Anonym (Jl)

Sun 4 Feb 2024 15:57

83 svar

Blir galen

Hej,

jag har 2 ?bonusbarn? inom parantes då jag inte riktigt tagit mig an den rollen, för jag ser mig som deras pappas fru.

relationen är okej, mitt problem är att ena ungen/pojken har misstänkt Adhd och har ett väldigt dåligt beteende. är respektlös, högljudd, kaxig och har varit trotsig med ALLT i 3 år. Så länge jag känt barnet. jag tappar tålamodet för varje gång jag träffar honom. Nu till mitt problem:

vi är gravida och jag är extremt trött etc, behöver lugn och ro. Vi har haft pojken extra då mamman inte ?orkar? ha honom så mycket som hon har han. Vi bor i en annan stad så det blir varannan helg plus extra dagar när det finns möjlighet. Vi har haft nu barnet 6-7 helger i rad och jag börjar seriöst ledsna på att jag inte kan komma till ro en endaste helg. Jag orkar inte mer, är gravid och hormonell och börjar tycka det är extremt jobbigt att vara omkring pojken. Han tar så sjukt mycket energi och uppmärksamhet från det andra barnet också. Han håller på med en utredning och jag tycker hans beteende förvärras med tiden. Just respektlösheten, pojken är 8 år och beter sig som en 3 åring. Får allt serverat, städar inte rummet för pappan orkar inte heller tjafsa med honom. Så de är bombnedslag hemma hos oss, det är otroligt högljutt och kaosigt.

jag behöver vila eftermiddagar för jag är så extremt trött och illamående. Men ja kan inte ens få min sömn för att pojken fattar inte när pappan söger åt honom att sänka rösten. Jag håller på att bli galen!!!!

inte nog med det är jag orolig när vi får barn och de första spädbarnsveckorna. Hur det kommer se ut hemma. Att min sambo är så extremt stressad pga hans son och behöver lägga all sin energi och tid på honom för han är så extremt krävande. Vet inte löngre vad jag ska göra.

jag älskar min man mer än allt i världen, när jag blev introducerad till sonen så sa han att han är världens snällaste pojke, men han är liteeee trotsig just nu. De va 3 år sedan som nj eskalerat.

ja visste inte vad jag gav mig in på helt ärligt. Det är så pass att jag typ inombords tål inte ungen. Vill inte vara omkring honom för ja blir så otroligt provocerad av hans beteende.

kan jag be min sambo att bo hos sin mamma (pojkens farmor) när han har sonen extra? För ja klarar inte av det under graviditeten. Vill bara ha lugn och ro 🥲 är det ens normalt att känna såhär? Hur ska jag lösa detta? Ja bara går och längtar tills hans får medicineras? men under tiden håller jag på att bryta ihop.

Hysteri

Tue 6 Feb 2024 16:48

#61

Anonym (Malus) skrev 2024-02-06 16:42:55 följande:

Man har oerhört mycket mer tålamod med sina egna barn än med andras ungar.

Haha på dig själv.

Sa jag nåt annat?

Ts bedyrade hur fruktansvärt viktigt egentid var, och då kanske inte ett till barn läser det problemen eller vad tror du?

Anonym (Bizzi)

Tue 6 Feb 2024 16:49

#62

Ess skrev 2024-02-06 15:59:43 följande:

Aldrig hört, egna barn och andras ungar?
Självklart är egna en helt annan sak än särkullar.

Jo, men nu har hon ju även valt dessa två "särkullar", de kommer för evigt vara en del av hennes och hennes barns liv. Om man känner allra minsta aversion mot dem innan man blir gravid så...BLI INTE GRAVID. Det är väl självklart för de allra flesta.

Hon tycker inte om dem, hon vill inte vara med dem, hon är tvingad att vara med dem på helgerna. Det kommer garanterat inte bli lättare när bebin är född, tvärtom! Då kommer det bara kännas tusen gånger jobbigare.

Om det är något man har lärt sig av Familjeliv så är det att ALDRIG ingå i en styvfamilj. Nog för att hälsan tiger still, men jag har aldrig hört någon här säga att det är kul eller underbart. Snarare ett helvete. Du är ju en av dem som avskyr det mest av allt.

Om jag vore TS skulle jag hoppa av skeppet innan det har kraschat. Särbo hela dagen lång!

Anonym (G)

Tue 6 Feb 2024 17:09

#63

Anonym (Bizzi) skrev 2024-02-06 16:49:02 följande:

Jo, men nu har hon ju även valt dessa två "särkullar", de kommer för evigt vara en del av hennes och hennes barns liv. Om man känner allra minsta aversion mot dem innan man blir gravid så...BLI INTE GRAVID. Det är väl självklart för de allra flesta.

