Agerade läkaren rätt?

Anonym (Rakt på sak): Jag har inte påstått att fel med tsm jag skrev att hennes syntem låter och överensstämmer med utbrändhet. Vilket flera har skrivit. Även ts själv. 

Du skriver själv i trådstarten att du går från en kaosartad tid som nybliven förälder till ett jobb som "ssk på en extremt stressig arbetsplats".
Kanske är det inte bästa platsen för dig att jobba på?
Saker och ting förändras, kanske kommer du kunna jobba där längre fram, kanske inte?

Jag förstår att läkare initialt föreslår att du går ner i tid för att få mer ledig tid. Det har du rätt till som förälder. Och OM den insatsen funkar och du hade mått bättre så hade du inte behövt sjukskrivning och/eller medicinering.
Inget kommer bli bättre av att du är sjukskriven om du inte samtidigt gör andra förändringar. Som att se över ditt val av arbetsplats. Det är många som inte vill ta till sig det, som inte ser att det jobb man valt kan vara del i att man hamnar i utmattning. Men släcker du elden och sen tuttar eld på samma brasa... du fattar.

Håller med om att sjukskrivning inte är lösningen på ditt problem. Du har haft det tufft och stressigt och det kan vara bra med en kort andningspaus som läkaren givit dig. Men om din  livssituation är det som är problemet så är det det du måste ändra. Det är kontraproduktivt att sjukskriva på heltid längre perioder,  det finns mycket evidens för ett det. Steget att komma tillbaka till arbetet blir så mycket svårare då. Det är väl ett bra förslag att gå ner i arbetstid. Du orkar inte med ett heltidsjobb som är så stressigt med småbarn hemma, det är ju många som väljer att jobba deltid just pga det. Är det arbetsmiljöproblem är det företagshälsovården eller facket du ska vända dig till. Läkaren kan bara sjukskriva dig om du har en sjukdom som gör att du inte kan jobba. Är det jobbet som är problemet kommer ingen läkare sjukskriva dig en längre tid. Är det att det är jobbigt hemma gäller detsamma. Däremot behöver du kanske annan hjälp än bara ångestdämpande, kanske kurator eller psykolog så du kan få hjälp med hur du ska hantera ångest och förändra din vardag. Och fundera på att byta jobb. 

Väldigt många som inte ved vad utbrändhet är. Eller som vet vad nära utbrändhet är. Inte ens läkaren. Vilket är oerhört pinsamt. 

MER pinsamt med en sjuksköterska som tror sig kunna mer än en läkare. 

Jag tycker nog att det är många som blir sjukskrivna för betydligt mindre, men generellt så borde det ju inte vara så att man blir sjukskriven från jobbet en längre tid när det är privatlivet som är grundproblemet .

Du säger att din man tar sin del av ansvaret, men det kanske är så att han behöver ta mer? Jag mår extremt dåligt som gravid och med första barnet jobbade jag heltid och med andra halvtid första månaderna. Men då gjorde min man 100% av hemmajobbet. Med första barnet så sov jag nonstop från det jag kom hem till det var dags att åka och då hade han fixat en matlåda at ta med. Det enda jag skötte hemma var min personliga hygien.

Med andra barnet hämtade jag på förskolan och tog hand om barnet till min man kom hem och då gick jag och la mig i sängen till det var dags att åka till jobbet nästa dag. Den enda maten jag lagade var sådant som gick att värma i micron och jag åkte inte och handlade mat en enda gång på hela tiden.

Anonym: I detta fallet så har jag uppenbarligen mer kunskap en den värdelösa läkaren ts träffade. Så inte ett dugg pinsamt för mig. 

Detta håller jag helt med om. Om man delar lika i vanliga fall men det har blivit så, ofta i samband med att man får barn och är f-ledig, att mamman (i detta fallet eftersom ts är kvinna) sköter mer av hem och skötsel av barn, så räcker det inte att återgå till 50/50. Det blir ju ingen återhämtning för kvinnan!
Utan då får man ju som din partner, rycka in och verkligen snäppa upp sig så att det blir en avlastning. En möjlighet till återhämtning.
Och det måste vara utan skuld, utan förebråelser, utan kommentarer dagarna i ända om vad han gör och hur duktig han är.

Det är ofta en växelverkan att leva i en relation. Du mår halvkass, jag drar. Jag behöver en paus ett tag - du tar över. Din partner ts vill väl att du ska må bra?
Om stressen finns i hemmet eller kommer sig av att man inte får möjlighet till återhämtning på sin fritid så måste man ta tag i alla delar av problemet. Finns det stressorer i arbetsmiljön på grund av bristande ledarskap, styrning, bemanning eller annat så tar man kontakt med facket alt. säger upp sig om man inte tror på bättring. För då är man kvar i samma arbetsmiljö och kommer förr eller senare att hamna i samma sits igen. 

Hej
har inte läst hela tråden men om ingen redan sagt det: du ska absolut inte gå ner i tid (för att ?kamouflera? ev sjukskrivning). Det kommer bara att ge  lägre sjukpenninggrundande inkomst den Dagen du blir sjukskriven på riktigt. Stå på dig och be om ny läkare  i annat fall.

lycka till

Fast den springande punkten här är ju om Ts verkligen är sjuk och om det i så fall är sjukskrivning som är den rätta behandlingen eller om det är livssituationen i sig som är ohållbar. Det är inte bara att "stå på sig" så blir man sjukskriven som många verkar tro. Läkaren bedömer sjukdom och vilken behandling som ska sättas in, inte vad som är bäst för Ts ekonomi. Läkarens mål är att patienten ska bli frisk eller inte bli sjuk. Om Ts säger vid uppföljning att hon inte är bättre gissar jag att nästa steg i behandlingen är kontakt med kurator/psykolog, inte utökad sjukskrivning vilket inte är lösningen på ts problem, såvida det inte finns andra sjukdomar eller graviditetskomplikationer.