• Anonym (Ts)

    Jobbigare att vara lindrigt funktionsnedsatt?

    Jag har jobbat många år med personer med funktionsnedsättning på olika sätt och funderat en del på om det inte är enklare ibland att ha en svårare funktionsnedsättning än lindrig. 


    Exempel på detta kan vara när jag jobbat med tonåringar inom autismspektrat. Dom är tillräckligt funktionella för att ändå smälta in, men de är så otroligt medvetna hela tiden av sina brister och svårigheter.

    Det känner av när det socialt blir fel, det kanske inte förstår exakt varför men det blir så, men de är medvetna och verkligen försöker. Läser tonvis av böcker inom psykologi och liknande för att förstå människor och världen. Ständigt självhat, vill inte kännas vid diagnosen och isolerar sig.

    Sedan har jag jobbat med dom som har grövre autism eller vad man ska säga som bott på särskilt boende, de har inte behövt strida för särskilda insatser då det så uppenbart är att de har problem. De kan typ slita ner byxorna inför folk och visa deras blodiga binda för lite random människor. De förstår inte att det är fel och skrattar bara om folk kommenterar att detta är äckligt. De har en daglig verksamhet som det går till och gillar, det finns ingen förväntan om att de snart ska ut på arbetsmarknaden. 

    Självklart är detta grovt generaliserat men det är en fundering jag har. Om det inte ibland kan kännas värre att vara extremt medveten om brister och svårigheter och sedan veta att det finns massa krav än att ha brister och svårigheter som man är lycklig ovetandes om mer eller mindre? 

  • Svar på tråden Jobbigare att vara lindrigt funktionsnedsatt?
  • Anastasia
    Anastasia skrev 2023-07-15 22:45:57 följande:
    Ville bara flika in med en liteN ny information här,  idag eller snart så kommer särskolan att kallas för anpassad skolgång. Och det tycker jag verkligen är på tiden, för ordet sär har blivit så nervärderande.  Jag hatade det ordet som tonåring. Men anpassad skolgång, låter mer inkluderande på något sätt för vi alla går i en anpassad skolgång. 
    https://hejaolika.se/artikel/sarskolan-blir-anpassad-grundskola-och-far-ny-stodgaranti/#utvecklingsstorning-ersatts-av-intellektuell-funktionsnedsattning
  • Aniiee
    Anastasia skrev 2023-07-15 22:31:38 följande:
    Jag är lik dig där. Håller med dig helt ❤️

    kommer ihåg en person från min förra dagliga verksamhet. En otroligt glad och mysig kvinna, som alltid skrattade, men inte kunde tala så mycket.   Allt hon åt var mixat till en vattnig soppa. fick veta att hon inte förstod hur hon skulle använda sina tänder.  Jag hoppas att maten var och är god för henne, det är ju trots allt det viktigaste.  Men det såg alltid så oaptitligt ut.  Men henne saknar jag faktiskt ibland. För hon var alltid så glad.  ❤️

    men vad häftigt ändå, att du har bott i Japan. Hur länge bodde ni där?  Eller bor ni kvar i Japan?
    Vi flyttade till Kyoto strax innan jag fyllde 10, flyttade till Tokyo när jag var 12 och flyttade hem till Sverige igen en månad efter jag fyllde 19. Efter det har jag bott där i kortare omgångar mellan då och nu (jag är numera en gammal en på 38) och åker dit på besök några veckor minst en gång om året. Jag var faktiskt just där för ett par veckor sen.
    Ask them for their thoughts rather than assume, and when they speak, listen.
  • Anonym (Autistisk tant)
    Aniiee skrev 2023-07-15 21:51:12 följande:
    Så kan det vara. Jag tror kanske dock att du borde lugna dig lite med att ifrågasätta och döma andra människors matvanor. Du behöver inte förstå, men du behöver nog acceptera.

    Själv älskar jag sås. Jag kan äta sås och en köttbit eller sås och potatis bara. Däremot vill inte jag heller ha kletiga hamburgare, där räcker det med en ostskiva. Jag råkar nämligen älska hårdost. Och varma mackor med ost och skinka är mums och enkel latmat. Och skogshuggarmackor, jag blir hungrig bara jag tänker på det.. 

