För jävlig situation!

Satt i exakt samma sits för 1 år sedan. Blev gravid trots preventivmedel, och trots att min sambo visste om att jag blivit gravid med de två äldre barnen med preventivmedel och jag bett honom att sterilisera sig om han inte ville ha fler så gjorde han inte de och i maj förra året blev jag oplanerat gravid igen. Vi gick igenom samma sak som er han ville inte och vi var hos kurator och abort rådgivare men till sist klarade jag inte av en abort... jag kände att jag tar inte bort ett barn för hans skull. Och skulle jag tagit bort de hade jag behövt lämna honom eftersom jag ansåg att han då tvingat mig till de. 
Och det blev inte bra. Han var inte med på förlossningen, han tar inte barnet som nu år 2 månader. Det känns som att han straffar mig för att jag behöll barnet. Men jag ångrar inte barnet, och kommer aldrig ångra att jag behöll honom. Nu sitter jag mest och funderar på hur länge jag orkar stanna med denna mannen och såklart mår jag jättedåligt i detta.

Tack så mycket för ditt svar och jag beklagar verkligen situationen du sitter i. Oansvarigt att inte göra något när han visste att tidigare blivit gravid trots preventivmedel. 

Min man säger att han inte kommer att lämna sin familj men han vet inte hur han kommer ta sig an detta barn samt hur han kommer att må i situationen i längden eftersom han inte vill. Men eftersom vi har ett bra familjeliv och ett bra förhållande från början tror jag verkligen att vi klarar ett barn till. Att jag har två större barn ser jag bara som en fördel i denna situation men visst har jag stora farhågor. På torsdag har jag aborttid och jag tror jag kommer sitta där och ännu inte ha bestämt mig. 

Jag talade just om detta med en man för en vecka sen, och han sa att i ett fall där han känner mamman så hade mannen dels lämnat relationen, och sedan helt vägrat att träffa det barn som blev till mot hans vilja, men däremot fortsatt att träffa de andra barnen.

Med resultat att det bortvalda barnet fick allvarliga psykiska problem från tidig ålder och troligen aldrig kommer att bli en fungerande vuxen (nu ca 30).

Har läst om exakt en sådan situation här på FL också för några veckor sedan, det barnet är dock bara något år gammalt (mamman TS var helt förtvivlad), men det finns tyvärr män som beter sig så här. Förstår inte de kvinnor som kallt räknar med att mannen ändrar sig efter att barnet är fött och stannar i relationen, eller åtminstone vill ha med barnet att göra. Skaffar man barn mot någons vilja (trots mannens dumhet) så kanske man inte ska räkna med att personen är särskilt medgörlig och samarbetsvillig heller...

En abort ska inte skjutas på, utan göras så skyndsamt som möjligt. 

Till TS, visst är det en svår situation, men gör inte abort mot din vilja. Håller med om, att av två onda ting, är det det minst onda. Tror dock att er relation är över, vad du än gör.
Tar din man inte till sig barnet är skilsmässa tveklöst också det bästa. Någon som kan agera så mot sitt eget barn, är inte mycket att hänga i julgranen.

Han sitter i en knivigare sits här än du TS,

om han väljer att begära skiljsmässa för att du behåller så blir det väldig knepigt för honom att  motivera för era två barn varför han vill ha dem varannan vecka men inte  deras helsyskon. Hur ska han kunna motivera det för sina föräldrar? att han inte vill vara med sitt yngsta barn och barnens helsyskon? Han mamma lär ju läxa upp honom efter noter. 

Han riskerar att framstå som en riktig skitviktigt andras ögonbindel han av era tre barn väljer bort ett.

Så jag tycker du ska stå fast vid att ni behåller detta barn, så får han gå till doktorn och göra vasektomi.

Barn kan bli till vid sex, även om man använder preventivmedel. det är den beska sanningen. Vill man absolut inte ha barn så får man antingen sterilisera sig eller avstå sex - annars får man acceptera risken.

Han kommer inte vilja skilja sig Ts så ta det lugnt :)

En man är mer behov av en kvinna än en kvinna av en man. Skulle hans liv gynnas av att vara ensam med tre barn varannan vecka?! Knappast. Få mär klarar
 av att göra avkall på sitt jobb och fritid för att 100% ge sin tid till barmen.

Behåll du, kan behöver dig.

Eller så vägrar han ha alla tre barnen samtidigt varannan vecka, eller vägrar ha dem mer än några dagar i taget, eller vägrar ta dem öht, eller vilken annan variant som helst. Ts kan inte tvinga honom att ta barnen. En man är inte alls i behov av en kvinna, många av dem lägger gladeligen hela familjelivet i knät på exet, utan några som helst samvetskval. Lätt för dig att försäkra ts om att han inte lämnar henne, tar du varannan vecka när karln vägrar? Trodde inte det va.

Om du vet att ni kommer gå skilda vägar vid en stort så är ju chansen större att ni håller ihop om du behåller barnet. Tror inte han lämnar dig.

Folk frågar dig om du orkar vara en ensamstående 3 barnsmamma. Man kan lika gärna fråga om han orkar vara en ensamstående 3 barnspappa. Ni skulle väl antagligen vid en separation ha barnen vv. Han kommer älska detta barn lika mycket som de andra. Och de är ju ganska stora. Blir jobbigare om de varit 2 och 4 år.

Stackare där! Finns många olika vägar här. För det första borde han genomgått en vasektomi efter som ni blivit gravida tidigare med preventivmedel. Det känns som
att du har gjort ditt hjärtas val. Förnuftet säger annat. Hur tänker du kring att han lämnar dig om du behöver barnet. Har han tänkt på att han faktiskt är pappa och kommer trots allt att behöva ta ansvar för de två barn som
redan finns. Ska han då skita i det tredje? Vilken sorts människa gör så? Han är trots allt skyldig till alla tre. 

Vad händer om du gör som han vill och det sättet han säger nu är för att ni ska hålla ihop. Vad kommer du att känna om han en kort tid därefter ändå väljer separation. Kommer du då att känna att du gjorde rätt val? 

Ett jäkla dilemma. Prata med sjukhuskurator båda två. Oavsett vilken utgång det blir kräv en vasektomi av honom. Han har de barn han vill ha. Eller? Om han träffar ny kvinna kan han då tänka sig barn med henne. Är
svaret nej så ska han definitivt klippa sladdarna. Hur du än gör så se till att minska sina tvivel på att det är rätt. Lycka till.