• Anonym (Hmm)

    Ångrar min otrohet

    Jag har varit otrogen mot min parter. det hände för några veckor sedan. Det var absolut inte planerat och nu i efterhand väldigt konstigt att det ens hände. Inte någon person jag känner attraktion till alls. Vi var ute och festade och jag följe med honom hem. Jag har nu sån fruktansvärd ångest över detta att jag inte vet vad jag ska ta mig till. jag har inte berättat detta för min parter och han verkar inte ha någon misstänkte om att detta hänt heller. Var väldigt berusad och har mycket minnesluckor från kvällen men jag förstod vad som hänt på morgonen när jag vaknade och jag var i chock. Känner mig otroligt äcklig. Någon som varit i liknade situation? Jag har bestämt mig för att inte berätta för övrigt. Det hade sårat alldeles för mycket?

  • Svar på tråden Ångrar min otrohet
  • Anonym (Krkf)
    Anonym (Usch) skrev 2024-03-07 16:31:24 följande:

    Till den dag han smittar ner en med en könssjukdom eller berättar att han har ett eller fler barn på sidan om. Eller råkar ut för en galen stalker. 


    Trevligt uppvaknande.


    Precis 
  • Anonym (Krkf)
    Anonym (Glenn "Gökar'n" Göransson) skrev 2024-03-07 16:32:21 följande:

    Det där är sånt som händer. Alla par har nog hemligheter för varandra.

    Glöm och gå vidare. / "Gökarn"


    Förhoppningsvis inte. Men du kanske har hemligheter i dina.
  • Anonym (typ så)
    Anonym (Glenn "Gökar'n" Göransson) skrev 2024-03-07 16:32:21 följande:

    Det där är sånt som händer. Alla par har nog hemligheter för varandra.

    Glöm och gå vidare. / "Gökarn"


    1) Saker händer inte bara av sig självt, det händer för att någon vill det och ser till att det blir så

    2) Alla har inte hemligheter för sin partner och av de som har det är det långt ifrån alla som har just såna hemligheter. Men folk som har såna hemligheter vil gärna tro att alla är lika falska som de är för att normalisera sitt beteende för sig själva.

    Glöm om gå vidare, men glöm inte att föst meddela din partner så hen oxå kan glömma dig och gå vidare med någon annan.Flört
  • Anonym (Jonna)

    Om du är säker på att det aldrig kommer hända igen så berätta inte. 


    Min man gjorde samma som dej. Ungefär samma historia. En engångsgrej som  hände ett par år in i förhållandet.  Han höll på att förgås av dåligt samvete och valde att berätta. Han fick sitt samvete lättat. Jag fick hela min värld förstörd. Tog mej flera år att komma över fullt ut.


    Nu 15 år senare önskar jag att han hållit tyst. Han gjorde ett misstag en gång. Det kan alla göra. Men måste man berätta? Nej jag tycker inte det. Inte om man vet säkert att det aldrig kommer hända igen. I vårt fall gjorde det stor skada på mej. Jag hade så här med facit i hand önskat att han höll tyst. 


    Jag tycker du ska fundera på varför du ska berätta? Är svaret för att du själv ska må bättre så kanske du inte bör göra det. När ärlighet ger stora skador kanske det är bättre att hålla tyst och låta misstaget bli begravt och glömt. 

  • Anonym (Krkf)
    Anonym (Jonna) skrev 2024-03-07 18:11:29 följande:

    Om du är säker på att det aldrig kommer hända igen så berätta inte. 


    Min man gjorde samma som dej. Ungefär samma historia. En engångsgrej som  hände ett par år in i förhållandet.  Han höll på att förgås av dåligt samvete och valde att berätta. Han fick sitt samvete lättat. Jag fick hela min värld förstörd. Tog mej flera år att komma över fullt ut.


    Nu 15 år senare önskar jag att han hållit tyst. Han gjorde ett misstag en gång. Det kan alla göra. Men måste man berätta? Nej jag tycker inte det. Inte om man vet säkert att det aldrig kommer hända igen. I vårt fall gjorde det stor skada på mej. Jag hade så här med facit i hand önskat att han höll tyst. 


    Jag tycker du ska fundera på varför du ska berätta? Är svaret för att du själv ska må bättre så kanske du inte bör göra det. När ärlighet ger stora skador kanske det är bättre att hålla tyst och låta misstaget bli begravt och glömt. 


    Frågan är om du verkligen hade tyckt det om du hade fått reda på det på omvägar och inte av honom. 
  • Anonym (Jonna)
    Anonym (Krkf) skrev 2024-03-07 19:17:22 följande:
    Frågan är om du verkligen hade tyckt det om du hade fått reda på det på omvägar och inte av honom. 
    Knappast troligt. Hände på en jobbresa långt ifrån hemmet. Inga andra än min man där. 
  • Anonym (Je)
    Anonym (Krkf) skrev 2024-03-07 15:59:01 följande:

    Fast hur menar du att det där ska gå till? Ska man säga tex att det är lugnt att han är otrogen En gång, bara att man inte vill veta det?


    Där har du ju automatiskt gett honom ett frikort i princip. Varsågod att ligg med någon annan, en gång! Sen, hur vet du att det bara blir en gång då?