    Laga mat är inte för alla. Jag felar ingen att ta genvägar i köket genom diverse färdiga såser, grytbaser, färdigfixade frysta saker osv, även om de mesta av det aldrig skulle komma över min tröskel. Idag ägnade jag drygt en timme aktiv tid på köttfärssås och spaghetti, och 2 timmar passiv tid. Det tog mig alltså 3 timmar att laga middag idag, totalt. Inklusive att riva ost.
    Oroa dig inte. Jag säger aldrig nåt till nån om detta. Utom mim närmaste familj och vi har väldigt högt i tak och det är mest de som driver med mina matvanor på ett mycket kärleksfullt sätt. Annars döljer jag detta så bra jag bara kan och låtsas att jag gillar allt som normala människor äter. Jag tar tar lite sylt på pannkakan för syns skull och äter en herrans massa saker för att vara artig. Du kanske missade stycket om att jag är noga med att köpa hem och servera exempelvis smör och ost och en massa annat som jag själv inte gillar? Jag gör vad jag kan för att tillfredställa andra när det gäller mat. Skulle aldrig ifrågasätta vad nån annan äter. Jag dömer inte. Jag accepterar. Och jag förstår visst för jag är sjukvårdsutbildad och vet hur smaklökarna fungerar och jag är väl medveten om att det är ovanligt att gilla torr mat och varför det är så. Jag VET att de andra är "de normala" och att det är jag som är annorlunda och avvikande och har mycket speciella matvanor enligt gemene person! Det var ju därför jag skrev som jag gjorde. Självironi. Inte för att jag dömer min mamma för att hon har sylt på en våffla. Nu i den i den här tråden, när en sån fråga ställdes, så trodde jag att det var okej att säga vad man tänker på riktigt? Eller vad var syftet med frågan? Att man bara ska säga vad man själv äter utan att kommentera saken närmare? Uppriktig undran, vill gärna veta. 
  • Anonym (Autistisk tant)
    Anastasia skrev 2023-07-15 22:45:57 följande:
    Ville bara flika in med en liteN ny information här,  idag eller snart så kommer särskolan att kallas för anpassad skolgång. Och det tycker jag verkligen är på tiden, för ordet sär har blivit så nervärderande.  Jag hatade det ordet som tonåring. Men anpassad skolgång, låter mer inkluderande på något sätt för vi alla går i en anpassad skolgång. 
    Tack! Bra info! Och jag håller med om det du skriver. 
  • Anastasia
    Aniiee skrev 2023-07-15 22:57:40 följande:
    Vi flyttade till Kyoto strax innan jag fyllde 10, flyttade till Tokyo när jag var 12 och flyttade hem till Sverige igen en månad efter jag fyllde 19. Efter det har jag bott där i kortare omgångar mellan då och nu (jag är numera en gammal en på 38) och åker dit på besök några veckor minst en gång om året. Jag var faktiskt just där för ett par veckor sen.
    Wow så spännande.  och du är verkligen inte gammal Annie. Här har du en 40 åring som visserligen aldrig kommer att växa upp. De flesta 20 åringa är mer vuxen än vad jag är. 🤪 

