Jag vill inte resa utomlands gravid så nu åker dom utan mig…

Jag har två barn. Det låter dumt, men du kommer förstå hur det känns att göra sina barn besvikna när du själv blir förälder. Just nu har du ingen aning. Menar endast väl med det jag säger.
Din kropp är full av hormoner och min första tanke är att du är hormonstinn..världen kretsar inte kring dig för att du är gravid. Tycker rentav du är otroligt självisk som behandlar dina bonusbarn och sambo så här. Varför kan du inte unna dom en resa och vara glad för deras skull? Resan var dyr och dom har säkert sett fram emot den väldigt mycket.
Tycker du ska fundera över ditt beteende, läsa igenom alla kommentarer och ta åt dig av vad folk skriver. 
Unna din familj resan!

Det är ju lustigt ändå hur folk är på det här forumet. Hade det handlat om en kvinna som ville ta med sin mamma och barn sen ett tidigare förhållande på en dyr resa utomlands som hennes nya sambo betalat större delen av och inte kunde åka med på själv, då skulle hon kallas för snyltare och golddigger.

Men nu? Ja, då är det TS som självisk och ego. Som är nojjig och tramsig för att hon inte vill riskera föda barn utomlands efter att hon äntligen blivit gravid efter år av försök och IVF. Att hon är elak mot bonusbarnen för att de kanske skulle behöva känna negativa känslor om de bokar om resan.

Man blir ju bara matt. 

Jag hade väl hoppats på att han åtminstone visat tecken på att vilja kompensera. 

Hur menar du med förhandla kring mammaledigheten? Han blir ju lika drabbad som jag av den smällen. Han driver eget så kommer va tufft under föräldraledigheten då jag har högst och stabilast inkomst just nu

Jag vet inte varför han resonerade så att han tyckte vi skulle bjuda farfar. Vi har delad ekonomi så hade gynnat oss båda om iaf en biljett blev betald av någon annan än oss. Speciellt eftersom bägge plånboksinnehavare inte följer med. Men nu blev det såhär, han tycker uppenbarligen inte att det var konstigt eller fel. Han är bara glad att han får en resa och slipper bekymmer. Jag hade också varit glad om jag fått halva resan betald för mina barn o min mamma (om jag haft egna barn sen innan).. Dock hade jag verkligen verkligen varit extremt tacksam för förståelse och verkligen känt att jag ville gottgöra osv, för så är jag uppfostrad. 

Jag och min sambo väntar vårat första barn nu och det är beräknat i slutet av sommaren. Vi har haft väldigt svårt att bli gravida så förra sommaren bokade vi en resa till denna sommar för oss och hans två barn som han har sedan tidigare vv. 

Det blev en ganska dyr resa på 50k som vi verkligen kämpat för att spara till. Vi tog dock ombokningsskydd för säkerhetsskull. 

Nu är det så att jag verkligen inte vågar åka när jag är i vecka 31-32. Försäkring täcker inte ens då och även om den gjort det så känner jag mig inte alls trygg med att åka. Har haft sån enorm ångest för detta och när jag tar upp det så får jag väl mest höra att barnen kommer bli så ledsna för att vi ska boka om osv. Får mest skuld lagd över mig och väldigt lite empati från min sambo

Jag förstår såklart att de inte blir glada, men jag resonerade väl mer så att det inte är jordens undergång och vi kommer ju åka bara att det blir framflyttat till nästa år när alla kan följa med istället. Det tror min sambo kommer göra barnen förkrossade och jag känner att jag istället får en stämpel som empatilös när jag känner och anser att det är något som barn faktiskt får acceptera, och att dom kommer över det. Barnen är 8 och 12 så inte pyttesmå så man inte kan förklara. Är det bara jag som tänker såhär för att jag inte har exakt samma relation som han till dom? Jag tror jag hade resonerat likadant om det var mina egna barn.. Men det är ofta såhär, att han är extremt rädd för att göra dom ledsna på ett sätt som begränsar oss vuxna från att ta beslut vi egen skulle behöva göra? 

Hur som helst slutade det hela med att jag sa att han får väl åka själv och ta med sin pappa eller någon istället. För jag orkar inte ?förstöra? bara för att jag är den som bär barnet så får jag väl stanna hemma. Då säger han att ja men då måste vi bjuda pappa.. varpå jag säger hellre det än att åka och ha ångest. ?Jaa jag är också orolig faktiskt om du skulle åka? säger han då så helt plötsligt var inte min känsla överdriven men som vanligt går ändå barnens känslor över min och ofödda bebis säkerhet? 

Så nu sitter jag här och ska betala för en resa som min sambo och hans pappa och hans barn ska åka på. Och jag ska stanna hemma ensam.. Känns så jävla fel bara men kanske är jag som är egoistisk? Han kunde väl åtminstone sagt att vi kunde åka på spa veckan efter, eller att han kanske kunde betala lite mer av resan från sitt spar nu när jag inte kan följa med? Någon typ av plåster på såren?? Men känns mer som jag är straffad nu och allt som spelar roll är att hans barn ska få åka utomlands JUST i år? usch jag är så jäkla bitter och ledsen just nu. Överreagerar jag? Eller har jag rätt o va ledsen för detta ens🥺

Bara återta den del av resan du betalat. Han åker med SINA barn och du är inte försörjningsskyldig för dem, eller hans farsa. De får lösa på egen hand och du lägger dina pengar på din kommande bebis istället.

Herregud, är människor så här snåla och missunnsamma? Hans barn? Man tar väl mannen man älskar precis som han är, han har barn och då är man väl mån om dom också och inte gör skillnad?  Hans barn, så sjukt resonerat - man ser väl alla barn som en enhet utan att göra skillnad?