Anonym (Snövit) skrev 2024-03-16 14:02:31 följande:
Han har varit ok med att det inte blev några barn tidigare. Åren har därefter tuffat på. relationen har pågått i många år, man ändras, vardag inträder, tristess leda, gråa hår. Med och motgångar, få undkommer detta.. alltså alla har väl sitt. Men här har vi en man 45+ som skriver att han tror sig tycka att snyggingarna på jobbet är flirtiga, 30-åringarna, kanske jag som man i mitt trista förhållande med min gamla fru kan få en sån där ung sak. Där kan det kanske bli barn av också. Kanske jag ändå ville ha ett barn när allt kommer omkring.
Men jag ställer mig frågan om det är barngrejen som verkligen är ts issue. Han verkar uppleva leda i relationen och ja det kommer många som befinner sig i långa relationer Inte ifrån i perioder. Det blir vardag. Man måste jobba på det. Barnlösheten fanns inte där som ett stort problem för honom tidigare. Han skriver det själv. Så han behöver reda i vad det är han vill, vad som fattas honom och vad detta står för egentligen. Är det ett barn han vill ha verkligen ? Eller är det en ny mer livfull kvinna mer sex yngre osv osv.
medelåldrskris om du frågar mig. Jag tror inte han är yngre än sin fru snarare äldre, 45-isch om du frågar mig det lackar mot 50 då om nånsin komme de existensiella frågorna för många män. Och det är väl rimligt. men att lösningen alltid skulle vara en yngre kvinna inlindat i att man vill ha ett barn trots att det tidigare inte hade så stor betydelse ? hmmm
Kanske en yngre fru och ett barn kan lösa det alltmer stigande dödsångesten. Han vore inte den första man som löst sin livsleda detta vis.
jag vet inte men detta är en tolkning av hans rader. Jag säger inte att det är fel att vilja ha ett barn men korrelationen till hans ålder och dessa tankar först nu får mig att fundera faktiskt.
Det är skillnad på att tycka att ett liv utan barn skulle vara okej, och att aktivt stanna i en relation som man inte uppfattar ger en det man skulle vilja ha.
Jag tolkar inte in att TS tycker att barn är det som är den stora grejen, utan snarare att han faktiskt tror att det fortfarande faktiskt finns en chans att få barn, och att det kanske är värt att chansa.
Genom att välja sin hustru väjer han bort chansen att börja om, och jag tycker faktiskt inte alls att det låter ålderskris att separera från en relation där det inte blev barn, eller där man blir isolerad utifrån sorg.
Att det sen kanske inte blir några barn ändå, är fullständigt rimligt det också. Självklart kan han också välja annorlunda och försöka rädda den relation han har. Män är fertila längre, men även de behöver ju ta ställning till om en relation är värd som den är, eller om barn är viktigt.
