• Anonym (kränkta?)

    Varför är vissa så lättkränkta och hur har de blivit sådana?

    Jag känner en del människor som är helt normala och välfungerande med jobb och familj och allt sånt men som har en väldigt jobbig egenskap och det är att de är så lättkränkta. De blir sura, går i försvarsställning och reagerar väldigt märkligt på små saker. Som andra inte alls reagerar på.

    Man måste med dessa personer väga sina ord på guldvåg och kan inte bara slänga ur sig en kommentar eller en fråga som man gör med andra. 

    Jag har inget konkret exempel men just att de ofta gör frågan till att handla om de själva (jag har inte gjort fel) fast det man sa inte ens var tänkt att handla om dem eller om rätt och fel. 

    Ja, hoppas ni förstår hur jag menar. Någon som vill analysera? Vet dessa personer om att de är lättkränkta?

  • Svar på tråden Varför är vissa så lättkränkta och hur har de blivit sådana?
  • Anonym (kränkta?)
    Anonym (B) skrev 2023-04-06 15:56:28 följande:

    Folk som i hela sitt liv har varit tysta och bara tagit emot kommentar efter kommentar kommer tillslut brista och ta åt sig av det mesta - inget konstigt.

    Sen beror det väl på hur du säger saker eller vad du säger, kan du ge exempel?

    Finns folk som är kränkta men det finns även folk som tycker att alla är kränkta när det är dem själva som slänger ut sig dumma kommentarer.


    Det var en grej som blev fel och jag försökte lyfta en konstruktiv diskussion med gruppen vuxna som är ansvarig. Detta gäller i en förening för barn.

    den person detta handlar om tog det inte över huvud taget som en konstruktiv diskussion om hur göra detta på annat sätt nästa gång utan vände det direkt till att hen inte gjort detta med flit och att jag skulle lägga av för att detta inte hänt många gånger. Notera alltså att jag inte vänt mig till just hen utan hade riktat mig till hela gruppen.  
  • Anonym (XY)
    Carolatom07 skrev 2023-04-06 19:58:15 följande:
    Ett bra boktips i sammanhanget är "Ingen tar skit i de lättkränktas land" av David Eberhard, överläkare inom psykiatrin. Han analyserar i den boken kränkthetskulturen som växt fram på 2000-talet. Den är mycket läsvärd och förklarar på ett pedagogiskt sätt hur nutidsmänniskan önskar upprättelse genom att hävda att de är kränkta.

    Självklart ska man visa respekt för människor och inte trampa på människor som mår dåligt, men om jag ska dra en referens till då jag själv var barn/ ung på 80- och 90-talet, så var ofta jargongen många gånger hårdare då än vad den är idag. Vi som var unga då fick höra av de äldre att "vi inte visste något om livet" och att vi inte skulle tro att vi visste och kunde så mycket, då vi ansågs inte vara "torra bakom öronen". Yngre sågs ofta då av äldre som totalt okunniga och oerfarna, något som vi borde sett som kränkande. Idag har det i många fall blivit tvärtom. Äldre tar efter de unga och deras känslighet inför att bli kränkta och det ha blivit trendigt att söka upprättelse för att man anser sig kränkt.

    När jag praktiserade på olika arbetsplatser som yngre fick jag ofta utstå hånanden och raljeranden från de äldre på dessa arbetsplatser, för att jag var ung och oerfaren. Och jag hade bara att bita ihop och acceptera det. Det var inte tal om att säga att man kände sig kränkt.

    Har läst "Hur barnen tog makten" och lyssnat mycket av honom på poddar. Dessvärre är "Ingen tar skit" inte tillgänglig. Får se om den finns på Storytel.
    Just nu är det Douglas Murrays "The Madness of Crowds" som läses.


    På något sätt så har språk och kommunikation blivit ordentligt stört. Nya regler för vad som får sägas och inte samt hur. Måste säg att det är rätt obehagligt och inte så lite vibbar från Orwells 1984 med Nyspråk och Nytänk. Man hänger upp sig på ord och inte budskap.


     

  • Postman
    Carolatom07 skrev 2023-04-06 08:50:14 följande:

    Folk har blivit känsligare på 2000-talet, både på gott och ont, och kanske mycket beroende på internet, diskussionsforum och sociala medier, där folk har vågat vara mer offensiva i sina åsikter, pga viss anonymitet. Öga mot öga vågar folk inte vara så "modiga", eftersom det att möta människan personligen gör att man får en naturlig respekt när man har denne framför sig (man ser att det är en människa).

