Anonym (rimligt) skrev 2023-08-30 02:13:45 följande:
Jag? Är du och Kvinna50+ samma person?
Vad får dig att tro att bara för man inte accepterar otrohet så innebär det att man inte vill eller kan prata om otrohet?`Om båda är överens om att är man otrogen så är relationen slut så finns ju inte så mycket mer att tillägga.
Otohet är kanske inte det största problemet i en relation för DIG men för andra är det döden för en relation.
Att par fortsätter tillsammans säger ingenting om de sen är lycliga i sin relatio och sitt val. Bara för att man förlåter initiallt så betyder ju inte det att man fortfarande är ihop 2 år senare. Det tar tid att processa en otrohet.
Att fastna i bitterhet är inte bra efter en kris, men naivitet och dumsnällhet är inte heller bra. Beter man sig illa mot andra får man helt enkelt acceptera att de inte kommer vara så glada på en och man kan absolut inte förvänta sig att bli förlåten villkorslöst utan motprestation. Andras förtroende är något man gör sig förtjänt av och inget man får gratis, speciellt inte när man missbrukat det.
Återigen så är otrohet kanske inte det störsat problemet i en relation för just dig men för väldigt måga är det detsamma som slutet för relationen och hur goda möjligheterna är att "hitta tillbaka" spelar ingen roll om man inte anser att man vill leva med en människa som sviker och ljuger. En partner går ju trotts allt att byta ut, det finns inget som säger att man absolut måste vara kvar. Det handlar ju inte bara om det går eller inte går, det handlar lika mycket om till vilket pris och är det vär det. Personligen tycker jag att det inte är det är värt det av flera anledningar.
1) En person som är otrogen tyckte bevisligen att jag och vår relation inte var tillräckligt värderfullt för att låta bli att sätta det på spel för någora knull eller vad de nu var man söker med sin otrohet, varför slösa bort sin tid på en person som värderar relationen så lite?
2) Jag vill inte leva med en person som är kapabel att bete sig på det sättet mot människor som ska föreställas så den nära. Det finns ju trotts allt bättre människor än så, varför slösa bort sin tid på en sån person?
3) Jag tror människor förändras väldigt sällan så risken att personen fortsätter bete sig på det sättet är alldeles för hög för att det ska vara värt risken, otrogna människor är trotts allt 3-4 ggr mer benägna att göra om det.
4) Varför slösa bort sin tid på en person man VET är opålitlig när man hellre kan lägga den tiden på någon annan? Visst den nya kan vara lika opålitlig hen med men det är iaf 50/50, den gamla vet man ju redan är opålitlig.
Så mao, jag tvivlar inte på att det säkert går att gå vidare tillsmmans efter en otrohet men jag tycker inte det är värt det.
Vad jag skriver är mitt svar på frågan i tråden, utefter den erfarenhet jag har.
och tar inte ställning i frågan om jag är mot eller för otrohet. Jag önskar att alla skulle slippa problem i sina relationer men tyvärr händer det alltför ofta.
Jag beskriver utifrån min erfarenhet att otrohet inte är det största hotet i relationer men det är ju såklart individuellt. Vad jag säger är att otrohet är något man kan gå vidare från till skillnad från många andra problem och svek.
Därför är det synd att vi inte talar mera om otrohet som något vi kan komma över istället för något som automatiskt leder till separation. Naturligtvis är det individuellt och beroende på många omständigheter men möjligheten finns
Därför borde det inte vara tabu att tala om otrohet med varandra. Gör man detta vet man ju i förväg hur den andra partnern kommer att reagera, Kanske kan bara detta hindra en och annan otrohet
Att otrohet är tabu tror jag beror på att man inte vågar ta upp ämnet med sin partner
