Om ni träffar någon irl första gången (som ni träffat via internet) och som ni inte tycker är attraktiv irl, om personen då undrar varför ni inte vill träffas längre, säger ni då som det är? Alltså att -jag tycker inte att du är attraktiv- typ, eller ljuger ni att det är något annat? Isf vad?
Det är ju insidan som räknas när det väl gäller. Även om man önskar ett visst utseende så kan den personen ha en ful och oattraktiv personlighet.
Givetvis måste personen ha ett visst utseende som man ändå gillar men att bara gå efter att hitta den som attraherar en mest utseendemässigt är många gånger dömda att misslyckas.
StudierKemi: Jag tar inte illa upp av nåt du skriver. Du har lyckats läsa in dig på en teori och förstå den lite halvhjärtat - grattis. Somliga av dina antaganden kan stämma men oavsett är du ingen expert - du är inte min läkare som ska ställa nån diagnos på mig.
Det är inte jag som fick barn som 18-åring och skilde mig några år senare. Jag är inte avundsjuk på dig som är 30+ och ensamstående med ett barn. Jag lever just som du förespråkar - ensamstående och barnfri och har inte sex med andra personer.
Jag har vänner men få och nära. Jag har inte flera 100 ytliga suparkompisar som skiter i mig. Så på det sättet är jag inte social. Jag trivs bäst ensam men jag behöver aldrig vara ensam om jag inte vill.
Jag har en högskoleutbildning och ett långt yrkesliv bakom mig. Jag har alltid försörjt mig själv och aldrig varit beroende av nån man. Jag ser mig inte som misslyckad. Jag har förmågan att både njuta av sex och känna attraktion till män som inte räknas som snygga och lyckade enligt samhällets idealbild. Men jag väljer bort sex och parrelationer av andra skäl.
Folk har jämfört mig med Lisbeth Salander och det kanske kan ligga nåt i det. Även om jag har kompisar och umgås socialt med kollegor och grannar och har en stor familj som jag träffar ofta. Att jag numera väljer bort sex och parrelationer och håller mig mycket för mig själv kan absolut ha liknande orsaker som för Lisbeth, både gällande hennes bakgrund och hennes person.
Om du vill trycka ner mig så bra försök men tyvärr lyckas du inte. Och du behöver inte tycka synd om mig.
Ni andra som lagt er i eller till och med tagit mig i försvar: jag tänker inte kommentera detta. Jag tar ansvar för det jag skriver i forumet. Är det nån som har synpunkter så ut med det bara.
Jag har viktigare saker för mig än att trycka ner random-personer på nätet som jag inte känner. Helt ärligt, visste jag inte ens din ålder när jag skrev allra första gången. Du kanske var omyndig tonåring av den väldigt lilla bilden att döma? Jag höll igen på språket i första inlägget och skrev inte ens ut "sex" för jag var så osäker på åldern. Kul för dig att du väljer bort parrelationer, det är bara mannen som lever längst och lyckligast i sådana. Kvinnan avundas bara den höga sexlusten på mannen, är ofta förbannad, och utskrattad för att hon inte trivs, och dör i hjärtattack mycket tidigare än om hon lever helt ensam. Kvinnor är 100% byggda för ensamhet och självutveckling. Och männen får bara anpassa sig därefter, vilket ofta brukar gå bra.
Jag är en "allt eller inget" - personlighet. Jag spiller inte viktiga idéer åt alla håll. Men jag vill samtidigt inte lära mig 100% myer briggs (varför skulle jag vilja det?), jag ser det som en dåligt planerad tid. Jag kan så mycket myer briggs som det räcker för mig, denna har förklarat mitt inre på ett sätt som andra teorier inte kunnat, och jag är nöjd och redo att gå vidare. Jag skriver om myer briggs då och då till 100% för andras skull, och inte längre för min egen skull. Jag har redan hittat mig själv, jag är klar med denna. Men jag vet hur hemskt jobbigt det är att vara en drömmande, mycket ung INFJ (introvert-drömmande-feeler-planner), så jag skriver för dem. Jag skriver till unga läsare som är vilse, och alla andra får det på köpet, trots att de inte är min egentliga målgrupp.