    Men ja, folk är generellt mer lättkränkta idag överhuvudtaget, och framförallt har folk blivit räddare och mer misstänksamma mot andra. Man pinkar in sitt revir och umgås bara med likasinnade, dvs folk som tycker och tänker som man själv och har samma värderingar.

    Det har nästan blivit en hysterisk intolerans mot folk som inte är och tänker som man själv hos många. Med hysterisk menar jag att folk har en tendens att gå i taket och skrika högt när någon är av en annan uppfattning.

    Detta samtidigt som människor alienerar sig mer och mer och avskärmar sig från varandra, i takt med alltmer digitalisering. Det är egentligen en farlig utveckling som gör oss mer fientliga mot varandra.


    Mycket bra beskrivet. Jag gör det enkelt för mig och håller helt med dig.  
  • Anonym (Kex)
    Embla twopointoh skrev 2023-04-06 16:10:53 följande:

    Nu gillar jag inte egentligen att kalla det för 'lättkränkt', eftersom jag anser att en kränkning handlar om bra mycket mer än att någon blir upprörd eller tar illa vid sig av något. Dessutom används 'lättkränkt' som ett skällsord eller ett invektiv, som ofta syftar till att förminska och/eller avfärda någon annan (precis som det närbesläktade 'offerkofta').

    Med det sagt, så tycker jag att företeelsen att ta allt personligt ökat. Vissa har helt enkelt inte förmågan att skilja på sak och person, varken när det handlar om dem själva eller när det handlar om andra. Om deras åsikt eller agerande blir ifrågasatt, känner de det som att det är deras person som blir kritiserad, och på samma sätt har de en tendens att gå på meningsmotståndares person, istället för deras åsikt eller resonemang. De fokuserar alltså mer eller mindre enbart på person, inte på sak.

    Jag tror att detta i grunden handlar om en försvarsmekanism (det är väl få som gillar att bli ifrågasatta), som blir underblåst av att man inte förstår eller vill erkänna just skillnaden mellan sak och person, inte har fått lära sig hur man argumenterar sakligt, och vad som är skillnaden mellan ett rationellt resonemang och ett emotionellt sådant. Lägg till att emotionella resonemang är det som i mångt och mycket har använts under årtionden av både politiker, media, 'experter' och tyckare av olika slag. Det är helt enkelt norm att diskutera på det sättet.

    Men, samtidigt tycker jag mig se ljuset i tunneln. Detta emotionella synsättet har under de senare åren blivit allt mer kritiserat och ifrågasatt. Jag tror vi är på väg tillbaka mot en mer saklig och rationell norm. Det beror förmodligen på att det känslobaserade världsbilden har blivit för extrem, även om media gör sitt bästa för att få den att framstå som en majoritetsåsikt, så börjar gemene man tröttna på dessa strömningar eller världsbilder som lägger för stor vikt vid individers känslor.


    Jag håller med om att känsloargument fått väldigt stor vikt, däremot tror jag inte att diskussion helt utan dem är rimlig heller - det blir mer en teoretisk exercis a la universitetsuppgifter. Känslor existerar och vi som människor drivs mycket av dem. Så de kommer alltid finnas med i diskussioner.
  • Anonym (Kex)
    Anonym (kränkta?) skrev 2023-04-07 08:56:25 följande:
    Det var en grej som blev fel och jag försökte lyfta en konstruktiv diskussion med gruppen vuxna som är ansvarig. Detta gäller i en förening för barn.

