Jag vill inte resa utomlands gravid så nu åker dom utan mig…
Jag och min sambo väntar vårat första barn nu och det är beräknat i slutet av sommaren. Vi har haft väldigt svårt att bli gravida så förra sommaren bokade vi en resa till denna sommar för oss och hans två barn som han har sedan tidigare vv.
Det blev en ganska dyr resa på 50k som vi verkligen kämpat för att spara till. Vi tog dock ombokningsskydd för säkerhetsskull.
Nu är det så att jag verkligen inte vågar åka när jag är i vecka 31-32. Försäkring täcker inte ens då och även om den gjort det så känner jag mig inte alls trygg med att åka. Har haft sån enorm ångest för detta och när jag tar upp det så får jag väl mest höra att barnen kommer bli så ledsna för att vi ska boka om osv. Får mest skuld lagd över mig och väldigt lite empati från min sambo
Jag förstår såklart att de inte blir glada, men jag resonerade väl mer så att det inte är jordens undergång och vi kommer ju åka bara att det blir framflyttat till nästa år när alla kan följa med istället. Det tror min sambo kommer göra barnen förkrossade och jag känner att jag istället får en stämpel som empatilös när jag känner och anser att det är något som barn faktiskt får acceptera, och att dom kommer över det. Barnen är 8 och 12 så inte pyttesmå så man inte kan förklara. Är det bara jag som tänker såhär för att jag inte har exakt samma relation som han till dom? Jag tror jag hade resonerat likadant om det var mina egna barn.. Men det är ofta såhär, att han är extremt rädd för att göra dom ledsna på ett sätt som begränsar oss vuxna från att ta beslut vi egen skulle behöva göra?
Hur som helst slutade det hela med att jag sa att han får väl åka själv och ta med sin pappa eller någon istället. För jag orkar inte ?förstöra? bara för att jag är den som bär barnet så får jag väl stanna hemma. Då säger han att ja men då måste vi bjuda pappa.. varpå jag säger hellre det än att åka och ha ångest. ?Jaa jag är också orolig faktiskt om du skulle åka? säger han då så helt plötsligt var inte min känsla överdriven men som vanligt går ändå barnens känslor över min och ofödda bebis säkerhet?
Så nu sitter jag här och ska betala för en resa som min sambo och hans pappa och hans barn ska åka på. Och jag ska stanna hemma ensam.. Känns så jävla fel bara men kanske är jag som är egoistisk? Han kunde väl åtminstone sagt att vi kunde åka på spa veckan efter, eller att han kanske kunde betala lite mer av resan från sitt spar nu när jag inte kan följa med? Någon typ av plåster på såren?? Men känns mer som jag är straffad nu och allt som spelar roll är att hans barn ska få åka utomlands JUST i år? usch jag är så jäkla bitter och ledsen just nu. Överreagerar jag? Eller har jag rätt o va ledsen för detta ens🥺
då som vi bokat.