Agerade läkaren rätt?

Stressigt jobb och tuff hemsitustion kan meda till kraftig utbrändhet om man inte får hjälp i tid. En första hjälp är att bli sjukskriven heltid några månader, 2-3 till att börja med. Ts ska inte behövs gå ner i tid för att motverka eller bli frisk från utbrändhet. Det är inte rätt metod. 

Ok.
Så du är en sköterska som kan mer än en läkare.

Bra, då vet vi. 

För det första vet vi inte om Ts har utmattningssyndrom. För det andra är det inte alls så att heltidssjukskrivning i flera månader är den allmänna eller den bästa behandlingen vid utmattning. Det kan tvärtom vara direkt kontraproduktivt. Att hamna längre och längre bort från arbetslivet gör att återgången tar mycket längre tid. Det vet de flesta allmänläkare idag. Det är inte en "snäll doktor" bara för att man sjukskriver på heltid. Däremot tycker jag som jag skrev, att Ts behöver en rehabkontakt, förslagsvis psykolog eller kurator och Vc kan också ta kontakt med arbetsgivaren om det finns problem på arbetet som gör att Ts mår dåligt. Nu är ju Ts gravid och ska snart gå på fl så jag tror att detta troligtvis påverkar måendet. Då har man också ett val, gå ner i tid, ta ut fl lite tidigare t ex. I vården finns ofta möjlighet att få gå lite tidigare. Oavsett behöver Ts se över sin livssituation för sjukskrivning kommer aldrig vara en lösning på sikt och för att må bra krävs helt andra saker 

Anonym: Återigen, i detta fallet gör jag det.

På mitt jobb händer det hela tiden att vi sak vet mer än läkarna, efter vi daligen ser våra patienter. 

Det är inget ovanligt att mam som ssk vet mer än läkaren i vissa specifika fall. Tvärtom. Väldigt vanligt. 

Det syntom hon skrivit att hon har är syntom på utmattning/utbrändhet. Men du kanske anser att hon ljuger på fl om sona symtom?!

Heltidssjukskrivning I några månader är en bra startbehandling som gagnar alla (finns självklart undantag). Bara för att man är heltidssjukskriven så behöver det verkligen inte betyda att man hamnar längre från arbetet eller att det ska vara kontraproduktivt. 

Nej, inom vården finns nästintill inga möjligheter att gå tidigare. Och inte på en stressig avdelning som ts berättat att hon jobbar på. Då är snarare övertid mer vanligt, tyvärr. 

Jo jag jobbar själv i vården. Och just med såna här frågor. Så nej jag gissar inte bara. 

Jag upplevde liknande symptom som dig och bröt ihop fullständigt när jag satt på mitt medarbetarsamtal. Min fantastiska chef tog tag i detta direkt, eftersom hon insåg att jag verkligen "inte var mig själv". Jag fick gå till en psykolog som screenade mig för depression och hon sa att jag förmodligen kunde få en sjukskrivning via VC men att hon inte trodde att det skullle hjälpa mig. Jag höll med. Istället träffades vi varannan vecka och jag jobbade på vissa delar och började långsamt må bättre. En stor sak för mig var sömnen. Jag trodde att jag sov bra men insåg att jag var uppe och sprang flera gånger varje natt medan min man sov lugnt genom natten. Livet som småbarnsförälder hade bara rullat på och jag hade inte reflekterat över hur det påverkade mig. Så... jag började sova i ett eget sovrum och min man tog nätterna, jag tog hjälp av svärföräldrarna med barnvakt så att jag kunde komma igång med träningen och så tillät jag mig själv att må dåligt men ändå jobba för att ändra tankarna.

Man kan absolut behöva varavskulskriven men om det är så att man har hunnit bromsa i tid, som du börjat göra så kan man kanske se över sin egen livssituation. Jag har jobbat 80% sedan första barnet föddes och det känns som en nödvändighet för att vi ska få ihop familjelivet. Det är inte säkert att man har ekonomisk möjlighet till det men det är en rättighet man har som förälder och jag tänker att det finns en anledning till det! 

Du får tro vad du vill. Jag vet vad jag pratar om men du gör det tyvärr inte. Jag hoppas Ts ser vilka inlägg hon ska ta till sig och lita på vården och läkaren. En rehabkoordinator kan ofta hjälpa till att reda ut vilka rättigheter och möjligheter som finns. Brukar finnas på de flesta vc numera. Men den medicinska bedömningen gör läkaren, ev i samråd med psykolog. Och inte ssk (vad nu än EpicF tycker om det).
Svaret på Ts fråga är att ja läkaren agerade förmodligen rätt men har du inte blivit bättre Ts efter den första sjukskrivningen bör du få mer hjälp från Vc och din arbetsgivare. Men det är inte säkert att sjukskrivning är lösningen, det är väldigt sällan enda lösningen. Men ta hjälp att se över din egen situation där du kan påverka mycket själv.

Jag vet precis vad jag pratar om. Hanterar dessa frågorna nästan dagligen och har själv varit igenom det. 

Du vet att även ssk göra medicinska bedömningar? Som läkaren sedan tar med i en helhetsbedömning? 

Hade läkaren agera lite korrekt så hade så fått 100% i de två veckorna, med möjlighet till förlängning. 50% är en piss i havet. 

Det är inte första gången det händer. EpicF har dömt ut mig som en inkompetent specialistläkare i psykiatri i en annan tråd här på forumet. För naturligtvis kan ju hen mitt jobb bättre än vad jag gör...

Och det är för att du inte är specialistläkare inom psykiatri. Det märktes tydligt i dina inlägg.