Ångrar min otrohet

Såklart inget bra att ha gjort det här, men förstår inte varför man tar det så allvarligt.

Inget olagligt, men såklart omoraliskt förkastligt.

Kvinnor kan förlåta män som kört påverkade i trafiken och riskerat sitt eget och andra människors liv, men toleransen för otrohet är många gånger noll.

Kvinnor kan ge sig ikast med män som dömts för grov misshandel, men får de redan på att mannen varit otroligen i sin tidigare relation så blir det ett jävla liv.

Ja, jag har heller aldrig förstått varför just detta ska anses vara så hemskt. Jag ser saker som är mycket värre, t.ex. att skada barnen på något sätt eller förstöra för barnen på något sätt (t.ex. gå till skolgården berusad och skämma ut dem), att prata skit om sin partner med någon annan (vän, syskon, förälder...) eller föra vidare partnerns förtroenden till denna person, att spela eller "investera" bort familjens förmögenhet, sparpengarna till barnen, villan...

Sedan finns det ju grader i helvetet också. Om min man skulle ha haft ett fylleknull, skulle jag bara vara arg i några timmar. Om jag kunde vara säker på att denna kvinna inte betyder något för honom i nyktert tillstånd. Men om han skulle ha satt upp en älskarinna i en våning och betalat hennes räkningar i flera år, samtidigt som han ljugit om att han tjänade mycket mindre än han gör, så att mina barn och jag hade fått leva fattigare än nödvändigt p.g.a. älskarinnan... DET hade jag aldrig förlåtit.

Du har byggt upp en hel filosofisk konstruktion, troligtvis för att lätta ditt samvete. Kanske helt onödigt, möjligen har du redan din partners outtalade tillåtelse så länge du håller dig inom vissa ramar. 

Det är klart att man ändrar sitt beteende när man är otrogen och det är klart att det påverkar relationen. Det är bara trams att man kan lämna det ifrån sig som en kavaj i hallen. 

Det man inte vet och borde veta är likaså lögner som falska påståenden. Det finns absolut människor som lever hellre i en bekväm lögn än konfrontera sanningen men inte alla, inte ens en majoritet.  

Att inte berätta kan vara bättre beroende på partnern men inte på basis av din snedvridna filosofi. 

Tack för ett bra inlägg,
som på ett öppet sätt, med omtanke, utan att döma en annan människa som man inte känner och som beskriver saken ur fler än en utgångspunkt.

Du som tänker efter och beskriver på detta sätt ska ha en stor eloge.

Den som skriver och sprider hat, går till personangrepp och skriver bara för att provocera, utan att tänka efter innan den skriver borde anmälas varje gång av alla andra i tråden och stängas av. Om den väljer skriva under flera nick borde varje sådant nick anmälas och stängas.

Alla har självfallet rätt att uttrycka sin åsikt.
Men alla har ett ansvar och en skyldighet tänka på hur man uttrycker sig, hur man bemöter andra medlemmar och en skyldighet att avstå från både personangrepp och dåligt språk.

Det värsta är att den eller de personerna (jag är också rätt säker på att åtminstone ett par nick är samma person) helt uppenbart ger trådstarna dåliga råd AV REN ELAKHET i sådana här trådar. De låtsas skriva av omtanke ("då kommer du att må bättre"), men väljer att negligera alla negativa följder det kan bli för trådstartaren.

Jag tror att det handlar om en "ställföreträdande hämnd" mot en person som har sårat den skribenten djupt genom att vara otrogen. Han eller hon tar ut det på personer på Familjeliv, som berättar om SINA incidenter. Att gå i terapi vore mer meningsfullt för alla.

Du har självfallet rätt att tycka det som du tycker.  
Men det saknar ju helt och hållet samband och sammanhang med det du citerar, det som jag skriver.
Den som förstår och har kunskap om filosofi skulle nog inte finna något filosofiskt i det jag skriver.

Du glömde det viktigaste nämligen att svara på det jag skrev, trots att du citerade detta:
"Har du ens reflekterat över den grundläggande skillnaden mellan att det blir känt och att det för alltid förblir okänt?
Vad är din reflektion på dessa två fundamentalt olika förutsättningar?"

