Förskolan klagar på min tvååring

Och hur tänker man sig att man får en tvååring att bli mindre aktiv?

Hur skulle föräldrarna kunna göra någonting åt det?

Jag minns när min son gick på förskola och de rapporterade bokstavligen varje dag om hur hemsk och jobbig han var. Som om jag kunde vara där istället för på jobbet. När han började skolan var det noll och inget problem. Läraren förstod inte ens vad jag menade när jag ursäktade min son för att han är så jobbig. 

Jag tror att hälften av problemen beror på personalbrist. Barnen är som barn alltid har varit. 

Och en relevant fråga: varför skulle man försöka få en tvååring att bli mindre aktiv? Om barn är helt sjövilda och river stället så förstår man att det är jobbigt men om det bara är att barnet är mer aktivt än de flesta andra ser jag inget problem med att låta hen utvecklas i sin egen takt.

Får inte tvååringar vara ivriga och vilda längre? Trodde det var del i att vara två år för många barn. 

Får barn inte ha spring i benen utan att det ska problematiseras numer?????

Självklart får 2 åringar ha spring i benen! 
Men är det en tvååring som har svårt att sitta stilla i tex samling, vid maten, alltid springer runt inne, inte kan leka utan byter aktivitet hela tiden, svårt att lyssna och koncentrera sig ja då går hen mot "normen" och vi reagerar.

Och vad ska föräldrarna göra åt det? Det är det jag undrar. Hur många tvååringar är bra på att lyssna och sitter stillsamt hela dagarna? Det låter som krav man kan ha på en tioåring. 

Jaha? Och varför behöver ni reagera på det? Ungen beter sig på ett viss sätt, bra då har vi konstaterat det och kan gå vidare med arbetsdagen.

Då jag arbetar med just 2 åringar så vet jag att de självklart kan sitta stilla. Inget konstigt. Föräldrarna kan inget göra när barnet är på förskolan, men antar att samtalet kommer gälla att de ser att barnet har svårigheter. Och därför vill veta hur föräldrarna agerar med barnet hemma. Kanske de inte har några gränser hemma och då blir det jobbigt på förskolan då vi har gränser och är konsekventa. Låter man sitt barn göra som det vill hemma har det barnet ofta svårt i grupp på förskolan. 

Hon är yngst och får gränser men det är svårt att vara benhård mot en tvååring och vi väljer våra fighter. 

vi försöker visa på alte och avleda istället för att skrika nej och gör inte det. Gör hon något farligt använder vi nej och stop med tydlig hand markering.

Och avleda gör vi i förskolan också. "Stopp" tecken används också. Tror du bara ska vänta och se vad det är de vill ta upp. Klumpigt av de att lämna den informationen på en fredag. Förstår det är mycket tankar hos er nu.

Ja jösses. Har sagt det förut och säger det igen. Förskolan har blivit ett skämt. Det är bara fokus på läroplan och utveckling och pedagooooger. Vi föräldrar behöver barnpassning av snälla trygga vuxna när vi arbetar. Vi skiter i era läroplaner. Jag är inget pedagogiskt geni men jag klarar ändå att läsa böcker och måla och leka med klossar och gå ut i naturen och titta på kottar.

Och så ska det gnällas på att en tvååring har svårt att sitta stilla? Varför skapar vi ett samhälle där inte ens normalfungerande människor platsar? Dumheter.