    Jag vill veta mer om din tid i Japan. Men vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, så tala fritt Annie.  Hur var det att vi där?
  • Anastasia
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-15 23:01:58 följande:
    Oroa dig inte. Jag säger aldrig nåt till nån om detta. Utom mim närmaste familj och vi har väldigt högt i tak och det är mest de som driver med mina matvanor på ett mycket kärleksfullt sätt. Annars döljer jag detta så bra jag bara kan och låtsas att jag gillar allt som normala människor äter. Jag tar tar lite sylt på pannkakan för syns skull och äter en herrans massa saker för att vara artig. Du kanske missade stycket om att jag är noga med att köpa hem och servera exempelvis smör och ost och en massa annat som jag själv inte gillar? Jag gör vad jag kan för att tillfredställa andra när det gäller mat. Skulle aldrig ifrågasätta vad nån annan äter. Jag dömer inte. Jag accepterar. Och jag förstår visst för jag är sjukvårdsutbildad och vet hur smaklökarna fungerar och jag är väl medveten om att det är ovanligt att gilla torr mat och varför det är så. Jag VET att de andra är "de normala" och att det är jag som är annorlunda och avvikande och har mycket speciella matvanor enligt gemene person! Det var ju därför jag skrev som jag gjorde. Självironi. Inte för att jag dömer min mamma för att hon har sylt på en våffla. Nu i den i den här tråden, när en sån fråga ställdes, så trodde jag att det var okej att säga vad man tänker på riktigt? Eller vad var syftet med frågan? Att man bara ska säga vad man själv äter utan att kommentera saken närmare? Uppriktig undran, vill gärna veta. 
    Det gjorde lite ont att läsa det du skrev, att du tar lite sylt på pannkakan för syns skull, jag tycker att du ska börja äta det som du verkligen gillar.  Om du vill äta pankaka utan något till, så gör det.   Ta inte sylt för att andra ska bli nöjda.  Just den delen skärde lite i mitt hjärta, att läsa. ❤️
  • Anonym (Autistisk tant)
    EpicF skrev 2023-07-15 21:05:17 följande:

    Anobym (Autistisk tant): Nu vet jag inte om du klarar det, men på något sätt får du nog acceptera att folk gillar olika.

    Vissa gillar att ha allt möjligt på sin våffla och gillar att ha det som dig, naturellt. Men alla måste få lov att välja vad de vill. 

    Tycker nog du ska låta bli att ifrågasätta andras val, även om det är din familj. 


    Jag säger aldrig nåt till nån utanför familjen och jag äter sylt och en massa annat för att inte verka udda. I min familj är det mest de som driver med mina matvanor på ett kärleksfullt sätt. 

    Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag sårade nån här i tråden. 

    Jag vet självklart att man väljer själv vad man vill ha på sin våffla. Och att alla gillar olika. Självklart ifrågasätter jag aldrig det! Det är mig själv jag dömer och gör allt för att ändra på. Jag vet mer än att det är jag som är avvikande. Det var ju det jag försökte uttrycka. Hur konstig jag själv är. 

    Se gärna mitt tidigare svar:
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-15 23:01:58 följande:
    Oroa dig inte. Jag säger aldrig nåt till nån om detta. Utom mim närmaste familj och vi har väldigt högt i tak och det är mest de som driver med mina matvanor på ett mycket kärleksfullt sätt. Annars döljer jag detta så bra jag bara kan och låtsas att jag gillar allt som normala människor äter. Jag tar tar lite sylt på pannkakan för syns skull och äter en herrans massa saker för att vara artig. Du kanske missade stycket om att jag är noga med att köpa hem och servera exempelvis smör och ost och en massa annat som jag själv inte gillar? Jag gör vad jag kan för att tillfredställa andra när det gäller mat. Skulle aldrig ifrågasätta vad nån annan äter. Jag dömer inte. Jag accepterar. Och jag förstår visst för jag är sjukvårdsutbildad och vet hur smaklökarna fungerar och jag är väl medveten om att det är ovanligt att gilla torr mat och varför det är så. Jag VET att de andra är "de normala" och att det är jag som är annorlunda och avvikande och har mycket speciella matvanor enligt gemene person! Det var ju därför jag skrev som jag gjorde. Självironi. Inte för att jag dömer min mamma för att hon har sylt på en våffla. Nu i den i den här tråden, när en sån fråga ställdes, så trodde jag att det var okej att säga vad man tänker på riktigt? Eller vad var syftet med frågan? Att man bara ska säga vad man själv äter utan att kommentera saken närmare? Uppriktig undran, vill gärna veta. 

