• Anonym (Misslyckad)

    Jag orkar inte fram till semestern

    Känner mig så besviken på mig själv för att jag inte klarar det som alla andra klarar.

    Long story short: Jag har Asperger i grunden och de har även misstänkt bipolära svängningar. Har varit sjukskriven för utmattningssyndrom 3 gånger genom åren och är mycket stresskänslig. 

    Lever med make och tre barn mellan 9 och 11 år varav ett (möjligen två, men ej utredd än) med NPF-problematik. Maken jobbar med ett säsongsberoende arbete. Har 0 socialt nätverk och knappt någon kontakt med våra familjer. Jag har inget körkort pga min diagnos.

    Min far hade cykliska depressioner och blev deprimerad varje vinter, och jag har sett det mönstret hos mig själv också. Jag har dock alltid lyckats bryta depressionen på våren genom att se fram emot sommaren och då få vila ut. Det är då vår familj mår bra och klarar ett år till. 

    Jag vet att jag kommer få påhopp nu, och tro mig, jag skäms över att det är så här. I år lyckades vi inte få någon semester alls tillsammans, och jag vet inte hur jag ska klara det. Jag vet att man SKA klara att vara själv med sina barn i fyra veckor. Andra människor gör det. Men jag kan inte. Jag kan inte ta mig någonstans, inte ens bada med dem, för de simmar alltid för långt ut och det blir farligt. Två av barnen har troligen NPF och kan vara väldigt svåra när det inte går bra med saker och ting, och eftersom jag själv är väldigt ljudkänslig osv kan jag inte alltid re ut det på egen hand. Barnen har svårt för övergångar och är svåra att motivera till att göra saker, så risken är stor att de bara sitter framför sina skärmar  hela sommaren. De är inte intresserade av någon sport, två av dem har inga vänner att leka med och de tycker inte om promenader elelr cykelturer.  

    Tillsammans hela familjen brukar vi ha det underbart och resa till Gotland och samla kraft. Maken står för stabiliteten medan jag sköter mycket av det känslomässiga med barnen. Vi kompletterar varandra bra. 

    Jag har påtalat det här för chefen men han bara struntar i det. Jag har ordnat ett läkarintyg via psykiatrin där det står att de starkt rekommenderar att vi får synkad semester. 

    Jag vet hur konstigt det här låter. Men jag har ingen kraft kvar och jag kommer inte få vila där framme i sommar heller. Jag har nästan full pott på alla depressionstester och ångest- och stresstester. Jag har börjat tänka på självmord fast jag vet att man absolut inte ska det när man har barn, men depressionsspöket har börjat viska om det mer och mer. 

    Om jag sjukskriver mig över sommaren kommer de att tro att jag fejkar, för ingen på jobbet ser hur dåligt jag mår privat. Tänk om jag förlorar jobbet pga det? Men jag tror jag kommer ta livet av mig annars, jag är så fullständigt slut och jag ser ingen glädje med någonting, jag kan inte bryta det här depressiva skovet. Tycker så synd om min familj även om jag kämpar på och döljer det så gott jag bara kan. Tycker synd om kollegor som hamnar i skiten om jag sjukskriver mig i sommar. Känner mig genomusel och värdelös och är rädd för vad ni kommer att skriva, men behövde skriva av mig. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-03-22 11:20
    Läkaren inom psykiatrin förstod mig, då hon ju har hela bakgrundshistorian, och hon skrev ett intyg som chefen dock ignorerade. Läkaren ville sjukskriva mig pga ångest och depression, men jag har inte råd även om det hade varit bra. Helst skulle jag kämpa på så länge jag kan och sedan sjukskriva mig framåt sommaren så vi kan hjälpas åt de veckor maken är ledig. Helst skulle jag inte ta ut mer än två veckors semester, men vad som vore bäst för mig låter ju som fusk utifrån och jag är rädd att bli av med jobbet. Vet inte vad jag ska göra. Antagligen är det bara att kämpa sig igenom allt. Läkaren lovade att om det blev så skriva ut så mycket mediciner att jag skulle klara det.

