Någon som levt i en längre relation men blivit kär/förälskad i någon annan och sedan valt att stanna kvar i relationen? Hur gick det? Kunde du gå vidare?
Tror du att du blev lyckligare av att stanna kvar? Övervägde du otrohet någonstans på vägen? Övervägde du att lämna relationen?
Tar gärna del av andras erfarenheter! Det är tufft just nu..
Det har hänt mig. Blev totalt förälskad i en annan man. Berättade allt för min partner som blev besviken. Jag ville ändå satsa på oss och försöka glömma den andra och vill höll ihop nåt halvår men gled ifrån varandra. Han kände sig så sviken och kunde inte komma över det. Mitt liv största misstag, förlorade en riktigt bra man så tänk dig för. Det kostar mer än det ger. Har inte kommit över honom än och det är snart 5 år sen.
Jag tror att det som kvinna är vanligt att bli förälskad i kollegor när man är hyfsat ung och fortfarande har en massa hormoner. Ibland umgås man närmare med kollegan än med mannen hemma och på jobbet visar alla den bästa versionen av sig själv. Inga svärmödrar eller slarv med hushållsarbetet syns där. Under småbarnstiden kämpar man bara för att hålla näsan över vattenytan och hinner inte bekräfta varandra. När vi hade småbarn blev jag djupt förälskad i en kollega men jag agerade inte på det eftersom vi båda var gifta med barn. Jag är tacksam för det idag. Barnen och deras trygghet går först. Sedan tror jag att min man också var förälskad i en annan ett tag, det var väldigt lärorikt för mig, då förstod jag hur mycket jag älskade min man och förstod hur jag själv måste ha framstått. Även det blåste över och nu har vi det bra, barnen är stora nu och vi har tid att umgås på tu man hand, resa själva och så som vi inte kunde under den slitsamma småbarnstiden. Tyvärr skilde sig mannen jag var förälskad i senare, fick jag veta när vi sprang på varandra en gång. Ibland undrar jag om vi hade kunnat ha ett seriöst förhållande men jag tror inte det, han var nog lite av en flirt när man ser tillbaka. Det hade varit synd för familjen att slita upp allting för något som kanske ändå var dödsdömt. Även om han är en underbar person och jag hoppas att han har ett bra förhållande nu.
Jag tror att det som kvinna är vanligt att bli förälskad i kollegor när man är hyfsat ung och fortfarande har en massa hormoner. Ibland umgås man närmare med kollegan än med mannen hemma och på jobbet visar alla den bästa versionen av sig själv.
Många blandar ihop förälskelse och kärlek men det är två olika saker. Vi behöver inte påpeka att det är ok att vara otrogen men det måste göras pga. alla egoister som tror något annat. Jag hävdar att man kan bli förälskad i vilken idiot som helst, tex: pga. komplimanger, pga. någon slags spänning, pga. uppmärksamhet, osv. En sådan förälskelse går snabbt över och utvecklas inte vidare till kärlek. Kärlek är ett val, när man väljer att stanna kvar trots att det ibland är jobbigt, trots att hen ibland är inte på bästa humör, trots att hen är inte alltid din drömpartner, men du vet att du kan lita på hen, du vet att hen är din bästa vän, du vet att hen är bästa förälder till dina barn och hen älskar dig.
Otrogna personer bevisar genom otrohet att de inte är en person att lita på. Är de otrogna mot sin nuvarande partner så kommer de med största sannolikhet att vara otrogna även mot dig. De som är kapabla att ljuga, gå bakom ryggen på sin partner och förstöra sin familj bara för att få känna lite spänning är inte värda att satsa på.
Nej, kärlek är inte ett val. Man kan inte påverka hur man känner. Tro mig, jag försökte aktivt i ett år att älska mitt ex för jag kände förtvivlan att känslorna försvann- jag ville ju vara med honom. Men det gick inte. Jag bröt. Vi var
förtvivlade båda två.
Idag är vi båda lyckligt gifta i långa relationer vardera. Kärleken har efter 15 år inte slocknar för mig till min man.
Det är så mycket som spelar in under långa loppet. Det handlar om att vara rätt för varandra- inte att välja en kärlek.
Sen är det skillnad på kärlek och förälskelse.
MEN hur ska TS veta vilken av männen som är den rätte för henne? Den som hon fortfarande kommer älska om 15år? Där ligger problemet.
Nej, kärlek är inte ett val. Man kan inte påverka hur man känner.
Nej, kärlek är inte ett val. Man kan inte påverka hur man känner. Tro mig, jag försökte aktivt i ett år att älska mitt ex för jag kände förtvivlan att känslorna försvann- jag ville ju vara med honom. Men det gick inte. Jag bröt. Vi var
förtvivlade båda två.
Idag är vi båda lyckligt gifta i långa relationer vardera. Kärleken har efter 15 år inte slocknar för mig till min man.
Det är så mycket som spelar in under långa loppet. Det handlar om att vara rätt för varandra- inte att välja en kärlek.
Sen är det skillnad på kärlek och förälskelse.
MEN hur ska TS veta vilken av männen som är den rätte för henne? Den som hon fortfarande kommer älska om 15år? Där ligger problemet.