Någon som levt i en längre relation men blivit kär/förälskad i någon annan och sedan valt att stanna kvar i relationen? Hur gick det? Kunde du gå vidare?
Tror du att du blev lyckligare av att stanna kvar? Övervägde du otrohet någonstans på vägen? Övervägde du att lämna relationen?
Tar gärna del av andras erfarenheter! Det är tufft just nu..
Så tacksam att så många valt att dela sina erfarenheter och tankar.
Jag vill inte splittra familjen. Samtidigt så är jag rädd att jag sätter krokben för min egen lycka. Jag är en person som ofta tar på mig ett stort ansvar och gör det andra förväntar sig av mig. Tidigare erfarenheter gör att jag vet att jag kan dra det för långt, och vilja upprätthålla saker som inte är bra.
Den relation jag lever i idag, har många bra saker. Det är bekvämt. Men ändå så är jag inte lycklig och jag vet inte varför jag inte bara kan vara det... Jag har nog tänkt att det är okej att leva så. Men det blev bara så väldigt mycket svårare då det finns en annan person som får mig att känna så mycket. Något jag aldrig känt förut.
Det finns en person i mitt liv som jag har haft sporadisk kontakt med under 23 års tid nu. Den personen är min kryptonit, min svaghet här i livet. Det finns ingen annan som påverkar mig på samma vis som hen. Nu lever jag i en relation sen 20 år tillbaks och det har inte funnits på kartan att följa de känslorna som hen ger mig. Älskar jag min sambo? Ja, på mitt vis. Hen är en trygghet, hen har varit ett lugn bland stormande känslor. Hen var allt som jag behövde då, när vi träffades. Hen var då den totalt raka motsatsen till kryptoniten som skapade kaos i känslorna och jag ogillar kaos i känslor.
Nu är kryptoniten singel igen och fantasierna flödar. Skulle det ta slut mellan mig och sambon (eller något annat hända då hen har en odiagnostiserad sjukdom just nu) så skulle jag utan tveka agera på de känslor kryptoniten skapar. Sen att det skulle bli ett helsike att få ihop ett vettigt pussel (om det gick så långt) då kryptoniten har barn och även jag med aktiviteter etc är en annan sak. Men jag skulle göra ett ärligt försök. Nu är jag på en helt annan plats mentalt än för 23 år sedan när vi träffades. Nu skulle jag klara av att hantera känslokaoset.
Jomen, så är det tyvärr.
Jag har sagt till min man att jag är inte nöjd med vårt äktenskap och allt känns kämpigt. Han tycker vi ska rida ut stormen då det är kämpigt nu då jag jobbar mer än halvtid och studerar 50% och är bortrest i studierna vissa veckor men ta examen i vår och då tycker han vi ska ta tag i allt i förhållandet på riktigt .
Han vet inte om mitt intresse för min kollega.
Ja tänker att du kanske delvis har rätt. Men jag tänker nog att vara kär handlar om vad den andra personen får mig att känna. Sedan är det såklart en sak att jag ju inte levt med honom, inte sett alla hans sidor. Därför blir det ju lätt en idealiserad bild av personen.
Jag vet inte om jag någonsin kan bli riktigt lycklig i den relation jag lever i. Men samtidigt vet jag inte ens vad som är realistiskt när det gäller lycka eller att älska någon. Jag tänker väl att jag ska rida ut stormen och hoppas att jag kan nöja mig med det jag har..
Ja tänker att du kanske delvis har rätt. Men jag tänker nog att vara kär handlar om vad den andra personen får mig att känna. Sedan är det såklart en sak att jag ju inte levt med honom, inte sett alla hans sidor. Därför blir det ju lätt en idealiserad bild av personen.
Jag vet inte om jag någonsin kan bli riktigt lycklig i den relation jag lever i. Men samtidigt vet jag inte ens vad som är realistiskt när det gäller lycka eller att älska någon. Jag tänker väl att jag ska rida ut stormen och hoppas att jag kan nöja mig med det jag har..
Ja tänker att du kanske delvis har rätt. Men jag tänker nog att vara kär handlar om vad den andra personen får mig att känna. Sedan är det såklart en sak att jag ju inte levt med honom, inte sett alla hans sidor. Därför blir det ju lätt en idealiserad bild av personen.
Jag vet inte om jag någonsin kan bli riktigt lycklig i den relation jag lever i. Men samtidigt vet jag inte ens vad som är realistiskt när det gäller lycka eller att älska någon. Jag tänker väl att jag ska rida ut stormen och hoppas att jag kan nöja mig med det jag har..
Det som inte varit, som inte hänt är lämnat över till fantasi. Att leva tillsammans med någon är inte samma sak som att träffa någon på jobbet.