Hon tycker inte om dem, hon vill inte vara med dem, hon är tvingad att vara med dem på helgerna. Det kommer garanterat inte bli lättare när bebin är född, tvärtom! Då kommer det bara kännas tusen gånger jobbigare.

Om det är något man har lärt sig av Familjeliv så är det att ALDRIG ingå i en styvfamilj. Nog för att hälsan tiger still, men jag har aldrig hört någon här säga att det är kul eller underbart. Snarare ett helvete. Du är ju en av dem som avskyr det mest av allt.

Om jag vore TS skulle jag hoppa av skeppet innan det har kraschat. Särbo hela dagen lång!

Nu är det för sent att hoppa av skeppet.
Antingen förblir TS singel efter separationen eller så blir hennes barn " en särkull" och råkar ut för nästa TS typ.
Undrar hur TS ska känna när hennes barn är hos sin malusmamma i såfall.

Anonym (Hmmm ...., ,)

Tue 6 Feb 2024 17:25

#64

Anonym (G) skrev 2024-02-06 17:09:36 följande:

Nu är det för sent att hoppa av skeppet.
Antingen förblir TS singel efter separationen eller så blir hennes barn " en särkull" och råkar ut för nästa TS typ.
Undrar hur TS ska känna när hennes barn är hos sin malusmamma i såfall.

Det kommer nog bli bra så länge ts och hennes nuvarande sambos barn slipper varandra. Barnen blir dock halvsyskon och kommer kunna ha en syskonrelation genom pappan och förhoppningsvis nästa kvinna. Om han inte misslyckas och träffar en ny ts förstås, men det finns många bra bonusmammor så bättre lycka nästa gång till mannen. Eller så lever han som singel efter alternativt som särbo med ts eller nån ny kvinna. Vem vet?

Grey Man

Tue 6 Feb 2024 17:38

#65

Oj, jävlar, du vågar dig på ett inlägg om bonus-barn på Familjeliv. Modigt! Det är ju ett av de ämnen som folk här (alltid själv utan bonus-barn) känner att det är fritt fram att kasta skit. Att dessa valt att stanna i usla relationer ska alla vi andra fan få veta. Men för oss som själv har bonusbarn är situationen en annan.

I ditt fall skulle jag bara ge dig rådet att ta på dig förälder-hatten, en liten en i alla fall. Det är det enda sättet du kan få kontroll på situationen. Det går inte att gå och vänta på att den biologiska förälder ska agera då de alltid har enklare att se förbi sina barns små avigheter.

Anonym

Tue 6 Feb 2024 17:40

#66

Anonym (Bizzi) skrev 2024-02-06 16:49:02 följande:

Jo, men nu har hon ju även valt dessa två "särkullar", de kommer för evigt vara en del av hennes och hennes barns liv. Om man känner allra minsta aversion mot dem innan man blir gravid så...BLI INTE GRAVID. Det är väl självklart för de allra flesta.

Hon tycker inte om dem, hon vill inte vara med dem, hon är tvingad att vara med dem på helgerna. Det kommer garanterat inte bli lättare när bebin är född, tvärtom! Då kommer det bara kännas tusen gånger jobbigare.

Om det är något man har lärt sig av Familjeliv så är det att ALDRIG ingå i en styvfamilj. Nog för att hälsan tiger still, men jag har aldrig hört någon här säga att det är kul eller underbart. Snarare ett helvete. Du är ju en av dem som avskyr det mest av allt.

Om jag vore TS skulle jag hoppa av skeppet innan det har kraschat. Särbo hela dagen lång!

För evigt?
Skulle inte tro det.

Jag kände stor aversion mot de ungar min dåvarande partner hade, som tur var så kom de bara varannan helg så jag stod ut efter bästa förmåga.

Vi fick ett gemensamt barn efter några år och efter ytterligare några år skildes vi. Det handlade dock ingenting om hans tidigare ungar att vi gick isär.

Nåväl, när jag fick min bebis (som också har ett halvsyskon på min sida) så kunde jag ägna mig åt mina barn, han fick rodda sina egna. Så jo, det blev lättare att stå ut då. För jag kunde dra mig undan när jag ville. Läs för jämnan. Mitt tidigare barn var redan tonåring och hade vetskap om "läget". Han störde ju inte heller när han ville något.

Idag har varken jag eller den fd bebisen någon som helst kontakt med de där halvsyskonen på pappans sida. Absolut noll. Han ser dem inte ens som sina syskon, när någon frågar säger han att han har en brorsa. Alltså min son sedan innan.
Det har de ungarna ställt till med själva, oavsett vad du eller någon annan tror. Kan man inte bete sig så ska man inte räkna med något heller.

Kan berätta också att mitt ex inte heller har någon större kontakt med dessa ungar han hade med sig när vi träffades. De är för konstiga för oss alla, jättemärkliga aktivister som vi mest skrattar åt. numera.