    den person detta handlar om tog det inte över huvud taget som en konstruktiv diskussion om hur göra detta på annat sätt nästa gång utan vände det direkt till att hen inte gjort detta med flit och att jag skulle lägga av för att detta inte hänt många gånger. Notera alltså att jag inte vänt mig till just hen utan hade riktat mig till hela gruppen.  
    Det jag kan gissa i ett sånt läge, som en tänkbar förklaring, var om personen verkligen gjort sitt allra bästa, och ingen tackade den för en insats utan det enda som kom var klagomål. Har varit med om det själv i ideella föreningar - INGEN vill hjälpa till, så till skut försöker man själv ta tag i saker för att få något gjort. DÅ kommer det myclet synpunkter på hur saker borde göras bättre. Nästa gång det ska göras så vill dock åter ingen hjälpa till, utan bara klaga. Det är ett sånt läge där jag förstår att någon känner sig personligen trött och reagerar.
  • Embla twopointoh
    Anonym (Kex) skrev 2023-04-07 10:46:59 följande:
    Jag håller med om att känsloargument fått väldigt stor vikt, däremot tror jag inte att diskussion helt utan dem är rimlig heller - det blir mer en teoretisk exercis a la universitetsuppgifter. Känslor existerar och vi som människor drivs mycket av dem. Så de kommer alltid finnas med i diskussioner.
    Jag håller med. Känslor är inte oviktigt. Saken är väl den att man behöver en balans mellan känsla och rationalitet, för det blir inget trevligt debatt- eller samhällsklimat med extremer, oavsett åt vilket håll det är extremt.

    Sedan är vi alla människor, och vi färgas såklart av våra känslor och erfarenheter. Ingen kan helt lägga bort sig själv i till exempel en diskussion. Däremot kan man, speciellt i skrift, tänka på hur man formulerar sig, och vad man i slutänden väljer att faktiskt skicka iväg. Det går ju liksom att läsa igenom det man skrivit och fundera över om man verkligen är i alla fall hyfsat saklig. Jag strävar efter att diskutera sak och inte person, men visst håller jag inte alltid det. Detta är trots allt ett forum där man diskuterar med privatpersoner, inte en vetenskaplig artikel.

    Det är också därför jag i princip alltid skriver med mitt eget nick. Att vara otrevlig bakom en dubbelanonymitet är ett oskick, och de medlemmar som håller på så har jag ärligt talat väldigt liten respekt för. Det är en sak om ämnet är väldigt känsligt och/eller man delger information som är väldigt personlig, men jag tycker det är rätt fegt att vara otrevlig som anonym. Det blir en ojämn balans också, man skriver inte på samma villkor om den ena är öppen och den andra anonym. 

    Jag upplever det som att de flesta och värsta otrevligheterna och påhoppen kommer från just dubbelanonyma. Det alltid enklare att vara otrevlig och elak om man vet att i nästa tråd, kommer ingen att veta att man var så otrevlig mot andra. Man behöver alltså inte ta ansvar för det man skrivit.

    Men, i TS fall uppfattar jag det som att det var muntlig kommunikation, och där är det nog lättare att reagera emotionellt och säga saker i affekt eftersom man inte har möjlighet att ta ett steg tillbaka och svara när man tänkt igenom saken lite.

  • Anonym (Kex)
    Embla twopointoh skrev 2023-04-07 11:25:27 följande:
    Jag håller med. Känslor är inte oviktigt. Saken är väl den att man behöver en balans mellan känsla och rationalitet, för det blir inget trevligt debatt- eller samhällsklimat med extremer, oavsett åt vilket håll det är extremt.

    Sedan är vi alla människor, och vi färgas såklart av våra känslor och erfarenheter. Ingen kan helt lägga bort sig själv i till exempel en diskussion. Däremot kan man, speciellt i skrift, tänka på hur man formulerar sig, och vad man i slutänden väljer att faktiskt skicka iväg. Det går ju liksom att läsa igenom det man skrivit och fundera över om man verkligen är i alla fall hyfsat saklig. Jag strävar efter att diskutera sak och inte person, men visst håller jag inte alltid det. Detta är trots allt ett forum där man diskuterar med privatpersoner, inte en vetenskaplig artikel.

    Det är också därför jag i princip alltid skriver med mitt eget nick. Att vara otrevlig bakom en dubbelanonymitet är ett oskick, och de medlemmar som håller på så har jag ärligt talat väldigt liten respekt för. Det är en sak om ämnet är väldigt känsligt och/eller man delger information som är väldigt personlig, men jag tycker det är rätt fegt att vara otrevlig som anonym. Det blir en ojämn balans också, man skriver inte på samma villkor om den ena är öppen och den andra anonym. 

    Jag upplever det som att de flesta och värsta otrevligheterna och påhoppen kommer från just dubbelanonyma. Det alltid enklare att vara otrevlig och elak om man vet att i nästa tråd, kommer ingen att veta att man var så otrevlig mot andra. Man behöver alltså inte ta ansvar för det man skrivit.