  • Svar på tråden Jag orkar inte fram till semestern
  • Anonym (Misslyckad)
    BaraLillaJag84 skrev 2023-03-22 20:15:31 följande:

    Nu kanske jag gör bort mig, men det är inte så att du faktiskt kan prata med din chef? Alltså ta ett riktigt djupt samtal om detta. Kanske även visa denna trådstart (jag blev tårögd, du skriver verkligen bra! 💕)? Så att h*n får "hela" historian klart för sig på ett annat sätt än bara antydningar och ett läkarintyg.
    Ofta är de "hårda chefer" utåt men ofta finns det bra människor där innanför chefsrollen, även om det kanske inte verkar så!
    Klart det kan vara väldigt jobbigt att blotta sig så men din chef har som arbetsuppgift att bry sig om sin personal, se till deras välmående är en av deras främsta uppdrag! Och ju mer man vet, ju enklare är det ju att sätta sig in i situationen och hitta en bra lösning!

    Det var bara en tanke. 
    Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig, det är du SÅ värd! ❤️


    Tack så mycket :) Jag har försökt prata med honom, men han skämtar bort det eller förnekar det. Han verkar mest tro att jag ljuger. 
  • Anonym (D)

    Finns det eventuellt  något lämpligt familjeläger för familjer med barn med NPF? Tänkte att det kan vara en möjlighet för eventuellt få till någon form av avlastning under semestern. Tänkte i bästa fall att det skulle kunna innebära mat serverad, aktiviteter för barnen, god förståelse från ledare och andra föräldrar och fler vuxna som kan hjälpas åt att hålla koll på alla barn. 

    För autism hittar jag t.ex. 
    www.autism.se/om-oss/vad-vi-gor/lager/familjelager-2023/

    En annan möjlighet kan ju vara något läger eller kolla för barnen. Verkar också finnas en del NPF-anpassade sådana.
    Finns ju även dagläger i t.ex. programering och liknande som skulle hålla dem sysselsatta under dagen och ge dig en paus. 

    Sedan kanske du skulle kunna behöva någon form av behandling själv. Samtalsstöd, tid att träna m.m. Din läkare kan i så fall rekommendera förebyggande sjukpenning

    www.forsakringskassan.se/privatperson/sjuk/anstalld/forebyggande-sjukpenning-for-anstallda

    Det är ju också något som ger en signal om att du har behov av extra anpassningar på arbetet. Med en egen diagnos borde du ju dessutom egentligen ha rätt till vissa anpassningar på jobbet. 

  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (D) skrev 2023-03-22 23:03:59 följande:

    Sedan kanske du skulle kunna behöva någon form av behandling själv. Samtalsstöd, tid att träna m.m. Din läkare kan i så fall rekommendera förebyggande sjukpenning

    www.forsakringskassan.se/privatperson/sjuk/anstalld/forebyggande-sjukpenning-for-anstallda

    Det är ju också något som ger en signal om att du har behov av extra anpassningar på arbetet. Med en egen diagnos borde du ju dessutom egentligen ha rätt till vissa anpassningar på jobbet. 


    Tack för svaret. Eftersom de inte har fått diagnos än så kan de nog inte vara på ett sådant läger, men det var en intressant tanke, har aldrig hört talas om att det fanns sådana. Eventuellt ska de få gå på seglarskola, men jag vet inte om de skulle klara det. Det hade känts bra om det gick. 

    Det där om förebyggande sjukpenning var ett bra tips. Om inte annat är det en bra term, det där med förebyggande, för det är ju lite vad det handlar om, att OM jag inte är sjukskriven då, och får ta allt själv, så kommer jag krascha. Jag är inte på riktiga botten än, men jag kommer hamna där, typ så. Sedan verkar det vara en annan process med förebyggande än med "vanlig" sjukpenning. Ska kolla upp detta :)
  • Anonym (möte)
    Anonym (Misslyckad) skrev 2023-03-22 20:57:28 följande:
    Tack så mycket :) Jag har försökt prata med honom, men han skämtar bort det eller förnekar det. Han verkar mest tro att jag ljuger. 
    Men ett möte med din läkare och din chef då? Så att ni på riktigt och öppet pratar om din verklighet och hur din arbetsgivare kan stötta dig. 
  • Anonym (D)

    Står de i kö till utredning?

    Med tanke på din egen diagnos och misstankarna om diagnos hos barnen kan det vara värt att kontakta lägerarrangörerna och fråga.  I värsta fall får du ett nej, men de kanske kan tipsa om några andra bra saker. 

    Nu vet jag inte om det är autism ni misstänker hos barnen, men skulle det vara det så låter det som familjelägret jag länkade till skulle kunna minska belastningen hos dig samtidigt som de bemöts väl.