  • Anonym (ADD/Aspergermamma)
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-15 23:01:58 följande:
     Nu i den i den här tråden, när en sån fråga ställdes, så trodde jag att det var okej att säga vad man tänker på riktigt? Eller vad var syftet med frågan? Att man bara ska säga vad man själv äter utan att kommentera saken närmare? Uppriktig undran, vill gärna veta. 
    Det är absolut ok att svara vad du tänker på riktigt. Det  underlättar dessutom  för oss som läser att förstå utifrån din synvinkel. 
  • Anonym (Autistisk tant)

    Det är inget problem för mig. Men jag blir väldigt ledsen när några tror att jag ifrågasätter och dömer andra. För så är det inte. Jag är vegetarian sen jag var 13 och har även varit vegan i åtta år men jag har aldrig sagt ett ord om vad jag eventuellt tycket om hur nån annan gör. Jag har jobbat bland annat på ett äldreboende där jag varje dag skulle laga olika rätter med antingen kött eller fisk till 15 personer och givetvis med sedvanliga såser och tillbehör. Och förutom kött/fisk så åt jag allt för att det ingick i jobbet. Jag vet vad som är vanliga matvanor hos gemene person och jag både förstår och respekterar det. Redan som tonåring jobbade jag som barnflicka och lagade mat till barnen, mat som mamman i familjen hade bestämt. Jag skulle aldrig säga nånting om sånt. Förutom anonymt i en sån här tråd när nån frågar så. Jag missförstod frågan. Annars hade jag aldrig sagt rakt ut vad jag tänker på det sättet. Min familj älskar mig även om jag äter glass med senap till frukost så det behöver ingen här bekymra sig över. Men jag funderar på att ringa Mamma nu för säkerhets skull. 


    Anastasia skrev 2023-07-15 23:13:15 följande:
    Det gjorde lite ont att läsa det du skrev, att du tar lite sylt på pannkakan för syns skull, jag tycker att du ska börja äta det som du verkligen gillar.  Om du vill äta pankaka utan något till, så gör det.   Ta inte sylt för att andra ska bli nöjda.  Just den delen skärde lite i mitt hjärta, att läsa. ❤️
  • EpicF
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-15 23:13:27 följande:
    Jag säger aldrig nåt till nån utanför familjen och jag äter sylt och en massa annat för att inte verka udda. I min familj är det mest de som driver med mina matvanor på ett kärleksfullt sätt. 

    Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag sårade nån här i tråden. 

    Jag vet självklart att man väljer själv vad man vill ha på sin våffla. Och att alla gillar olika. Självklart ifrågasätter jag aldrig det! Det är mig själv jag dömer och gör allt för att ändra på. Jag vet mer än att det är jag som är avvikande. Det var ju det jag försökte uttrycka. Hur konstig jag själv är. 

    Se gärna mitt tidigare svar:
    Anonym (Autistisk tant) skrev 2023-07-15 23:01:58 följande:
    Oroa dig inte. Jag säger aldrig nåt till nån om detta. Utom mim närmaste familj och vi har väldigt högt i tak och det är mest de som driver med mina matvanor på ett mycket kärleksfullt sätt. Annars döljer jag detta så bra jag bara kan och låtsas att jag gillar allt som normala människor äter. Jag tar tar lite sylt på pannkakan för syns skull och äter en herrans massa saker för att vara artig. Du kanske missade stycket om att jag är noga med att köpa hem och servera exempelvis smör och ost och en massa annat som jag själv inte gillar? Jag gör vad jag kan för att tillfredställa andra när det gäller mat. Skulle aldrig ifrågasätta vad nån annan äter. Jag dömer inte. Jag accepterar. Och jag förstår visst för jag är sjukvårdsutbildad och vet hur smaklökarna fungerar och jag är väl medveten om att det är ovanligt att gilla torr mat och varför det är så. Jag VET att de andra är "de normala" och att det är jag som är annorlunda och avvikande och har mycket speciella matvanor enligt gemene person! Det var ju därför jag skrev som jag gjorde. Självironi. Inte för att jag dömer min mamma för att hon har sylt på en våffla. Nu i den i den här tråden, när en sån fråga ställdes, så trodde jag att det var okej att säga vad man tänker på riktigt? Eller vad var syftet med frågan? Att man bara ska säga vad man själv äter utan att kommentera saken närmare? Uppriktig undran, vill gärna veta. 
    Så bra
     

    Men du ska absolut inte ta sylt på pannkakan för andras skull. Vill du inte ha sylt så tar du inte sylt. Det är samma där, alla gör som de vill och alla får acceptera att alla är olika. 
Svar på tråden Jobbigare att vara lindrigt funktionsnedsatt?