Ange socialsekreteras personnummer i kommunikation?

Nej, man stavar inte hur som helst. Det finns reglar att följa. Likaså har socialtjänsten regler att följa. Hade de följt reglerna hade inte JO behövt kritisera socialtjänsten när de inte följer reglerna, vilket tyvärr händer alldeles för ofta. 

Nej, det är du som framstår som mindre begåvad, alltså blir det ditt problem.

Att följa reglerna är viktigt om man arbetar med myndighetsutövning. Allt annat raserar myndighetens förtroende. 

Det finns inga "kommunala stavningsregler" som gör att ett felstavat ord är rätt, eller ens "praksis" i en viss kommun. Det vore oerhört opraktiskt i alla avseenden. Utbildning i svenska språket är bara ett (jag kan rabbla orimligheter i timmar men förutsätter att du redan har flera examenia i ämnet).

Det märkliga med dina små stavningsäventyr är att du alltid skriver helt åt helvete fel och oftast hittar på helt egna uttryck, vilket tar oerhört många inlägg att få dig att alls notera.
När så sedan händer, så har du dyslexi, men har fortfarande aldrig skrivit fel. Denna dyslexi (som sitter så långt inne men tills slut ändå oftast kryper fram) måste vara den enda varianten som aldrig faktiskt yttrar sig i den drabbades språk. Vanligtvis kan du bara tänka dig att erkänna den efter en viss debatt, men skrivit fel har du fortfarande aldrig.

Sjukt onödig dyslexi, faktiskt.
Kanske en variant som bara förekommer i en viss kommun?

Snälla, släpp det! Praxis har Inte två olika korrekta stavningar i svenskan.

Du ska inte behöva skämmas vare sig för att du har dyslexi eller för att du ofta kommunicerar på norska (bägge förklarar misstaget utmärkt), men du har fel i att 'praksis' är rätt på svenska. 

Skrev jag korrekt svenska? 

Och var skrev jag att "praksis" var rätt på svenska? 

Jag skrev att i den kommunen jag bor i används även stavningen "praksis" (gränskommun).

Nej, jag skäms inte för min dyslexi eller att jag är två (tre) språkig. Varför skulle jag? 

Senast skrev du det 17:12, men du tycks lida av lika dåligt minne som stavning. Du har vidare uttryckt att det är "vedertaget" i din kommun att inte kunna stava. 

Det finns bara en korrekt stavning av ordet praxis och det är inte "praksis". 

Det som gjorde att jag hängde upp mig på just den felstavningen av alla du gör är sammanhanget. Att hänvisa till lagvidrig myndighetsutövning och sedan säga att det är praxis utan att ens kunna stava till ordet blir ju minst sagt löjeväckande.

Så härligt att se att så här 327 sidor senare i denna tråd, har sakfrågan för länge sedan avgjorts och diskussionen ligger på en hög nivå där fokus ligger på adekvat tolkning av skriven text. 

Föreslår att du läser ovanstående inlägg ordentligt. Är du ens medveten om vad du skriver? 

Svenska språket är inte svenska enligt dig. Vad är svenska språket då? Norska kanske? Vad är då norska språket? Är det kanske svenska? 😂

Om din kommun ligger i Sverige stavas det "praxis" och ingenting annat. Allt annat är fel och definitivt inte svenska.

Ja, det är inte olagligt att ange personnummer i vare sig den ena, eller den andra riktningen.

Att däremot sända sekretessklassade uppgifter till obehöriga är förbjudet. 

Nej, jag behöver inte läsa något inlägg igen. 

Ja, jag är medveten om vad jag har skrivit. Brukar inte du vara medveten om vad du skriver? 

Och var har jag skrivit att svenska språket inte är svenska? 

I min värld och i alla andras värld är svenska svenska och norska norska, precis som danska är danska, franska är franska, portugisiska är portugisiska osv osv. Är rätt märkligt om det inte är det för dig... men å andra sidan är jag inte direkt förvånad 😅

Men vad tänkte jag nu... Jag glömde att du aldrig någonsin har fel om någonting. Vet du vad, strunta i det. Du lämnade PRECIS ett tillräckligt stort kryphål för att kunna bortförklara dig och hävda att du blir feltolkad. Trots att varenda människa i tråden förstår att du försökte hävda att "praxis" har två korrekta stavningar.

Nej, du verkar inte vara det minsta medveten om vad du skriver eftersom du hela tiden talar emot dig själv.

Du säger att du bor i Sverige. Du säger att man i Sverige kan stava ord på olika sätt. Det kan möjligen stämma för vissa ord, men inte för ordet praxis. Det finns bara en korrekt stavning på det ordet. Du säger att du inte gör fel, men du kan ändå inte stava till ordet praxis, trots att du ofta slänger dig med ordet om vad som är praxis, vilket du inte heller tycks ha koll på. 

Du skriver att i din kommun är det praxis att skriva "praksis" och att denna kommun ligger i Sverige. Ni skriver på svenska i din kommun enligt din utsago. 

Det blir väldigt osammanhängande, totalt motsägelsefullt och inte speciellt trovärdigt. Varför inte bara erkänna att du hade fel och att du nu lärt dig någonting (hur man stavar till praxis), istället för att bara käfta emot? 

Varför vägrade du delta i socutredningen? Har väldigt svårt att tro att de utredde din familj och barnens hemförhållanden utan att du visste det!

Är ungarna under 15 så lär du eller deras pappa dessutom har varit med på polisförhöret.

Hade soc utrett utan att du visste det alls så borde det vara det du "rättshaveristar" över- då med all rätt, och inte hur handlingarna levererats. Eller att de skrev ditt personnummer. Barnens personnummer verkar du inte vara arg över utan endast att de skrev ditt.

Är det så att du är en känd rättshaverist på orten och att du bedöms påverka barnen hårt på ett skadligt vis om du hade fått veta innan att en utredning skulle ske?
Ansåg de att du inte hade något viktigt att tillföra utredningen annat än rättshaveristiskt pladder utan substans?
(Utgår från att du tidigare sagt att du inte ens kan ringa soc utan att vara otrevlig)
Så de tyckte att det var lämpligare att ta allt med din man?
Observera att jag ställer frågor till dig. Inte att jag tar för givet. Då hade jag inte behövt ställa några frågor, om jag tog saker förgivna. 

Hur kan det komma sig att du känner på det viset? Kan du berätta lite om din bakgrund? Ålder, uppväxt, familjesituation? Barn? 

Känns som det behövs mer matnyttig information för att kunna kommunicera med dig på ett adekvat sätt. Du förefaller inte helt familjär med arbetsmetoder inom socialtjänst och polis. De flesta av dina gissningar ovan är nämligen helt fel.

Kan du berätta hur du tror att ett barnförhör går till? Hur kommer barnen till polisen? Vem godkänner? Vem har vårdnadsansvaret? Hur beslutas det? Vilka medverkar? Vilka är åhörare?  Roller och funktioner, syfte. Skulle vara jätteintressant att höra hur du tror att det fungerar. Då blir det lättare att svara på dina tankar och funderingar.