När man inte har råd att åka på semester

Om inte, så borde man göra det.
Ofta är det ju bara yta dessutom.

Hej TS, har inte läst hela tråden men jag som förälder har i princip aldrig rest bort med mina barn på sport eller påsklov (de är nyss vuxna nu). De har sannerligen inte lidit någon nöd. Vi har åkt bort en del på sommaren, inte alltid utomlands, oftast svenska västkusten. Vi har semestrat en hel del och bokat sommarstuga nära där släkten bor så att de fått möta sina kusiner. 

Vi har haft råd men vi har inte tyckt det är värt priset med svindyra skidstugor på sportlovet tex. Alla har inte kontakter så att man kan få hyra lite billigare av en vän. Vi är heller ingen vintersportsfamilj. 

För mig är det här inte en så stor fråga. Man får prata med sin barn om att man inte "måste" resa och har barnen vänner som reser ofta så är det de familjerna som valt att göra så. Om barnen tycker det är trist att komma tillbaka till skolan och inte ha något att säga om vad de gjort på lovet, så ja, då är det väl så. Om de andra barnen berättar om sin resa så är det också helt ok (så länge de inte håller på och skryter). 

I tonåren jämför sig många med varann, men man får prata med sin barn om vad som är viktigt i livet, och att inte spä på ungdomens eventuella avundsjuka eller besvikelse på att "alla andra får ju" men inte jag. Självkänslan och tryggheten i att "jag är bra som jag är utan att ha värsta märkesläderna, alpenresor eller nyaste iPhonen" är det vi alla önskar att våra barn får med sig. 

Det kanske känns orättvist för barnen/tonåringarna nu, men när de är vuxna och själv ev har barn kommer de se tillbaka på uppväxten och minnas vardagen - inte festerna.
Det är inte märkeskläderna eller dyra resan de minns utan den som fanns där och stöttade, tröstade, lyssnade, uppmuntrade dem osv.
Det som formade dem till att bli vettiga vuxna.
Och det är det som är vår uppgift som föräldrar. Inte att skämma bort dem/curla dem till självcentrerade egon som bara ser ett värde i dyra prylar och nöjen.

Barn, tonåringar och även vuxna behöver kravlös kärlek mycket mer än märkeskläder och dyra resor.
Vore skönt om även vuxna slutade jaga yta för att imponera på andra, svenskar är väl ett av världens mest belånade folk så banketna äger ju mer av den påkostade ytan än vad folket gör själva. Och frågan är hur medelsvensson egentligen mår i denna karusell med dyrare mat, el och högre räntor på hus och billån och så måste man resa för det har man ju alltid gjort. Vad ska geannarna/vännerna tro om vi inte reser i år igen...

När barnen var yngre pratade de hellre om tältnätterna i trädgården än någon ev resa till någon nöjespark. Picknick i en snödriva hemma slog högre än fik på kondis osv.

Jag minns mina första märkesjeans och hur perfekt de satt. 
Jag minns min första resa till solen utomlands, äntligen!
Jag minns att de som fick mest uppmärksamhet i skolan fick det på grund av utseende, kläder och sina semesterresor.
Sedan jag kom till Familjeliv och började skriva i trådar om klass har jag blivit kallad nyanser av offerkofta fler gånger än jag kan räkna till. Den här tråden är annorlunda, och det gör att jag misstänker att människor tänker väldigt olika om status beroende på sammanhang?

Varför skulle jag ha det? Vi gör ju ingenting, skrev jag ju. Ok, förra sommaren byggde vi koja under altanen. Det gjorde vi faktiskt.

Jag menar att eftersom ni inte gör någonting och ändå har det bra, så måste ni ju ha en god vibb i familjen som du som förälder är med och skapar. 

Bra inlägg av dig tycker jag! 
Själv har jag och frun det rätt bra. Det går ingen nöd på oss. Det är mest viljan som saknas vad gäller flitigt resande. Växte upp med en ensamstående mor och nöden var garanterat större där. Inte så att vi fick gå hungriga, men några dyra semesterresor var det inte tal om. 

Jag tror absolut att tonåringar värdesätter vissa saker högre än andra. Jag minns själv att det var viktigt att ha rätt märke på jeans och vissa kläder. Växte upp på 80-talet och andra jeansmärken än Levis var otänkbart. Andra märken än adidas på trängsoverallbyxorna gick förstås inte heller. Där tror jag det ändrats en del.  Var väl kanske ingen big issue på den tiden visserligen att få de där grejerna. Var väl närmast en skoluniform på den tiden. 

Jag tror inte kläderna är lika enkelriktade idag som de var då. H&M duger på ett sätt som det inte gjorde då. Klädstilarna är mer varierande idag än då. Däremot har väl sociala media klivit in på ett annat sätt idag. Jag tror det är viktigt att kunna visa upp en flashig fritid på något vis. Det problemet fanns ju inte på 80-talet. 

Nu skrev jag ju Inte att vi har det bra. Det är ju ditt antagande. Men visst, vi har det så bra vi kan under omständigheterna. 

Nej, den flashiga fritiden har ju inte alla. Man måste kanske känna själv hur det är att sitta och titta in i en hypnotiserande brasa och annat som kostar mindre men skapar närhet. Jag hoppas och tror att du har närhet till ditt barn? 

Jag sade alltid att vi lade våra pengar på annat. Att familjer prioriterar olika saker. En del har lite tid tillsammans i vardagen och kompenserar med att resa bort under en mer sammanhängande ledighet. Andra har mycket tid i vardagen men tjänar inte lika mycket pengar och kan inte resa bort.

Ungarna hade alltid någon kompis att jämföra sig med, och när vi pratade om det, så fanns det alltid något som var bättre för mitt barn. Kompisen reste till Alperna men hade skilda föräldrar. Kompisen åkte till Thailand men kom hem till ett tomt hus efter skolan. Kompisen hade sommarstuga men varken syskon eller katt.