Jag tar inga kreativa omvägar, jag dyker ner direkt till kärnan av problematiken, som en blixt som slår ner bara på den högsta punkten. Jag vill ha en suicide-zero värld, där alla INFJs vet att de duger som de är, och att de nu kan släppa detta att det är svårt att passa in, detta gör absolut ingenting. De har andra talanger, och det borde de veta. De kräver mycket stimulans och tänk till vardags, och borde bli t.ex. matematiker, kemister, författare eller helgon som lär bibeln utantill. Alltså var inte min text så starkt riktad till din person, utan jag trodde du var en tonåring som var vilse. Obs, jag vill bara skriva offentligt och aldrig privat med folk, och minst av allt skriva privat med tonåringar. Mina preferenser är alfahanar med supertjockt hår och mycket muskler. Alla på forumet vet om detta.
Btw, du behöver inte tycka synd om mig. Män i regel brukar tycka om kvinnor som har BMI under 20, så att få försörjning från en och samma man (jag har många autister att välja på med både hög- eller normal-IQ) är lika lätt som att gå och dricka ett glas vatten för mig. Jag kan när som helst bryta min ensamhet, sitta still och få arslet försörjt under mitt resterande liv, och få en man att känna gnistor och eld. Men jag själv skulle vilja kräkas av orättvisan som händer i en sån konstellation. Jag vill vara den som känner mest, det är det som jag är van vid. Vilken normalt funtad person väljer pengar från en ful man (och han känner livets lust SJÄLV), framför attraktion från den snyggaste? Jag känner lätt emotion overflow, och jag njuter mer än mannen om han är svinsnygg. Så ska det vara i min värld.... Dock så vill man inte bli utnyttjad av dem vackraste individerna (det är de som har makten), så jag rekommenderar bara spermadonatorer och ett sex-fritt, balanserat, lyckligt liv.
Det är 8000 individer som har läst den här tråden, och 80 st beräknas att vara personligheten "INFJ" som är känslig och osäker på sig själv i onödan. Siffran går uppåt hela tiden, vilket är fantastiskt bra. Visst finns det experter inom mbti, men de hänger inte på FL. Därför står jag näst i tur, som bara behärskar mbti till typ 70% och inte till 100%. Det vore resursslöseri om jag gjorde mbti istället för kemi på heltid, jag gör så gott jag kan, och det är fantastiskt bra att jag kan så ett frö hos känsliga individer som försöker finna sig själva. Resten får de googla upp på egen hand, eller skriva härinne till mig. Jag måste känna att intresse för mbti finns innan jag ger mer svar, annars kan jag inte. En sak till Liliths nya tjej, jag var otydlig, jag förespråkar mycket sex med sig själv, inte ett "sex-fritt" liv. Såhär skrev jag till en gubbe på FL igår:
Jag har viktigare saker för mig än att trycka ner random-personer på nätet som jag inte känner. Helt ärligt, visste jag inte ens din ålder när jag skrev allra första gången. Du kanske var omyndig tonåring av den väldigt lilla bilden att döma? Jag höll igen på språket i första inlägget och skrev inte ens ut "sex" för jag var så osäker på åldern. Kul för dig att du väljer bort parrelationer, det är bara mannen som lever längst och lyckligast i sådana. Kvinnan avundas bara den höga sexlusten på mannen, är ofta förbannad, och utskrattad för att hon inte trivs, och dör i hjärtattack mycket tidigare än om hon lever helt ensam. Kvinnor är 100% byggda för ensamhet och självutveckling. Och männen får bara anpassa sig därefter, vilket ofta brukar gå bra.
Jag är en "allt eller inget" - personlighet. Jag spiller inte viktiga idéer åt alla håll. Men jag vill samtidigt inte lära mig 100% myer briggs (varför skulle jag vilja det?), jag ser det som en dåligt planerad tid. Jag kan så mycket myer briggs som det räcker för mig, denna har förklarat mitt inre på ett sätt som andra teorier inte kunnat, och jag är nöjd och redo att gå vidare. Jag skriver om myer briggs då och då till 100% för andras skull, och inte längre för min egen skull. Jag har redan hittat mig själv, jag är klar med denna. Men jag vet hur hemskt jobbigt det är att vara en drömmande, mycket ung INFJ (introvert-drömmande-feeler-planner), så jag skriver för dem. Jag skriver till unga läsare som är vilse, och alla andra får det på köpet, trots att de inte är min egentliga målgrupp.
