Förskolan klagar på min tvååring

Tror inte en tvåårings aktivitetsnivå har ett dugg med föräldrarnas gränssättning att göra. Barn är olika. Vissa barn har diagnoser, andra är bara aktiva av naturen. Visst kan vissa sitta stilla, men det finns alltid barn som inte kan det. 

Precis som vi vuxna är olika och har olika behov. Men det är klart att det är bekvämare för förskolan om alla barn sitter som tända ljus och är lydiga små minioner. 

Det är annat om vi talar om äldre barn. Jag antar att du inte har barn själv om du tror att det man som förälder säger till en tvååring kommer att sitta i flera hektiska  timmar senare på förskolan? 

Herregud. 

Stackars barn. Inga livliga barn tillåts alltså. 

Man får vara livlig, så länge man är det kontrollerat och avgränsat.

Inte direkt definitionen på livlig. Eller ja, en vuxendefinition I ett fyrkantigt samhälle.

Vi hade samma diskussion med förskolan hela förra terminen. Det var aldrig några möten, men en ständigt gnäll om att sonen var busig, sprang runt, inte kunde fokusera (han var alltså nyss fyllda två?), inte satt still vid samlingen och hellre lekte med bilar än satt och sjöng. 

Till den här terminen bytte han avdelning och fick nya pedagoger. De konstaterar att han absolut har energi och är busig. De har löst det genom att alltid låta honom sitta bredvid en fröken på samlingar. Då kan de alltid hugga tag i honom. På utflykter går han och håller en kompis i handen, men alltid framför en fröken som kan styra upp om han busar. De konstaterar också att han är två och ett halvt och att han sannolikt kommer mogna han också. Det är inget gnäll, utan konstruktiva lösningar. För mig som förälder är det så klart mycket trevligare också. 

2 av min 3 barn har varit det du beskriver mot normen närboende var 2 år. Yngsta är 6 år och har precis börjat förskoleklass och har inga problem att sitta still och älskar att pyssla och rita. Äldsta går på högstadiet, går på en elitskola och är A- elev. Från 4:an så var han alltid den lugna i klassen. Så nej man reagerar inte Om en 2-åring inte kan sitta stilla och har mycket spring i benen. Barn utvecklas olika. när äldsta gick på dagis så hade vi bra personal som fattade detta men när yngsta gick på dagis så hade vi en gnällkärring som tyckte att alla barn skulle sitta och pyssl.

Det var länge sedan det hette "Dagis". Självfallet är det tillåtet att vara aktiv. En tvååring sitter inte ner och pysslar så länge. Men de kan. Det är skillnaden. En tvååring som inte kan pga för mycket kryp i kroppen blir en tvååring man ständigt måste punkta. Vet inte hur jag bäst ska förklara. För de som inte arbetar med barn i förskola förstår nog inte vad jag menar, men de som gör det förstår nog. I en grupp med 15, 16 ibland upp till 20 andra tvååringar krävs det enormt av oss om man har en eller några man ständigt behöver punkta som i TS barns fall är "livligt och gör bus". Vad är det för bus är frågan? 

Va? En tvååring som inte vill sitta stilla och lyssna utan springer runt? Sensation! Ring kvällstidningarna, barnet är nog unikt!

#21 Mrs Moneybags: 
Jodå jag har egna barn. Ett barn som doktorerar och ett barn som går Natur på gymnasiet. Sonen var busig på förskolan. Minst sagt. MEN kunde sitta still när det behövdes. Klarade instruktioner, kunde sitta och pyssla, var en bra kompis osv. 
Tycker tråden gått lite långt. Det är ofta väldigt lätt att anklaga oss på förskolan för "kärringar" och att vi inte gillar barnet, men så fort någon förälder blir "anklagad" tar det hus i helvete. Lägg inte ansvaret på förskolepersonalen. De gör vad de behöver. Om TS blivit kallad till möte ang sitt barn beror det på något. Annars har man inte sådana möten. Då väntar man till utvecklingssamtalet.

Alltå det är ju skrämmande om barn inte kan få vara olika. På samma vis som det finns barn som bara sitter still som tvååringar och inte vill springa runt alls finns det såklart barn som bara vill springa runt och inte sitta still.

Men enligt fsklärarna här i tråden verkar det ju som barn max får vara lite sådär charmigt busiga och springa lite, men ska kunna slappna av direkt de ombeds om det. 

Om ni inte har tid så är det ju en sak; men det är ju inte barnens fel.

Det är många som fortfarande säger dagis, även om fsk-personal verkar ta det som en personlig kränkning.

Vad spelar det för roll om man måste punkta ett barn, oavsett orsak? Om det är så får väl personalen hantera problemet. Klarar de inte av det får rektor ta in resurser. Vad är din poäng där?