För jävlig situation!

Jag blev gravid förra sommaren. Min man ville absolut inte ha flera barn. Skyllde på mig att det va mitt fel. Han visste jag inte skyddade mig.

Jag kände att jag lever hellre själv med alla barnen än gör en abort jag inte vill. Jag hade aldrig kunnat låta han tvinga mig.

Det tog ett tag sen accepterade han det.
Idag ligger våran lilla bebis på hans bröst o sover.

Hej TS.

Kom ihåg att möjligheten till abort finns för din skull. Rättighet till abort finns inte för att män ska pressa sina partners till det, utan för att hjälpa kvinnan att på ett säkert sätt bestämma över sin kropp.

Lycka till oavsett hur du väljer.

Hej TS!

En man som inte vill ha barn stoppar inte in den! Så enkelt är det. Att han hotar med separation om du inte gör abort är ett jävligt barnsligt beteende. Han visste att det kunde bli barn om han stoppade in den. Inga preventivmedel i världen är 100%. Ville han inte ha fler barn skulle han gjort en vasektomi ! Han lägger allt ansvar på dig utan att bry sig om de psykiska eller fysiska konsekvenserna för dig. Aborter är inte riskfria!

Jag var i din sits för snart 2 år sedan och jag behöll mitt barn. Jag kom fram till att jag inte skulle kunna fortsätta leva med en man som tvingade mig till abort. Mannen lämnade, men jag har aldrig ångrat att jag behöll mitt älskade, underbara barn. Hon är mitt livs bästa beslut! 

Jag rockar livet som självstående mamma till 4 barn nu. Det går hur bra som helst. Och mannen - ja han ångrar sig och vill tillbaka nu. 

Låt inte din mannen skrämma dig till abort. hotar han med att lämna så hjälp honom packa! 

Hej!
Jag har faktiskt bokat en ny aborttid till nästa vecka och jag känner just nu i alla fall att det är mitt beslut som jag äger. Visst har jag känt press från min man men han har sagt att han såklart inte skulle vilja skiljas om jag behåll så även om han inte vill så är han kvar. Det var efter detta jag på riktigt började känna efter var JAG vill och det har ändrats kan jag säga. 

Pratade med en superbra barnmorska som fick mig att inse att det inte finns rätt och fel. Det har fått mig att inse att jag nog mest vill behålla för att slippa dåligt samvete mot det som ligger i min mage inte för att jag egentligen vill ha fler barn. tidigare har jag känt som att jag ?dödar? mitt barn men jag har kommit på andra tankar. När jag känner efter så orkar jag inte börja om med bebistiden, orkar inte vara gravid,  jag vill ha tid för mina nuvarande barn, satsa på mitt jobb osv.
det känns såklart inte kul att göra abort och dåligt samvete har jag känner i grund och botten att jag faktiskt inte orkar.

Hur resonerar du? Berätta gärna för jag har saknat att ha någon att prata öppet med, ingen i vår närhet vet förutom kurator och barnmorska. Hur gamla är dina barn?

Gör det inte. Var i samma sitts barn som var 9 och 13. Vi fick en flicka för 3 år sedan o hon är fantastisk. Visst är det mycket men det ger så mycket mer. De dmstora barnen älskar henne o hon är med på allt. Vår solstråle. Tror du kommer må sämre av abort

Det känns som vi sitter i precis samma sits.  Min sambo vill inte behålla Men har varit tydlig med att jag inte ska göra abort om jag inte vill. Han kommer finnas där om jag väljer att behålla. 

Men jag orkar nog inte heller börja om just nu. Bebis vore jättemysigt men min äldsta är väldigt tidskrävande och krånglar en del för tillfället. Han behöver vår tid. Plus att relationen haft sina dalar.... jag tänker att om vi separerar längre fram så är det enklare med två barn än tre varav en fortfarande liten. 

Våra stora barn är 5 och 8 och de har precis landat i allt sedan vi flyttade för 9 månader sedan. En stor till förändring till hade nog varit för mycket.

däremot utesluter vi inte ett tredje barn längre fram, men då ska det vara ett aktivt beslut som vi längtat efter.

men mår ändå så dåligt över aborten, fast jag vet att det är det rätta. Just nu är det konflikt mellan hjärnan och hjärtat. 

Styrka till dig!!! 

Det känns som vi sitter i precis samma sits.  Min sambo vill inte behålla Men har varit tydlig med att jag inte ska göra abort om jag inte vill. Han kommer finnas där om jag väljer att behålla. 

Men jag orkar nog inte heller börja om just nu. Bebis vore jättemysigt men min äldsta är väldigt tidskrävande och krånglar en del för tillfället. Han behöver vår tid. Plus att relationen haft sina dalar.... jag tänker att om vi separerar längre fram så är det enklare med två barn än tre varav en fortfarande liten. 

Våra stora barn är 5 och 8 och de har precis landat i allt sedan vi flyttade för 9 månader sedan. En stor till förändring till hade nog varit för mycket.

däremot utesluter vi inte ett tredje barn längre fram, men då ska det vara ett aktivt beslut som vi längtat efter.

men mår ändå så dåligt över aborten, fast jag vet att det är det rätta. Just nu är det konflikt mellan hjärnan och hjärtat. 

Styrka till dig!!! 

Vad skönt att du kommit fram till ett beslut som känns rätt för dig. För dig och din man också. Det kommer att vara tufft men det kommer att gå bra. Nu när det satt sig hur du vill göra kommer det att vara lite lättare. Tufft beslut att avsluta en graviditet. Har ni pratat igenom preventivmetod nu. Vasektomi eller sterilisering?