För jävlig situation!

Hej! Hur går det för dig? Samma tankar? Har du bokat aborttid? Jag känner mig allt mer säker på mitt beslut och det känns ok. Dock har jag en farhåga att hormonerna gör mig negativ och deprimerad än vanliga fall. har så mycket fysiska symtom nu som gör mig galen, vill bara bli av med dem. 

Det är ingen som tagit upp det, men jag funderar: kan inte spiralen ha skadat fostret? Är den kvar? Är det koppar eller hormon? Är den kvar ska den väl ut. Kommer inte det skapa en risk för missfall?

Spiralen åker ut i samma ögonblick som grav. är konstaterad av vården.

Jag blev närapå av med min spiral för att jag hade högt HCG vid en gynundersökning. Men jag sa stopp och belägg och när de dubbelkollade med venblodprov så var graviditeten avklingande (det blev inget), och dämed kunde spiralen vara kvar.

Just nu splittrad. Har tid imorgon för medicinsk abort och kommer genomföra den. Men vill egentligen inte. Det som får mig att tänka att det är bäst är att jag och mannen bråkar jättemycket och dessutom krånglar äldsta barnet med allt. känns som att förutsättningarna verkligen inte är bra. Funderar återigen på separation och det är ingen bra grund för en bebis. Förmodligen spär hela abortgrejen på bråken och just nu blir det en bekräftelse att förhållandet inte skulle palla. känns sorgligt. men gör också valet enklare. 

hur Har det gått för dig? 

 du får gärna skriva imorgon efter ❤️ jag har tid på onsdag, men jag har sagt att jag vill ha en kirurgisk abort för jag vet att mitt psyke inte skulle klara av medicinsk. Detta är en super svårt situation som jag verkligen inte önskar någon annan.

 

Tack 
jag bad också om kirurgisk men barnmorskan verkade inte alls tycka det och övertalade mig till medicinsk. Och nu pallar jag inte ändra igen. Vill bara få detta gjort så att jag kan sluta vela/gräma mig. 

hur känner du inför onsdag? 

Hej, hur har det gått idag? 

Jag vill också bara få det gjort men tyvärr tror jag att onsdag bara är ett samtals Så än kommer det dröja innan själva aborten är gjord tror jag..

Förstår, hoppas det går bra idag på samtalet iaf. Berätta gärna efter hur det kändes. Massa kramar till dig!! 

Här kommer min uppdatering.. 

I måndags var jag hos BM fick första hormonpillret. Jag hade trott att aborten skulle påbörjas redan på måndagen så hade varit inställd på att blödningar osv skulle starta. Men första pillret reglerade bara hormonnivåerna så hela måndagen var i princip som vanligt men känslorna överallt såklart. Och en del huvudvärk/illamående vilket påverkade humöret. Var rätt nere hela dagen. Känslan att jag fortfarande kunde stoppa det var värst! Läste om folk som tagit första hormonpillret men sen ångrat sig. Fick infall flera gånger att ringa mottagningen för att försöka stoppa det men hejdade mig. Igår kl 10, 24 timmar efter första pillret, så tog jag tabletterna som framkallade "missfallet", samt starka smärtstillande. Jag hade sjukanmält mig från jobbet och låg i sängen hela dagen vilket i efterhand känns som att det förmodligen var en smart idé. Visst gjorde det lite ont men liggandes i sängen var det faktiskt inte så farligt. Med smärtstillande var det mest som en riklig mensvärk. Sträckkollade serier och åt skräpmat och tillät mig tycka synd om mig själv. 

Blödningen kom igång snabbt och blödde rejält hela dagen. Jag trodde jag skulle vara sorgsen när blödningen kom igång men det var så pass odramatiskt att jag faktiskt inte reagerade så mycket känslomässigt.

