• Anonym (Kvinna)

    Någon som blivit förälskad i en annan men stannat kvar med sin partner?

    Någon som levt i en längre relation men blivit kär/förälskad i någon annan och sedan valt att stanna kvar i relationen? Hur gick det? Kunde du gå vidare?

    Tror du att du blev lyckligare av att stanna kvar? Övervägde du otrohet någonstans på vägen? Övervägde du att lämna relationen?

    Tar gärna del av andras erfarenheter! Det är tufft just nu..

  • Svar på tråden Någon som blivit förälskad i en annan men stannat kvar med sin partner?
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Att antyda att man borde förlåta otrohet för att hålla ihop familjen är också fult, riktigt fult. Det är att lägga ansvaret på offret.

    Om någon splittrar familjen, är det den som har varit otrogen.

  • Anonym (Vad vet man?)
    Anonym (B. Pitt) skrev 2023-09-25 17:37:54 följande:
    Nej, jag håller inte med. Det finns bara sådana människor som styrs av sitt ego, som har mycket lättare att hitta på olika ursäkter för att undvika ansvar och det finns sådana som har karaktär, som tar sitt ansvar och styrs av sina goda värderingar. Alla är vi människor och alla har vi hormoner men alla väljer inte att bete sig som djur.

    Jag likställer inte pedofiler och otrogna utan tar ett exempel på hur galet det är om man tycker som du, att det är normalt att göra vad som helst och skylla på hormoner och passion. Var någonstans ska man dra gränsen när vi inte kan får skylla på hormoner och passion? 

    Förlåt, men det är svårt att tro att din man älskar dig. Han respekterar dig inte heller. Annars hade han aldrig riskerat att såra dig, annars hade han inte ljugit för dig och inte gått bakom din rygg. Vi människor är bra på att inbilla oss saker för att må bättre. Bedragare skyller sin otrohet på andra, på sina hormoner och brukar säga "det bara hände" men så är det inte. 
    Om du inte tror på att våra hormoner styr våra liv så tror du inte heller på att vi kvinnor  drabbas av PMS eller att vårt psyke förändras vid graviditet. Ja, exemplen är många. Du verkar helt bortse från vår biologi. Många av våra vanliga psykiska sjukdomar som tex depressioner halar om hormoner och signalsubstanser, Du kan inte välja om du vill vara deprimerad, Du kan inte välja om du vill ha PMS och bete dig som en idiot mot din familj. 

    Det handlar inte om att skylla  på hormoner utan att acceptera att de påverkar oss individuellt olika mycket.  

    Du verkar tro på kärleken som bevisligen styrs av kärlekshormonet  Oxytocin som kopplar oss till andra människor. (Detta hormon som även är signalsubstans) Autister lider brist på denna substans.

     När vi är förälskade och känner den intensiva, galna och nästan besatta passionen, sänker kärlekshormonet oxytocin faktiskt våra hämninga Det uppmuntrar oss att ta risker, lita på oss själva och inte se möjliga faror eller implikationer som relationen kan ha. 

    Ja, det kan mycket väl hända att min man inte älskar mig men det spelar ingen roll för mig för jag älskar troligen inte min man heller. Men vi har det bra och trivs med livet
  • Anonym (Vad vet man?)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2023-09-25 18:00:18 följande:

    Att antyda att man borde förlåta otrohet för att hålla ihop familjen är också fult, riktigt fult. Det är att lägga ansvaret på offret.

    Om någon splittrar familjen, är det den som har varit otrogen.


    Men nu var det ju jag som var offret.

    Att det skulle vara så provokativt att erkänna att ens man varit otrogen och att jag haft överseende med detta förvånar mig.  Att det skulle vara fult att hålla ihop familjen förstår jag då rakt inte!

    Du liksom andra här tycks leva i en värld där relationen bara beror på en person men i realiteten handlar det om vad båda parter gör och inte gör, 

    Du menar alltså, att vi som valt att ha överseende eller förlåta gör något fult. Fult gentemot vem? Offret är ju familjen.  

    Nej jag tycker att ni resonerar fel och faktiskt en aning egoistiskt som låter er sårade stolthet gå före familjens bästa. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (erfarenheter) skrev 2023-09-25 14:28:45 följande:
    Och om man sätter sig på händerna och konstaterar att man minsann inte är felfri så kommer man heller aldrig bli bättre än så. Så ja ingen är felfri men vissa försöker iaf bli bättre än så, andra verkar nöja sig med att bara springa runt och fela och förväntar sig att andra ska acceptera deras brist.

    Nej hormoner får inte folk att agera på ett visst sätt för då hade alla med samma hormoner agerat exakt likadant, och så är det ju bevisligen inte. Hormoner kan PÅVERKA hur du känner, men vad du sen gör av det beror till stor del hur du är som person och hur du förhåller dig till saker, tex hur förlåtande du är mot dina egna brister (ingen är felfri) och hur duktig du är på att rationalisera dina misstag och skylla dem på annat (hormoner).
    Fast du vet ju inte hur många av de förträffliga personer du känner, som bara har legat med en enda person i hela sitt liv, som mer än gärna skulle ha agerat på sina hormoner om de fått möjlighet.

    ...men den de blev förälskade i ville inte ha dem, eller de hade dåligt självförtroende och vågade inte visa sina känslor, eller de blev förälskade i någon de bara sett på film och TV och inte hade någon ingång till överhuvudtaget... Så de hade inget annat val att än att tråna på avstånd och lida sig igenom det.

