Hej!
Jag och min man var idag på vårt första besök på IVF-mottagning efter att ha försökt få barn i 2 år. Vi kommer att köra kort protokoll och troligtvis ICSI med start i februari 2024, och vi är så lättade att det äntligen (förhoppningsvis) är vår tur! Hittade ingen tråd för oss som startar behandling 2024 så tänkte jag startar en egen så kanske vi kan följas åt och peppa varandra? 
Andra ultraljudet idag och blåsorna hade inte växt så fort som hon hade trott sist. Så blir nytt ultraljud på tisdag och förhoppningsvis äggplock torsdag eller fredag. Är så tufft i den här processen att aldrig veta hur något steg kommer gå och hela tiden oroa sig över vad som kan gå fel. Är glad att jag i alla fall tagit semester denna och nästa vecka så jag slipper strula med jobbet när det inte går att planera något.
Hej alla fina❤️
vi gjorde ju en koagulutionsutredning och fick svar allt var normalt! Men igår ringde läkaren och berättade ett provsvar var försenat och kommit in nu! Visade sig jag hade stegrande antikroppar( kardiolipinantikroppar). Så nu ska jag börja med trombyl varje dag och om jag får positivt test lägga till en spruta varje dag! Detta kan va orsaken till våra missfall! Någon som också har detta och det gått bra för??🙏❤️
Andra ultraljudet idag och blåsorna hade inte växt så fort som hon hade trott sist. Så blir nytt ultraljud på tisdag och förhoppningsvis äggplock torsdag eller fredag. Är så tufft i den här processen att aldrig veta hur något steg kommer gå och hela tiden oroa sig över vad som kan gå fel. Är glad att jag i alla fall tagit semester denna och nästa vecka så jag slipper strula med jobbet när det inte går att planera något.
Länge sedan jag var inne här inne men kände själv att jag behövde avskärma mig lite från allt snack om babyverkstan. 😅
Vi hann med vårt första äggplock som blev ett stort trauma för min sambo, jag fick inte tillräckligt av smärtstillande så jag upplevde det var en ren tortyr att behöva ligga blickstilla för plocket. Min sambo tog det hårt och kände sig så otroligt liten och värdelös som inget kunde göra när han såg mig lida, han tycker det är otroligt jobbigt att jag behöver göra sådan "uppoffring" för vår chans till barn (förstår mig rätt.
Jag själv kommer inte ihåg smärtan i efterhand och har inte burit med mig den upplevelsen alls men har lämnat spår hos sambon som sagt.
Några dystra ägg fick vi ut, 4st som sedan blev noll. Det var otroligt kämpigt för mig att veta och kände mig så otroligt misslyckad som inte kunde leverera dugliga ägg. Mådde skit efter plocket också, brusten blindtarm var inget i jämförelse med detta kände jag. 🤪
Läkarna tog upp vårt fall i deras läkarråd och dom alla har stått som frågetecken varför vårt resultat blev så dåligt. I praktiken har vi precis allt som ska krävas för goda resultat. Det som kunde vara avgörande var att kliniken jag gjorde mitt UL hos för att se äggutvecklingen (ej hos min IVF klinik) hade läst av mina resultat helt fel då IVF kliniken är inte överens i efterhand med deras avläsning kontra kliniken jag gjorde UL hos.
Vi har varit på nytt möte hos IVF kliniken och dom vill inte dra någon slutsats ännu om det är min kropp som är felet och behöver utredas vidare eller om det dåliga resultatet vi hade nu var för en felbedömning av behandling.
Nu ska vi höja dosen, bytt medecin och testa kort protokoll igen. Jag hoppas innerligt detta ska ge bättre resultat annars blir det långt protokoll nästa gång och då görs även ICSI. Har fruktansvärd ångest över nytt äggplock, inte för smärtan men är rädd för ett så dåligt resultat igen. 🥹