Jag tar inga kreativa omvägar, jag dyker ner direkt till kärnan av problematiken, som en blixt som slår ner bara på den högsta punkten. Jag vill ha en suicide-zero värld, där alla INFJs vet att de duger som de är, och att de nu kan släppa detta att det är svårt att passa in, detta gör absolut ingenting. De har andra talanger, och det borde de veta. De kräver mycket stimulans och tänk till vardags, och borde bli t.ex. matematiker, kemister, författare eller helgon som lär bibeln utantill. Alltså var inte min text så starkt riktad till din person, utan jag trodde du var en tonåring som var vilse. Obs, jag vill bara skriva offentligt och aldrig privat med folk, och minst av allt skriva privat med tonåringar. Mina preferenser är alfahanar med supertjockt hår och mycket muskler. Alla på forumet vet om detta.
Btw, du behöver inte tycka synd om mig. Män i regel brukar tycka om kvinnor som har BMI under 20, så att få försörjning från en och samma man (jag har många autister att välja på med både hög- eller normal-IQ) är lika lätt som att gå och dricka ett glas vatten för mig. Jag kan när som helst bryta min ensamhet, sitta still och få arslet försörjt under mitt resterande liv, och få en man att känna gnistor och eld. Men jag själv skulle vilja kräkas av orättvisan som händer i en sån konstellation. Jag vill vara den som känner mest, det är det som jag är van vid. Vilken normalt funtad person väljer pengar från en ful man (och han känner livets lust SJÄLV), framför attraktion från den snyggaste? Jag känner lätt emotion overflow, och jag njuter mer än mannen om han är svinsnygg. Så ska det vara i min värld.... Dock så vill man inte bli utnyttjad av dem vackraste individerna (det är de som har makten), så jag rekommenderar bara spermadonatorer och ett sex-fritt, balanserat, lyckligt liv.
Det är 8000 individer som har läst den här tråden, och 80 st beräknas att vara personligheten "INFJ" som är känslig och osäker på sig själv i onödan. Siffran går uppåt hela tiden, vilket är fantastiskt bra. Visst finns det experter inom mbti, men de hänger inte på FL. Därför står jag näst i tur, som bara behärskar mbti till typ 70% och inte till 100%. Det vore resursslöseri om jag gjorde mbti istället för kemi på heltid, jag gör så gott jag kan, och det är fantastiskt bra att jag kan så ett frö hos känsliga individer som försöker finna sig själva. Resten får de googla upp på egen hand, eller skriva härinne till mig. Jag måste känna att intresse för mbti finns innan jag ger mer svar, annars kan jag inte. En sak till Liliths nya tjej, jag var otydlig, jag förespråkar mycket sex med sig själv, inte ett "sex-fritt" liv. Såhär skrev jag till en gubbe på FL igår:
//
Jag är själv ingen skönhet och skulle ALDRIG någonsin tänka tanken att säga åt någon att de är fula, för tjocka osv. Alla har vi olika smak och tycke, det är väl ändå det som är charmen med våran värld att vi är olika för nog vore det bra tråkigt om alla vore stöpta i samma form 
Var länge sedan jag nätdejtade, men hade en period då jag var rätt frekvent.
Lite märkligt var det, för de tjejer jag kände att jag klickade med klickade uppenbarligen inte med mig. Sedan träffade jag några stycken som jag inte fann attraktiva vare sig estetiskt eller på ett känslomässigt plan. Någon slutade jag bara svara när hon ville ses igen. Någon annan sa jag bara att vi "nog var för olika" eller något i den stilen.
Kan ju vara lite känsligt det där.
En tjej som jag ville försöka träffa igen hittade på de mest bisarra ursäkter för varför vi inte kunde ses igen. Kommer ihåg att jag sista gången bara skrattade åt hennes ursäkt. Svarade någonting med "det är lugnt - jag förstår", sedan slutade jag givetvis att fråga. Blev rätt uppenbart att hon inte ville spinna vidare om man säger så.
Tror man får se nätdejting för vad det är. Något man gör helt förutsättningslöst, viktigt att inte ha för höga ambitioner vad det ska leda till eller vara desperat på något vis. Fast jag förstår samtidigt att det känns psykiskt lite jobbigt om man blir typ dumpad 10 gånger på raken. Självförtroendet får sig nog en känga eller två...