Orolig för min dotters framtid...

Vilken unken syn du har på helt vanliga yrken. Skärp dig och låt din dotter följa sina drömmar!

Men vad har du med att göra vad hon utbildar sig till? och vilket fruktansvärd syn du har på yrken.

Nu är det ju dock din dotter som ska välja och inte du.

Lärare är på INGET vis ett trashyrke, det är jätteviktig. Kan för övrigt berätta att jag vet om flera ingenjörer som skolat om rill lärare inom teknik/NO så vad man utbildar sig till behöver inte betyda vad man jobbar med. Jag är själv ingenjör och sjukskrivningstalen i min bransch har alltid varit höga. 

Om du också tror att hon skulle bli deppad av att vara psykolog - hej jurist, där du kan få möta de sorgsnaste resultaten om du jobbar inom brott och straff.

Usch, förstår din oro för att det ska gå snett för henne med tanke på hur du själv verkar vara. 
Men släpo oron, hon verkar till att ta visst avstånd till dina synpunkter så det ska bog lösa sig för henne trots att hon har dig som förälder 

Hon bör undvika offent sektor. Den är bara tärande och undvik alla former av vårdande yrken. Den kommer inget gott ur det.

Din dotter är en egen person och utbildar sig till vad hon vill... Så du kan sluta grubbla över det där nu!

Din dotter pratar om att arbeta med människor, men du vill hon ska jobba med döda ting.
Inget fel i ingenjör eller ekonom. Men om man som läggning dras till människor, så kommer din dotter få en sämre framtid om någon lyckas tvinga in henne i ett renodlat skrivbordsjobb.

Du har rent krasst inte med saken att göra. Svälj dina fördomar.

Precis så resonerade min mamma. Jag skulle ha ett akademiskt yrke med universitetsutbildning i bakgrunden. Detta trots att jag inte hade något direkt läshuvud och inga vidare betyg. Lyckades ändå komma in på universitetet och hankade mig fram första året. Andra året var katastrofalt och till slut insåg jag att det inte funkade utan hoppade av, till hennes stora besvikelse. Men då hade jag byggt upp mitt självförtroende så pass att jag kunde säga till henne att det är mitt liv och jag är inte hennes trofé att paradera runt sina vänninor.

Jag ändrade fullständigt bana. Tog ett riktigt knegar-yrke med blåkläder, stämpelklocka och skit på händerna. Där har jag varit i över 20 år och trivs jättebra. Tjänar dessutom mer än vad hon nånsin gjort.

Låt din dotter välja sin egen väg. Låt henne pröva sig fram själv.

Jag vill inte att hon ska arbeta med människor helst. Man kan råka mycket illa ut, det är bara läsa om alla sjuksköterskor, läkare, förskollärare, lärare, psykologer, undersköterskor mm som råkar fruktansvärt illa ut. Har sagt till min dotter att läsa skräckscenarion i aftonbladet om respektive yrke som hon vill bli.