Så nu, två sjukdagar senare och en massa tabletter så känner jag mig faktiskt normal igen. Jag tänkte att jag skulle tillåta mig 3 dagar för att älta och gräva ner mig lite, men idag känner jag mig så pass normal att jag faktiskt jobbar. Både känslomässigt och kroppsligt känns det stabilt faktiskt. 

Reflektion nu när det är "klart": Det känns såklart ledsamt allting, och har ju varit otroligt jobbigt. Men jag är också lättad nu när det är "över".  Jag tänker på de två barn vi har och att det känns fantastiskt att få lägga min energi på dem just nu. De börjar komma in i livet (vi flyttade ju nyligen) och glädjs åt vänner osv. Känns bra att vi ger dem tid at landa ordentligt i allt och inte plötsligt få en bebis i familjen att ta hänsyn till. Vet att de hade älskat att få ett syskon men det hade ju också inneburit mindre tid för dem, mindre tid för lek, aktiviter osv. Och vi tycker redan vi kämpar med att få ihop allt. En bebis hade inte underlättat ekvationen.

Jag känner också en lättnad ekonomiskt. Då vi köpte hus precis innan räntorna började stiga så har våra boendekostnader skjutit i höjden. En föräldraledighet hade gjort allt ganska ansträngt. OM vi ska skaffa ett till barn längre farm så känns det bättre om det är välplanerat och att vi haft möjlighet att spara ordentligt innan. Vi har dessutom massa att fixa med i huset, dit mycket pengar kommer gå. Vilket vi hade fått vänta med om vi fått en bebis. 

Visst hade vi fixat livet med en bebis med, allt ordnar sig ju, men det var inte så vi hade tänkt oss livet just nu. Med det sagt ångrar jag inte aborten. Möjligt att det blir annorlunda längre fram men idag känner jag mig stark och lite lättad. Kanske framförallt lättad att våndan är över. Att det inte längre är "men vi kanske skulle behålla ändå". Det velandet gjorde mig galen!

Blev ett långt inlägg från mig... skickar styrka till dig och massa kramar! Du fixar det! 

Det finns inga preventivmedel som är 100% säkra, jag utgår ifrån att varje man som har något mellan öronen förstår det. Så om man absolut inte vill ha fler barn får man två val som man 1, knipsa eller 2. låta bli att öva på hur blommor och bin blir till. Om man väljer bort både 1 och 2 då finns det en risk att det blir ett barn. Och då får man stå sitt kast och ta sitt ansvar. Att utgå att abort är en lösning och sen bli sur för att kvinnan inte klarar av att göra det är under all kritik, då saknar man allt mellan öronen!

Hallå! Hur har det gått TS? 

tack för att du tog dig tid att skriva så utförligt! hur känner du nu när det gått lite längre tid? 

jag har tid för en kirurgisk abort på tisdag. De försökte  övertala mig till medicinsk men jag var bestämd, är påläst och vet vad riskerna är.

Er situation känns väldigt lik vår på många sätt och känner igen mig i mycket att det du skriver. På ett sätt vill jag bara få det gjort samtidigt som en liten del av mig känner tvivel, mest är jag rädd att ångra mig efteråt. Tycker det känns härligt med en stor familj.. när de är stora men jag känner inte för att gå igenom småbarnstiden igen.

Bara det att ta en promenad eller en cykeltur med ett av barnen och kunna prata och hänga med varandra, det känns skönt. Och det blir ju annorlunda om det skulle komma en bebis och jag är inte beredd att ta ifrån mina barn den tiden jag har med dem nu. Så jag tror det blir bra men som sagt lite tvivel och mycket dåligt samvete har jag för aborten.

 

Nu är det tisdag kväll. Håller tumme att allt gått bra. 

Hej! Allt har gått bara bra,  ingrepp var okomplicerat och fick ett jätte bra bemötande. Mår bra, känner lättnad att det var över men också tomhet och tankar som ?tänk om?. Känslorna kommer väl att gå upp och ner..