Anonym (Bizzi)

Tue 6 Feb 2024 18:30

#67

Anonym skrev 2024-02-06 17:40:52 följande:

För evigt?
Skulle inte tro det.

Jag kände stor aversion mot de ungar min dåvarande partner hade, som tur var så kom de bara varannan helg så jag stod ut efter bästa förmåga.

Vi fick ett gemensamt barn efter några år och efter ytterligare några år skildes vi. Det handlade dock ingenting om hans tidigare ungar att vi gick isär.

Nåväl, när jag fick min bebis (som också har ett halvsyskon på min sida) så kunde jag ägna mig åt mina barn, han fick rodda sina egna. Så jo, det blev lättare att stå ut då. För jag kunde dra mig undan när jag ville. Läs för jämnan. Mitt tidigare barn var redan tonåring och hade vetskap om "läget". Han störde ju inte heller när han ville något.

Idag har varken jag eller den fd bebisen någon som helst kontakt med de där halvsyskonen på pappans sida. Absolut noll. Han ser dem inte ens som sina syskon, när någon frågar säger han att han har en brorsa. Alltså min son sedan innan.
Det har de ungarna ställt till med själva, oavsett vad du eller någon annan tror. Kan man inte bete sig så ska man inte räkna med något heller.

Kan berätta också att mitt ex inte heller har någon större kontakt med dessa ungar han hade med sig när vi träffades. De är för konstiga för oss alla, jättemärkliga aktivister som vi mest skrattar åt. numera.

Det får nog sägas vara rätt ovanligt ändå att klippa banden med sina egna barn som din exmake gjort. Inte direkt en smickrande beskrivning av honom. Synd att han uppfostrade dem så illa.

Ess

Tue 6 Feb 2024 18:55

#68

Hysteri skrev 2024-02-06 16:39:49 följande:

Så ens egen barn kan inte skrika och tjuta halva nätterna när dom är bebisar?

Aldrig bråka och uppföra sig illa när dom blir äldre?

Och helt plötsligt kommer man få massor med egen tid som var som viktigt för ts?

Intressant hur perfekta ens egna barn är HAHAHAHAHAHA

Man älskar sina barn även när de är jobbiga i perioder. Andras ungar är enbart jobbiga. Jag gillar definitivt inte andras ungar, men älskar mina egna. Att skriva att ts inte ska skaffa egna barn för att hon tycker särkullen är jobbig, är rätt korkat. Tyvärr är särkullen rätt liten ännu, så hon får stå ut rätt länge innan han flyttar ut.

Ess

Tue 6 Feb 2024 19:01

#69

Anonym (Bizzi) skrev 2024-02-06 16:49:02 följande:

Jo, men nu har hon ju även valt dessa två "särkullar", de kommer för evigt vara en del av hennes och hennes barns liv. Om man känner allra minsta aversion mot dem innan man blir gravid så...BLI INTE GRAVID. Det är väl självklart för de allra flesta.

Hon tycker inte om dem, hon vill inte vara med dem, hon är tvingad att vara med dem på helgerna. Det kommer garanterat inte bli lättare när bebin är född, tvärtom! Då kommer det bara kännas tusen gånger jobbigare.

Om det är något man har lärt sig av Familjeliv så är det att ALDRIG ingå i en styvfamilj. Nog för att hälsan tiger still, men jag har aldrig hört någon här säga att det är kul eller underbart. Snarare ett helvete. Du är ju en av dem som avskyr det mest av allt.

Om jag vore TS skulle jag hoppa av skeppet innan det har kraschat. Särbo hela dagen lång!

Den största nackdelen för ts är att särkullen är så pass ung, jag hade i alla fall ett slutdatum att se fram emot sas.
Jag skulle aldrig någonsin ge mig in i något liknande igen med hemmaboende ungar, det är en välsignelse när de blivit vuxna och skaffat egna liv.

Hysteri

Tue 6 Feb 2024 19:23

#70

Ess skrev 2024-02-06 18:55:57 följande:

Man älskar sina barn även när de är jobbiga i perioder. Andras ungar är enbart jobbiga. Jag gillar definitivt inte andras ungar, men älskar mina egna. Att skriva att ts inte ska skaffa egna barn för att hon tycker särkullen är jobbig, är rätt korkat. Tyvärr är särkullen rätt liten ännu, så hon får stå ut rätt länge innan han flyttar ut.

Har jag sagt nåt annat? Jag enbart påpekade för TS att egentid som hon bedyrade vikten av kommer ju knappast att minska om hon skaffar en unge

Sen tycker man det är väldigt tråkigt att du börjar kalla andra för korkade för dom har en åsikt du inte delar

Men men förmodar att mitt inlägg kränkte dig rejält och därför du blev så arg

Blir galen

INNEHÅLL