Bryta ekorrhjulet

Man kan inte få allt. Du har fått både och, men vid olika tidpunkter. Jag tror att en resa då och då är ett realistiskt äventyrsbegär om du inte vill ge upp det du har. 

Håller med detta i stort. Du har ju fått det bästa av två världar; äventyr som ung och ett tryggt familjeliv nu. Med familj och barn nu har du också inte bara dig själv att tänka på för lön och inkomst.

Det du skulle kunna göra är ju att antingen gå ned till 80% och satsa på något eget en dag i veckan? Om lön och jobb tillåter. Eller hitta spännande resor på egen hand när barnen är stora nog, och sen med barnen när de kan hänga med dig.

Ett privat pensionssparande är ett sätt att ta höjd för lägre pension. En eller två tusenlappar i månaden i 25 år blir en bra slant om de placeras i en fond. 

Sedan är det ju inte lätt att ändra på ditt liv, du är ju fast med barn och man. Men ni kan skala ner och se över er livsstil, jobba mindre t ex. Skaffa en hobby eller resa mer. 

Kanske bara en ålderskris. Försök vara nöjd med ditt liv, var tacksam för din familj. 

Tyvärr är jag inte en person med hobbys. Det jag drömmer om är att ta ett jobb utomlands och flytta dit med familjen. Mannen är dock inte intresserad. Han har en hög tjänst som han jobbat hårt för och verkar inte intresserad av ett annat typ av liv tyvärr. 

Det är ju verkligen ett moment 22. Om jag ska fortsätta i livet som jag har vill jag nog ha kvar mitt jobb. Hög lön gör ju iaf att man kan resa några gånger om året och ha guldkant på vardagen. Problemet är bristen på semesterdagar och tid överlag. 

Mindre lön hade jag inte haft något problem med, men då hade jag krävt mer ?valuta? för pengarna - volontärarbete i 3e världen eller en projektanställning men med en början och ett slut så man kunde långresa innan och efter. 

 

Hur många år är barnen?

Har ett barn, en dotter snart 15 år och känner likadant. Vad vore ditt råd till mig?

Jag är bra på att pensionsspara idag och lägger undan flera tusen i månaden. Fast- primärt är det för att jag vill gå tidigt i pension. Och det skrämmer mig- att jag inte lever som jag vill idag för att jag sparar till min frihet vid 55, när jag kanske varken vill eller orkar åka på äventyr. 

7 och 9?.
jag vet inte vilket råd jag skulle ge dig, eftersom jag inte klarar av att guida mig själv 😂 en blind som leder en blind ☺️

Har du svårt att acceptera familjelivets begränsningar? Jag tänker att om man är van att leva sitt liv i högt tempo med stor variation så kan familjelivet kännas instängt då och då. Eftersom din man är en hemmakatt kan du kanske teama upp med något/alla barnen för  att få mer variation igen. Du söker bland andras drömmar, men jag tror att var och en måste utgå ifrån de egna förutsättningarna, hur trist och snusförnuftigt det än må låta. Att se på dokumentärfilm eller läsa resereportage kanske kan stilla något av begäret efter att ta dig utanför dig själv? 

Finns det verkligen inget sätt att gå ner i tid på ditt jobb? Jag får känslan av en människa som känner att livet, och därmed du själv, är ospännande. Jag kan känna igen mig i det från när jag var yngre. Då skulle alla val vara så unika. Sedan märkte jag att människor är sig lika överallt och att jag personligen inte är så viktig som skyltdocka i mitt eget liv. Jag har som de flesta som blir äldre förändrats mycket men är ändå samma person. Det som "räddar" mig är att intressera mig för olika saker. När jag tröttnar tröttnar jag, och låter det vara så. Man kan inte tvinga sig att ha en hobby som man inte har. 

Att börja onanera offentligt i butiker var väl det som främst fick mig att känna mig levande och äventyrlig igen.