att hen slåss, hen inte äter något alls osv. aldrig att vi vill att föräldrarna ska lösa problemen PÅ förskolan men vi vill samarbeta med dem. Vi kanske rekommenderar att de ber BVC om remiss till logoped, vill se om vi tillsammans kan få till en bra lämningsrutin, höra vad barnet äter hemma för att bäst kunna tillgodose barnets näringsbehov hos oss osv. Allt för att det ska bli så bra som möjligt för barnet, inte för att jävlas. 

Det här ger mig myrkrypningar av obehag. Det är bra att dokumentera barnet för det kan användas senare. 

Föräldrar förstår inte, förskollärare vet bäst.

Tala om att problematisera små barn, stämpla dem, nervärdera föräldrar och anse att man själv vet bäst. 

Tror inte du själv ser detta i din text, utan känner att du bara vill väl och din kompetens är god. Men det ser olustigt ut för den som läser det utifrån.