Ännu en dejtingfråga, fast utan ynk ynk! Hur ser lösningen ut?

Då återkoppla jag till mitt svar ovanför... du har för få män du gillar för att du ger för många chansen som du faktiskt inte är intresserad av från början- för att du inte ställer krav och istället kompromissar.   Du kan inte förvänta dig kemi och matchning med nån som du redan från början är tveksam till . 

Sluta dejta många och satsa istället på att uppdatera dina krav till specifika krav och dejta smalt men med kvalitet.  

Ja du har säkert rätt, men att skriva en önskelista är inte särskilt sexigt. En riktigt turn-off. Att hitta guldkornen är inte så lätt. Men att hålla koll på vad man inte vill kompromissa om, kan vara en bra idé. Att inte vackla i det. Kräsen..

Leta mer selektivt och sortera bort fortare, välj rätt ställe att leta på.  

Jag och många andra killar vill leva med någon med driv, egen vilja, åsikter, nyfikna.

För att kunna känna något för andra människor behöver man vara i kontakt med sin sårbarhet. 

Att återkommande träffa nya människor för att vara "generös i sitt sökmönster", att tänka i termer av "guldkornen" i plural tänker jag snarare bygger upp en känsla av plenty of fish in the sea.

Jag har inte så mycket erfarenhet av att dejta olika män, men däremot har jag träffat många olika människor och haft relationer till dem.

Vad jag med tiden har lärt mig att uppmärksamma är om det verkar vara någon som har utrymme och intresse för mig specifikt, och inte någon som har tid och utrymme för ett tidsfördriv. Finns inte det intresset, den tiden och utrymmet för mig hos den andre spelar det ingen roll hur många listor och argument jag har, den andre kan inte relatera till mig och mitt liv ändå. 

I en kärleksrelation är det ännu viktigare att relatera till varandra om det ska hålla. Att objektifiera kommer inte att fungera som grund att bygga en mer långsiktig relation på. 

Jag kanske fokuserar på andra saker än du vill ha feedback på, men du säger också att du och dina vänner bekräftar varandra i vad ni söker och att ni tycker att ni i princip har rätt att få det. Det kan man tycka. 

Som 52 år gammal har man för det första stor konkurrens av yngre kvinnor som väljer äldre män med pengar och bildning framför yngre, ännu inte rika män med lökiga intressen. 

Därför stämmer det du och dina väninnor upplever. Det är för få män att välja på som ni tycker håller den nivån ni vill ha. 

Männen kommer inte bli fler med tiden. 

Det finns ett par kvinnor i kvällspressen som skriver texter om män och som verkar vara lite som du och dina vänner. De njuter ändå av den sexuella delen av dejtandet och av att visa upp det för världen, även om sexpartnern inte håller måttet att visa upp för väninnorna annat än som fuckboy att driva lite om. 

Jag får känslan av att du har nått en tomhetskänsla och inte kommer vidare där. 

Att vilja att ens liv ska vara amazing är inget fel, men de flesta riktiga liv innebär både goda och risiga stunder, och kanske mer så efter 50?

Behöver du göra en nyorientering? Om 8 år är du 60 år. 5 år till pension. Vill du vara på samma plats då som du är nu eller vill du ha ändrat något?

Har du själv blivit kär i de männen som nobbat dig? 

Du behöver ju inte skriva listan, det ör socialt obegåvat. Det räcker med att ha den "i huvudet".

En liten mental och socialt obegåvad lista att ha i huvudet:

"Gäng" med kvinnor över 50 som hörs och syns mycket. Akta, det är emotionella tonåringar. Ynk Ynk. 

"Gäng" med kvinnor över 50 som är lite mer lågmält väsande och knappt kan röra ansiktet på grund av vad som är insprutat under det perukliknande "håret". Akta det är emotionella tonåringar. Ynk Ynk.

"Gäng" med kvinnor över 50 där "samtalen" består av växelvisa monologer om jobb, dejter och hur dåligt det går för någon annan väninna. Akta, det är emotionella tonåringar. 

Ynk. Ynk. Oink och FL-grisande mot "män" som är skrivna av en trettiopluskvinna som leker incel och skrattar hela vägen till stallet. 

Ynk. Oink. Och gnägg i stallet kanske? Fått med snart hela bondgården tror jag. Höns?

Jag får känslan av att du missar min poäng, som är att vid 52 finns det bättre saker att göra med sitt liv än att sitta och gnälla på en eller annan låtsasperson på ett forum, skriven av en mycket yngre kvinna som skrattar åt resultatet av sin mytomani.

Mina förslag är i korthet:

Nyorientering. 
Vem omger du dig med, vad pratar ni om, kommer du framåt mot dina mål?
Vart vill du vara om 8 år när du är 60?
Hur skulle det vara att bli sårbar och börja känna?