    Kanske var det så för dig också? Och nu sitter du här och är holier-than-thou gentemot dem som ändå fick till det med någon de älskade en gång i livet...
  • Anonym (XXX)
    Anonym (B. Pitt) skrev 2023-09-25 16:17:27 följande:
    Det låter som att du rationaliserar din mans betende för att godkänna ditt val att stanna kvar hos honom efter hans otrohet. 

    Ja, ingen av oss är felfri, men det finns stora och det finns små fel. Fel som man göra som förstör familjer och äktenskap och barnens liv är MYCKET stora fel och dessa görs oftast av egoister. Man styrs inte av hormoner. Du har inte svarat på min fråga. Pedofiler kan sägas styrs också av hormoner och passion. Menar du att de inte har något val?
    Pedofiler har valet att söka vård, och då kan de få så kallad "kemisk kastrering". Det vill säga mediciner som motverkar hormonerna, så att de inte känner förälskelse eller kåthet gentemot barn (eller någon annan) längre.

    Men DET menar du väl inte att vanliga människor ska behöva göra, för att safe-guarda sig mot att bli kära? Om man tar sådana mediciner, så försvinner även den sista lusten som fanns kvar att ha sex med sin man eller fru. Och då är skilsmässan snart ett faktum ändå.  
  • Anonym (erfarenheter)
    Anonym (XXX) skrev 2023-09-25 18:36:09 följande:
    Fast du vet ju inte hur många av de förträffliga personer du känner, som bara har legat med en enda person i hela sitt liv, som mer än gärna skulle ha agerat på sina hormoner om de fått möjlighet.

    ...men den de blev förälskade i ville inte ha dem, eller de hade dåligt självförtroende och vågade inte visa sina känslor, eller de blev förälskade i någon de bara sett på film och TV och inte hade någon ingång till överhuvudtaget... Så de hade inget annat val att än att tråna på avstånd och lida sig igenom det.

    Kanske var det så för dig också? Och nu sitter du här och är holier-than-thou gentemot dem som ändå fick till det med någon de älskade en gång i livet...
    Japp jag vet inte vad alla gör men  statistisken vet och forskningen vet att alla som råkar ha hormoner inte springer runt och drar ner och drar ner brallorna vid första bästa "känsla" så vad var och en känner är ganska irrelevant.

    Japp och det är oxå därför jag skrev att man inte vet hur man kommer reagera förrän man själv är där, men det betyder ju inte att varenda kotte suger på att hantera känslor. Vissa klarar det galant andra inte. Men oavsett hur bra man är på det så är man ALLTID ansvarig för sina handlingar och kan inte skylla det på alkohol eller hormoner.

    Nu gör ju misstag som alla otrogna gör och tror att alla är lika dåliga på att behålla brallorna på bara för att de själva inte kan det och skylle sin egoism på det bara är alla andra som inte varit lika bra som dem på att "ta vara på känslorna" som om att svika, ljuga och manipulera andra skulle vara nåt att avvundas. 

    Och om vi ska sitta och dra slutsatser om varandra så låter det ju som att du själv gillar att knulla lite vid sidan avDrömmer
  • Anonym (Kvinna1)

    Ja det hände, vet fortfarande inte om jag inbillade mig att min arbetskamrat var intresserad eller bara trevlig.Jag var nog inte hans typ alls heller . Ändå var jag säker i omgångar att han absolut var intresserad .

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Vad vet man?) skrev 2023-09-25 18:29:57 följande:
    Men nu var det ju jag som var offret.

    Att det skulle vara så provokativt att erkänna att ens man varit otrogen och att jag haft överseende med detta förvånar mig.  Att det skulle vara fult att hålla ihop familjen förstår jag då rakt inte!

    Du liksom andra här tycks leva i en värld där relationen bara beror på en person men i realiteten handlar det om vad båda parter gör och inte gör, 

    Du menar alltså, att vi som valt att ha överseende eller förlåta gör något fult. Fult gentemot vem? Offret är ju familjen.  

    Nej jag tycker att ni resonerar fel och faktiskt en aning egoistiskt som låter er sårade stolthet gå före familjens bästa. 
    Du måste ha missförstått mitt inlägg grovt. Det är inte fult att hålla ihop familjen. Men det ät fult att förvänta sig att en bedragen person ska göra det.

    Det funkade kanske för dig. Det funkar inte för alla. Det är inte det minsta egoistiskt.

    Den som är otrogen är den stora egoisten.
  • Anonym (Vad vet man?)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2023-09-26 17:36:33 följande:
    Du måste ha missförstått mitt inlägg grovt. Det är inte fult att hålla ihop familjen. Men det ät fult att förvänta sig att en bedragen person ska göra det.

    Det funkade kanske för dig. Det funkar inte för alla. Det är inte det minsta egoistiskt.

    Den som är otrogen är den stora egoisten.
    Men det är just detta jag inte förstår varför skulle det förväntas att någon av parterna ska hålla ihop relationen? Man ska väl inte förvänta sig någonting alls eftersom alla relationer är olika.

    Det finns inget facit man kan bara utgå från en enda sak och det är att är man gift eller lever i ett förhållande så måste man vara överens om hur man går vidare.
Svar på tråden Någon som blivit förälskad i en annan men stannat kvar med sin partner?