Fritidsaktiviteter

Fast vi får ju se mysiga städer bo på charmiga hotell och hann även med en tävling i Danmark under sommaren.

Om du tränat någon sport 2ggr i veckan från 6 års ålder så är det logiskt att åka på tävlingar och cuper från kanske 10 års ålder.

Men ska inte barnet få bestämma - så gott det går - vilken aktivitet hen vill syssla med? 

För dig som förälder är det säkert prioriterat att åka på julmarknader och mysiga weekends, men barnet ska väl också få chansen att utvecklas på det den är bra på och intresserad av? Har du tur så blir det en sport eller kulturaktivitet som inte kräver mycket engagemang, men om nu barnet väljer fotboll eller annan lagsport så tänker jag att man som förälder ställer upp. Mysiga weekendresor kan man göra de helger det inte är aktiviteter. Eller annars så har man resten av livet på sig för det. 

Har du två barn så blir du ju uppbokad varje helg. Men det kan lika gärna handla om att ligga sova och mysa i sängen en hel helg om man vill, se på serier och mysa med en kladdkaka. 

Har du match varje helg finns inte den tiden.

Man kommer behöva göra prioriteringar. Det kostar med aktiviteter också, alla har inte råd med det. 

Är man en dålig förälder då? Räcker det inte med att man får simma en gång i veckan, spela golf en annan dag och en tredje dag cyklar man. Måste man viga sitt liv åt det också? Det känns som att du har massa tid i ditt liv att köra barn kors och tvärs, frågan är väl hur det ska få plats i ens schema? När ska tiden finnas att laga god och näringsrik mat, när man själv som förälder ska träna, städa och så vidare. Om 10 timmar om dagen ska gå åt till arbete, då arbetstid och restid, sedan ska man sova 8 timmar per dag då har man 6 timmar kvar per dag och då ska man äta frukost, ta hand om tvätt, handla, läsa böcker, se på nyheterna. 

När jag lagar mat tar det runt 1,5 timme minst, sedan ska man äta och plocka undan. 

Så morgonrutiner tar 2,5 timme 

Laga mat på kvällen tar 1,5 timme

Läxläsning/läsa bok för barn 1 timme minst 

Fysisk aktivitet 1 timme/se serie. 

Du tänker inte att det är bra med återhämtning som förälder? 

 

 

Börja inte med nån fotboll eller liknande lagspor. Då ska man som förälder vara lika delaktig som barnet. 

som tur är håller inget av mina barn på med det. De har andra aktiviteter (sport) där jag inte behövs 

Min son spelar basket och fotboll och ja, det kräver engagemang. Kiosk, loppis, sälja ljus o strumpor mm. Köra barn och föräldrar hit o dit. Min man coachar det ena laget tre kvällar i veckan plus ca en match varannan helg såhär års. 

En mamma i ena laget jobbar deltid så hon tar hand om allt administrativt.

Han spelar även ett instrument och går i en musikskola som i sin tur kräver en del jobb. Man ska fixa grejer till föreställningar ibland, stå i kiosk och samla in pengar, i början satt jag även med när han övade varje dag och spelade tillsammans mm för att underlätta inlärningen. 

Jag tänker att det är ett kort åtagande att vara förälder. Nu är han 12 och mer självständig och vill helst bara vara med kompisar. Barndomsåren går så otroligt fort. Det är typ 15 år av praktiska bestyr. Sedan stöttning på annat sätt. 

Men det är klart vi hinner med lata dagar och resor också. Det är också viktigt. 

De flesta familjer gör ju alla de där sakerna också, förstås. Trots att barnen tränar någon sport. Men jag tar tex inte 2,5 timmar på mig på morgonen. Tränar på lunchen nästan varje dag. Lagar kanske mat i 45 minuter oftast. Tvättar medan jag jobbar hemifrån. De flesta har ju även 2-3 barn och verkar hinna med det mesta.. 

Bor i Stockholm om det spelar någon roll. 

Men du jobbar ju hemifrån. Då får ju du två timmar extra det dagarna plus att du kan tvätta. säg det till kassörskan på Ica att hon kan jobba hemifrån, klart saker är enklare då 

Om dina barn inte vill hålla på med aktiviteter utan hellre ligga på hotell och åka på julmarknader så kör på det då. Men det är ju trist om ni nekar barnen fotboll om det är vad de vill helst. 
Mina föräldrar nekade mig en lagsport när jag var liten och jag kan idag tycka att det var trist. Jag bestämda mig för att stötta mina barn i vad de än ville göra så en gör ingenting men den yngre har två lagsporter. Där ingår lotteriförsäljning, kioskpass och sälja strumpor. Det är inga problem. Men det blir inte mycket weekendresor för då är det matcher. Som tur är kan vi dela upp oss så en förälder per barn. Båda behöver inte följa med på matcherna. Barnet trivs med sina aktiviteter och lagkompisarna ochvdet gör mig glad. 

Man kan säga vi vigde våra fritidslivliv åt ungarnas sportande under många år. Ett välstädat hem och att laga mat från grunden fick stå tillbaka. Vi båda jobbade heltid men det gällde att vara oerhört smart i att man  gjorde för att spara tid och vara rationell. 

Vad fick vi tillbaka? En massa kul upplevelser och social samvaro. Ungar som lärde sig framgång och motgång. De lärde sig träningsdisciplin och fick en fin fysik och en motorik som de har nytta av som vuxna. Idrottsgymnasie blev stipendie till college, resor och andra kulturer. Barnen uppskattar så mycket idag tiden som var och även vi. Det kostade mängder av tid och även pengar men vi ångrar inte en sekund. Vi hade förutsättningarna och valde att se barnens aktiviteter med hög prio och en stor glädje att de ville aktivera sig och sporta.

Det blir ju lite vad man gör det till, vi har alltid ställt upp i barnens föreningar. Jag har varit tränare, mamman är nu lagledare. Vi är med och skjutsar, bakar, städar eller vad som behövs. Det är inte så krävande vi hinner med det vanliga livet ändå. 

Det du får tillbaka är ju att du engagerar dig i barnets aktiviteter som hen tycker är roligt och ni får en gemenskap kring det.