    Men, i TS fall uppfattar jag det som att det var muntlig kommunikation, och där är det nog lättare att reagera emotionellt och säga saker i affekt eftersom man inte har möjlighet att ta ett steg tillbaka och svara när man tänkt igenom saken lite.
    Ja, muntlig kommunikation är ju så att man verkligen måste träna på att hålla tillbaka orden. Det svåra i ett sånt läge (jag tänkte att kommentaren var lagd i typ en chattgrupp) är att om man känner sig utpekad så kanske man reagerar fysiskt med att rodna, dra sig tillbaka eller bli darrig på rösten när man svarar. Och då blir det ju mer känslor bara där.

    I skrift försöker jag att, om jag är upprörd, låta texten ligga en stund och återkomma till den sen. Ofta ändrar jag något då märker jag, och är glad att jag gjorde det eftersom jag då också ser att det blir bättre skrivet och mer to-the-point när jag inte är lika upprörd. (Dock är det första utkastet bra att ha eftersom jag annars kan bli FÖR mjäkig och tillmötesgående även när det är något där jag bör bita ifrån i.)
  • Postman
    Anonym (XY) skrev 2023-04-06 15:48:29 följande:

    Bra analys,


    Det är dessutom så att den tekniska utvecklingen gynnar polariseringen då sökmotorer och appar söker din uppmärksamhet och bidrar till allas filterbubblor.


    Dessutom har vi under senare tid fått en märklig syn på offerskap där offret är "hjälte" och handlingskraft är "skurk". Maktanalyser och normkritik/dekonstruktion ligger bakom det här perverterade synsättet.
    Lägg till att offret alltid har tolkningsföreträde och skall skyddas då varje kränkthetskänsla är enligt deras definition ett "övergrepp".
    Så föds ett samhälle där folk belönas av att känna sig kränkta och vi får personer som letar anledningar att bli sekundärkränkta å andras vägnar. Detta leder till ytterligare en ganska otrevlig företeelse - Godhetssignalering.


    Du kanske inte har sagt något dumt detta året men vänta, internet glömmer aldrig, vad gjorde du för 20 år sedan? Aha! du var utklädd till indian på maskeraden då, skäms! Du är dum, jag är god eftersom jag har exponerat dig och alla indianer tackar mig.


     


    Så bra beskrivet. Precis så. Klockrent. 
  • Anonym (T)

    Det är rätt nice att vara ett offer för en del. Du får uppmärksamhet, bekräftelse och behöver inte ta ansvar för situationen. 

    Numera väger känsloargument mer än fakta. Till och med när det handlar om en uppenbar missuppfattning är det den kränktes känsla som väger tyngst. 

    Jag menar självfallet inte situationer där någon kränks på riktigt utan personer som nästan letar efter anledningar att känna sig kränkta för att de gillar uppmärksamheten. 

    Jag tror att det kan handla om upplevelser i barndomen som med så mycket annat. Antingen kände de sig inte sedda och tar igen det i vuxen ålder eller så fick de väldigt mycket uppmärksamhet som barn och står inte ut med att inte få vara i centrum längre. 


    Det blir en riktigt härlig cocktail om personen dessutom har mindervärdeskomplex av någon inbillad anledning. Då blir det inte socialt umgänge utan heltidsterapi.

  • BaraLillaJag84

    Jag har ett utmärkt exempel, dessutom färskt!
    Denna "Mello"-hysteri.
    Det diskuterades vilt i fikarummet varje måndag, alla hade åsikter högt och lågt! "Vad tyckte du, BaraLillaJag84, var det rätt som gick vidare??". "Vet du, jag tittar inte på eländet, tycker det har ballat ur för längesen med deltävlingar och Andra chansen och sånt! Tycker bara det är ett stort svindyrt spektakel och det sista som det fokuseras på är musiken och låtarna!".
    Herregud, tanterna blev ju helt rabiata (medan männen höll med mig.... 😈)!! Spottade och fräste, tävlade om vem som bäst kunde motivera hur braaaaa "mello" var! Precis som de tog personligt att JAG inte tycker om det medan de gör det, kände att de behövde gå i försvar! 

    Precis som ni skriver - Folk tar åsikter alldeles för personligt! Som om det är kritik mot dem som individer att alla inte tycker likadant!

Svar på tråden Varför är vissa så lättkränkta och hur har de blivit sådana?