Nope, jag vet inte vilken relation TS är i men argumentet att berätta sanningen skulle vara förenat med livsfara är ju en aning långsökt, visst finns det såna fall med men jag tror faktiskt att det INTE är den vanligaste anledningen till att man undanhåller sanningen... vad tror du?

Och om det skulle vara så att TS partner är livsfarlig så borde TS inte vara i en relation med honom öht och då finns ju ännu mindre anledning att ljuga för att kunna ha honom kvar som partner. I så fall borde TS avsluta relationen med en gång istället för att springa runt och ligga med andra män i smyg.

Personer som är notorisk otrogna och varit så under lång tid anser jag vara förtappade bortom all räddning. Förtappade för att de bevisligen har väldigt väldigt skeva moraliska värderingar, bortom all räddning eftersom det nog inte är så troligt att de kommer ändra sina vanor. Om du vill kalla det för "personligt angrepp" så får du väl göra det. Jag kallar det beskriva verkligheten.

Jag vet inte om du är ny här, men efter ett tag lär man känna vissa personers bakgrund efter vad de själva skrivit i diverse trådar. Och ja vissa av dem är faktiskt väldigt förtappade bortom all räddning.

Nej jag bråkar inte för bråkandets skull, jag utgår efter vad personerna själva skrivit i diverse trådar... det är kanske något du borde ha i beräkningen innan du börjar gnälla om "bråkande", vem vet, det kanske bara är du som har dålig koll?

Det är snarare du som hittat på en egen väldigt bisarr och skev filosofi och sen anklagar du andra för att "ha dålig kunskap" i din egen påhittade filosofi.

Det du gör är att du sätter dina egna väldigt skeva åsikter om ärlighet och manipulation som detsamma som "att ha kunskap" och att inte hålla med om dina bisarra åsikter detsamma som "inte ha kunskap" och det är ett väldigt falsk sätt att argumentera, dvs ditt sätt att argumentera är lika falskt som det du argumenterar för (lögner och manipulation), vilket iof kanske inte är så förvånande för man ska kanske inte förvänta sig att en person som argumenterar för svek, lögner och manipulation ska argumentera ärligt 

Så vad vi egentligen pratar är att ha olika åsikter kring ärlighet och manipulation INTE om "kunskapsnivåer" som du påstår. Och bara det faktum att du inte vågar sätta din "filosofi" på prov gentemot din partner säger ju klart och tydligt att du vet mycket väl att det inte är värt ett skit. 

Den frågan kan vara intressant för dig som en filosofik tankeexperiment men i verkliga livet lämnar alla otroheter spår och förändrar beteendet och relationen, och ingenting förblir 100% isolerad från resten av livet..
Men som sagt, många är egentligen OK men lite snedsträck, de vill bara inte skämmas ut offentligt och har inte heller mod nog att prata öppet om vad som gäller, då hamnar man i den sortens spel. Säg inte och jag frågar inte.

Vad skulle du säga till din partner om denne frågade direkt om du någonsin har varit otrogen?

Du svamlar återigen om saker som du uppenbarligen inte har någon aning om och du framställer dig själv som ännu mera pinsam.

Nu är det nog bäst för dig själv att du börjar studera två ord vad de betyder och vilken innebörd de har.
"Manipulation"
"Filosofi"

Av ren vänlighet, och med hänsyn till dina uppenbara svårigheter, hjälper jag dig återigen med en enkel och snabb start i dina studier (jag har tappat räkningen för vilken gång i ordningen jag är vänlig och försöker hjälpa dig...) 

NE:
Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder ?kärlek till vishet?. Att filosofera handlar om att kritiskt granska och tänka över frågor som inte har några självklara svar 

filosofi är den vetenskap som studerar de grundläggande villkoren för tillvaron, mm

Så du borde typ så begripa att du inte ska använda ordet filosofi (och ordet manipulera) när du så uppenbart och mycket tydligt inte känner till vad ordet betyder, du använder ordet i fel sammanhang och på fel sätt, när du inte klarar greppa ordets innebörd. Du framställer dig själv typ så otroligt pinsam, typ så