Sluta dömma

Nej, om man inget vet så har man ingen magkänsla om det.

Du vill inte köpa sanningen för du gillar den inte. Det är obekvämt för dig att otrohet kan förekomma utan att du känner till det.
Ja, att du inte gillar det och att det är obekvämt för dig, det kan jag utan problem förstå och acceptera.
Men är du medveten om att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen?

Om du tycker och känner att det inte gällde i ditt fall spelar i praktiken ingen roll i det här sammanhanget.
Du hade ju faktiskt en magkänsla och då kan man inte rent objektivt säga att du ingenting visste.

Ja, jag håller absolut med om att man kan bli sårad om det kommer fram.
Men det motsäger ju absolut inte att "det man inte vet mår man inte dåligt av". Det måste du väl rent objektivt klara av att förstå, acceptera och hålla med om?
Om inte, på rent saklig grund, varför då?

Du kan ju inte hävda att pga att du inte gillar sanningen så gäller den inte?

När det kommer till otrohet så måste man ju också prata nyanser. Inte bara svart och vitt.

Det är ju skillnad på om ens partner aktivt går bakom ryggen på en än om det sker en dum engångsgrej på fyllan. I det förstnämnda fallet hade jag själv velat veta. I det andra hade i allafall jag inte velat veta om det.

Om man utgår ifrån ett perspektiv att man ska hålla ihop ett helt liv- är det rimligt att man själv eller att ens partner aldrig kommer såra en eller göra ett felsteg? Jag hoppas ju att man inte ska det. Men är det rimligt om vi pratar 40-50 åring relation?

Saknar diskussion kring nyanser av otrohet i den här tråden generellt. Jag har själv varit utsatt för otrohet och svek som sårat mig mycket och påverkat min tillit- men tycker ändå man måste kunna diskutera bakomliggande faktorer till otrohet utan att det förkastas så aggressivt som många gör här i tråden.

Tycker mycket svar här inne är på tok för svart och vitt.
Otrohet är betydligt komplicerat  än att bara peka rätt och fel.

Jag har aldrig varit otrogen. Jag har däremot varit utsatt för det vilket var hemskt.

och jag lobbar aktivt just nu för att min väninna SKA vara otrogen, då hon sitter fast i ett äktenskap (finansiellt) med en man som verkligen inte behandlar henne eller barnen väl. Jag är övertygad om att hon skulle få tummen ur och kraft att lämna om hon skulle träffa en man som älskar och uppskattar henne. Det skulle ge henne energi att orka lämna. Hemskt förslag? Absolut. Men situationen hon har just nu i en trogen relation är fan värre.

Du kanske inte har gett rådet att vara otrogen.
Vad då kanske???
Klarar du inte att ta till dig mina mycket tydliga ord:
Mitt råd är inte att vara otrogen.
Jag ber dig vänligen att ta till dig och begrunda dessa ord innan du skriver ditt nästa inlägg till mig.

du resonerar på ett sätt som att det skulle vara ok.
Nej, jag resonerar absolut inte så!
Det där är bara din tolkning som du gör för att du låter dina känslor styra dig.

Visa annars var jag rent objektivt, faktiskt och sakligt skulle ha resonerat så?
I så fall är det fel av mig och jag vill i så fall få chansen att rätta till det och jag lovar dig att rätta till det, om så skulle vara fallet.

Jag kan mycket väl förstå att du har svåra känslor omkring detta ämne, du gillar inte det som jag rent objektivt för fram och det känns inte bekvämt för dig att otrohet är relativt vanligt förekommenade och att du aldrig kan hindra din partner från att vara otrogen.
Jag förstår det, jag förstår dina känslor och jag accepterar utan problem att du känner så.

Jag har heller aldrig kommenterat om det skulle vara ok eller inte i de fall det inte kommer fram.
Utan jag konstaterar bara att med en enkel bedömning av sannolikheten så kan vi alla förmoda att väldigt många fall, enligt mig sannolikt de flesta fall, förblir okända.

en "tillfällig sexuell upplevelse utanför förhållandet" och alltså inte hela världen, som du så fint skrev.
Nej, det har jag inte skrivit.
Jag kan i vart fall inte hitta att jag "så fint skrev" det?
Visa gärna med nr på inlägget och citat tack, så lovar jag att rätta till det.
Eller jag får förklara om jag skrivit på ett sådant sätt att det enkelt kunde missförstås av dig?

Att människor inte är öppna och ärliga om det, och människornas anledningar till det, har ju radats upp i massor av trådar.
Jag konstaterar bara att det enligt min bedömning, enligt alla rimliga bedömningar, är mycket vanligare att människor väljer att dölja det än att vara öppna med det.
Jag tänker inte upprepa alla dessa orsaker och anledningar och jag ids inte resonera om vad som är bra och dåligt i vad olika människor väljer att framföra.

När det gäller ditt och andras vanliga argument att man bör välja ett öppet förhållande så är ju det för de allra flesta inte realistiskt.
Det är ovanligt att en enskild människa föredrar ett öppet förhållande och det är EXTREMT ovanligt att två människor som föredrar den livsstilen skulle passa för varandra, skulle ha alla de personliga egenskaper som i allt i övrigt passar ömsesidigt för båda parter.
Sannolikheten att dessa två människor skulle välja en relation med varandra är självfallet i det närmaste obefintlig.

Vad som faktiskt och realistiskt gäller angående svikna löften har jag objektivt redogjort för. 
Misshandel, eller våld, har jag också kommenterat i ett annat inlägg och tycker inte jag behöver säga mer i det här sammanhanget, annat än att jag noterar att det är lagbrott. Förskingring eller andra lagbrott väljer jag avstå från att kommentera då jag inte tycker det hör hit.
Otrohet är väl inte ett lagbrott, åtminstone inte enligt Svensk lag?