    Sedan kan det vara värt att kolla efter familjeläger som ordnas av vissa kyrkor. Aktiviteter för barnen och andra vuxna på plats kan göra det lättare att hantera barnen, speciellt om mat och husrum ingår. 

  • Anonym (Minna)
    Anonym (Misslyckad) skrev 2023-03-22 15:32:54 följande:
    Ja, jag vet att det låter så. Samtidigt handlar det om att jag inte klarar av att vara själv med dem i så många veckor. Jag skulle antingen krascha innan, under tiden eller efter. Det handlar också om att jag redan nu är i en djup depression, med MADRS på 49 (maxpoäng 54), medicinerar i maxdos men bara fortsätter att falla nedåt utan någonting att se fram emot eller chans att vila.

    Och ändå vägrar du att ta din hälsa på allvar. Är det så lätt att du blir frisk om du får semester samtidigt dom din man, då undrar man ju sjuk du egentligen är.

    Du skyller på ekonomin men det är väl bättre att sjukskriva dig nu innan du går in i väggen? Hur ska ni klara er då?

    Är det tänkt att du ska sjukskriva dig på makens semester och sedan dra tillbaka din egen!

  • Anonym (Minna)
    Anonym (Misslyckad) skrev 2023-03-22 20:57:28 följande:
    Tack så mycket :) Jag har försökt prata med honom, men han skämtar bort det eller förnekar det. Han verkar mest tro att jag ljuger. 
    Det är ju inte så konstigt eftersom du spelar en roll på arbetet. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (Minna) skrev 2023-03-23 10:51:45 följande:
    Det är ju inte så konstigt eftersom du spelar en roll på arbetet. 
    Det är sant. Det är ju lite stigmatiserande med psykisk ohälsa. Sedan är det också lite av en flykt. Det är skönt att spela den där bekymmersfria rollen. Jag har fått utmärkelsen Årets medarbetare två år i rad för att jag sprider glädje och trivsel till exempel. Men jag tror det är ganska vanligt det här, kanske vanligare bland män, att man maskar utåt hur man egentligen mår. Så får familjen ta det istället. Sedan om det är en bra strategi eller ej kan man ju fundera på. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (Minna) skrev 2023-03-23 10:48:45 följande:

    Och ändå vägrar du att ta din hälsa på allvar. Är det så lätt att du blir frisk om du får semester samtidigt dom din man, då undrar man ju sjuk du egentligen är.

    Du skyller på ekonomin men det är väl bättre att sjukskriva dig nu innan du går in i väggen? Hur ska ni klara er då?

    Är det tänkt att du ska sjukskriva dig på makens semester och sedan dra tillbaka din egen!


    Tro mig, det undrar jag också. Psykisk ohälsa är så abstrakt. Om jag bröt benet så skulle jag veta att jag hade ett brutet ben. 

    Jag har varit i väggen tre gånger förut, så jag vet. Skulle nog ha klarat att streta på om jag bara fick vila på semestern, det är så jag har löst det innan. Klarar vintern genom att jag då och då måste vabba och så sommaren genom att ha semester. Man hankar sig fram för att man måste. 

    Dra tillbaka min egen semester låter ju konstigt, kanske korta ner den, för det är ju den där ensamma tiden som kommer knäcka mig. Samtidigt ser det ju så illa ut. Men det är ju där belastningen ökar som gör att bägaren rinner över. Jag ska nog be att få korta ner den en eller två veckor även om det inte känns bra. Skit, vad jag än gör så ser det så illa ut. Jag vet bara att jag inte klarar det, att jag inte är psykiskt stabil och att jag inte vill utsätta barnen för flera veckor med en mamma som knappt kommer kunna ta hand om sig själv. Tänk om jag blir hypoman eller ännu mer deprimerad än nu. 
  • Anonym (Mående)

    Om det redan nu är illa är det väl inte bara semestern som är jobbig?
    Jobbar din man borta eller är han hemma på kvällarna? 


    Har ni inget överlapp alls i semestern? Kan barnen åka någon vecka på läger? 

    Jag förstår inte heller hur problemet blir löst om ni har osynkad semester och du sjukskriver dig, din man kommer väl ändå inte vara ledig de veckor han inte har semester, hur funkar det med barnen då?
    Eller är problemet bara att hitta på saker med barnen?

Svar på tråden Jag orkar inte fram till semestern