    Det där tror jag är väldigt dumt. Sen, vad spelar det för roll om det baaaara är en gång? Det är en gång för mycket. Man ska aldrig vara otrogen. Då kan man dra. Det är väl bättre att ströva mot det istället. Att då lämna men inte säga varför, om det är att du inte vill få reda på det. 


    Problemet är att då står man där och lägger skuld på sig själv istället, att det är något fel på en och undrar sönder sig. För all framtid kanske. Tänk, så är man vän med detta otrogne snubbe istället kanske. Helt ovetandes. Det hade inte jag velat vara. 


    Nja jag håller inte med. Men det där är nog individuellt. Jag hade hellre velat veta än att vara i en lögn. 


    Nej självklart ska man inte säga att det är lugnt. Det var en stor kris i förhållandet. Och det hände innan jag hade sagt att det var okej om det är så du menar.  Jag var länge osäker på hur och om vi kunde gå vidare, sen var det inte så att hen låg med någon. Men det finns ju andra typer av otrohet. Ja, hen bönade och bad och lovade dyrt och heligt att det aldrig skulle hända någon mer gång. Vilket det inte heller har gjort (har nu barn och barnbarn ihop, är fortfarande ihop).Jag har absolut inte gett något frikort, hade det fortsatt hade jag gjort slut. Det är det jag menar. Det var absolut inte baaara en gång, det var verkligen en stor kris. Men det verkar som att det finns 2 åsikter i detta. Antingen är man FÖR att berätta eller så är man EMOT. Och det är självklart individuellt, hur man är och hur man tänker. Jag får för mig att ju yngre man är, ju hårdare är man kring det här. Innan man själv drabbas av det så att säga. Jag har aldrig lagt nån skuld på mig själv i detta heller, det är klart man blir ledsen men det blir ju också en form av psykologiskt övertag mot den andre (otrogne) också.
  • Anonym (Betraktaren)
    Anonym (Jonna) skrev 2024-03-07 18:11:29 följande:

    Om du är säker på att det aldrig kommer hända igen så berätta inte. 


    Min man gjorde samma som dej. Ungefär samma historia. En engångsgrej som  hände ett par år in i förhållandet.  Han höll på att förgås av dåligt samvete och valde att berätta. Han fick sitt samvete lättat. Jag fick hela min värld förstörd. Tog mej flera år att komma över fullt ut.


    Nu 15 år senare önskar jag att han hållit tyst. Han gjorde ett misstag en gång. Det kan alla göra. Men måste man berätta? Nej jag tycker inte det. Inte om man vet säkert att det aldrig kommer hända igen. I vårt fall gjorde det stor skada på mej. Jag hade så här med facit i hand önskat att han höll tyst. 


    Jag tycker du ska fundera på varför du ska berätta? Är svaret för att du själv ska må bättre så kanske du inte bör göra det. När ärlighet ger stora skador kanske det är bättre att hålla tyst och låta misstaget bli begravt och glömt. 


    Ska man ta sig rätten att både vara otrogen och sedan ta ifrån sin partner rätten till sanningen och få möjlighet avgöra om han kan gå vidare ifrån det. Det känns märkligt att rätt val skulle vara att direkt efter otrohet toppa med en livslång lögn...🤔
  • Anonym (Krkf)
    Anonym (Je) skrev 2024-03-07 20:35:41 följande:
    Nej självklart ska man inte säga att det är lugnt. Det var en stor kris i förhållandet. Och det hände innan jag hade sagt att det var okej om det är så du menar.  Jag var länge osäker på hur och om vi kunde gå vidare, sen var det inte så att hen låg med någon. Men det finns ju andra typer av otrohet. Ja, hen bönade och bad och lovade dyrt och heligt att det aldrig skulle hända någon mer gång. Vilket det inte heller har gjort (har nu barn och barnbarn ihop, är fortfarande ihop).Jag har absolut inte gett något frikort, hade det fortsatt hade jag gjort slut. Det är det jag menar. Det var absolut inte baaara en gång, det var verkligen en stor kris. Men det verkar som att det finns 2 åsikter i detta. Antingen är man FÖR att berätta eller så är man EMOT. Och det är självklart individuellt, hur man är och hur man tänker. Jag får för mig att ju yngre man är, ju hårdare är man kring det här. Innan man själv drabbas av det så att säga. Jag har aldrig lagt nån skuld på mig själv i detta heller, det är klart man blir ledsen men det blir ju också en form av psykologiskt övertag mot den andre (otrogne) också.

    Jag har varit med om det flera gånger med olika personer och har alltid velat veta.


    De som hållt tyst har jag blivit ovän med. Den som berättade såg jag upp till. Blev inte ens arg utan uppskattade ärligheten. Ja sen kunde han ju dra ändå men det är en annan sak. Han är fortf med sin tjej och de har fått flera barn. så då var jag var den han sprang med i smyg mot henne, men jag visste inget. Märkte dock rätt fort att han hade något för sig. så visste nästan redan om det

  • Anonym (Krkf)
    Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-07 20:45:24 följande:
    Ska man ta sig rätten att både vara otrogen och sedan ta ifrån sin partner rätten till sanningen och få möjlighet avgöra om han kan gå vidare ifrån det. Det känns märkligt att rätt val skulle vara att direkt efter otrohet toppa med en livslång lögn...🤔
    Håller med 
Svar på tråden Ångrar min otrohet