Även dig ber jag vänligen om att:
Försök åtminstone undvika att lägga ord i min mun som jag aldrig har tagit.
Undvik påstå saker som jag skulle ha sagt men som inte stämmer i sak.
Men resonera gärna och svara på just det som jag faktiskt har skrivit.
Läs gärna lite mera noga och håll dig till det jag faktiskt har skrivit i stället för att hitta på egna saker.

Men självfallet får du gärna berätta för mig och andra vad du känner och vad du själv tycker.
Jag uppskattar att du delar med dig och att du framför din åsikt. Men om du gör det och citerar mig så var då noga med att citera korrekt.

Vi vet ju att alla människor ljuger, alla löften, stora eller små löften, kommer att svikas förr eller senare, efter tillräckligt lång tid eller när omständigheterna har ändrats tillräckligt mycket.

Du kanske inte har gett rådet att vara otrogen.
Vad då kanske???
Klarar du inte att ta till dig mina mycket tydliga ord:
Mitt råd är inte att vara otrogen.
Jag ber dig vänligen att ta till dig och begrunda dessa ord innan du skriver ditt nästa inlägg till mig.

du resonerar på ett sätt som att det skulle vara ok.
Nej, jag resonerar absolut inte så!
Det där är bara din tolkning som du gör för att du låter dina känslor styra dig.

Visa annars var jag rent objektivt, faktiskt och sakligt skulle ha resonerat så?
I så fall är det fel av mig och jag vill i så fall få chansen att rätta till det och jag lovar dig att rätta till det, om så skulle vara fallet.

Jag kan mycket väl förstå att du har svåra känslor omkring detta ämne, du gillar inte det som jag rent objektivt för fram och det känns inte bekvämt för dig att otrohet är relativt vanligt förekommenade och att du aldrig kan hindra din partner från att vara otrogen.
Jag förstår det, jag förstår dina känslor och jag accepterar utan problem att du känner så.

Jag har heller aldrig kommenterat om det skulle vara ok eller inte i de fall det inte kommer fram.
Utan jag konstaterar bara att med en enkel bedömning av sannolikheten så kan vi alla förmoda att väldigt många fall, enligt mig sannolikt de flesta fall, förblir okända.

en "tillfällig sexuell upplevelse utanför förhållandet" och alltså inte hela världen, som du så fint skrev.
Nej, det har jag inte skrivit.
Jag kan i vart fall inte hitta att jag "så fint skrev" det?
Visa gärna med nr på inlägget och citat tack, så lovar jag att rätta till det.
Eller jag får förklara om jag skrivit på ett sådant sätt att det enkelt kunde missförstås av dig?

Att människor inte är öppna och ärliga om det, och människornas anledningar till det, har ju radats upp i massor av trådar.
Jag konstaterar bara att det enligt min bedömning, enligt alla rimliga bedömningar, är mycket vanligare att människor väljer att dölja det än att vara öppna med det.
Jag tänker inte upprepa alla dessa orsaker och anledningar och jag ids inte resonera om vad som är bra och dåligt i vad olika människor väljer att framföra.

När det gäller ditt och andras vanliga argument att man bör välja ett öppet förhållande så är ju det för de allra flesta inte realistiskt.
Det är ovanligt att en enskild människa föredrar ett öppet förhållande och det är EXTREMT ovanligt att två människor som föredrar den livsstilen skulle passa för varandra, skulle ha alla de personliga egenskaper som i allt i övrigt passar ömsesidigt för båda parter.
Sannolikheten att dessa två människor skulle välja en relation med varandra är självfallet i det närmaste obefintlig.

Vad som faktiskt och realistiskt gäller angående svikna löften har jag objektivt redogjort för. 
Misshandel, eller våld, har jag också kommenterat i ett annat inlägg och tycker inte jag behöver säga mer i det här sammanhanget, annat än att jag noterar att det är lagbrott. Förskingring eller andra lagbrott väljer jag avstå från att kommentera då jag inte tycker det hör hit.
Otrohet är väl inte ett lagbrott, åtminstone inte enligt Svensk lag?

Även dig ber jag vänligen om att:
Försök åtminstone undvika att lägga ord i min mun som jag aldrig har tagit.
Undvik påstå saker som jag skulle ha sagt men som inte stämmer i sak.
Men resonera gärna och svara på just det som jag faktiskt har skrivit.
Läs gärna lite mera noga och håll dig till det jag faktiskt har skrivit i stället för att hitta på egna saker.

Men självfallet får du gärna berätta för mig och andra vad du känner och vad du själv tycker.
Jag uppskattar att du delar med dig och att du framför din åsikt. Men om du gör det och citerar mig så var då noga med att citera korrekt.

Nej, om man inget vet så har man ingen magkänsla om det.

Du vill inte köpa sanningen för du gillar den inte. Det är obekvämt för dig att otrohet kan förekomma utan att du känner till det.
Ja, att du inte gillar det och att det är obekvämt för dig, det kan jag utan problem förstå och acceptera.
Men är du medveten om att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen?

Om du tycker och känner att det inte gällde i ditt fall spelar i praktiken ingen roll i det här sammanhanget.
Du hade ju faktiskt en magkänsla och då kan man inte rent objektivt säga att du ingenting visste.

Ja, jag håller absolut med om att man kan bli sårad om det kommer fram.
Men det motsäger ju absolut inte att "det man inte vet mår man inte dåligt av". Det måste du väl rent objektivt klara av att förstå, acceptera och hålla med om?
Om inte, på rent saklig grund, varför då?

Du kan ju inte hävda att pga att du inte gillar sanningen så gäller den inte?