Vill inte ha en pojke

Ja du är väldigt osäker som drar upp denna tråd för det. Är det inte jobbigt?

Det kunde varit jag själv som skrev just detta. Jag längtade så efter en dotter och kände besvikelse över att vänta en son. Längtan var så stark, tänkte mig att man kan identifiera sig bättre med en dotter och att banden skulle vara starkare. Ack så fel jag hade. Idag är barnen vuxna och jag har både söner och döttrar. Det visade sig vara lika roligt och spännande med söner som med döttrar och med lika starka band, alla är speciella små individer och när barnet väl är på plats spelar könet liksom ingen roll. Väldigt roligt dock att ha bägge kön i sin barnaskara, det blir på något sätt en mer balanserad dynamik i familjen tror jag. Det är lite olika med söner vs döttrar och det är en gåva att få uppleva båda två. Precis som flick- och pojkmamma skriver är det väldigt bra att ha vuxna söner som kan rycka in och hjälpa till med lite tyngre och tekniska saker. Jag har inte skottat en snöflinga eller burit tunga matkassar på länge och krånglar datorn eller något behöver fixas hemma så är de snabbt framme. Bandet mellan mor och son kan vara mycket speciellt. Nu blev det en lovsång till söner, döttrar är förstås fantastiskt att ha! Oavsett, jag har också svårt att förstå min så heta längtan efter en dotter när det begav sig. Killar är definitivt mer okomplicerade att ha. Jag älskar dem alla ohämmat, var och en har sin egen personlighet och med facit i hand är könet av underordnad betydelse. Så kändes det inte när jag var gravid, men nu 100 procent. Se din lille son som ett helt nytt äventyr, han kommer leka med andra saker och och på ett annat sätt och förmodligen bli sönderälskad av sina storasystrar - och av dig!

Jag vet vad jag vill och vad jag ser oavsett..

Jag vill bara säga att kärleken till mina pojkar är speciellt. Jag har 4 flickor och 2 pojkar. Älskar alla så oändligt mycket. Men det är verkligen mammas pojkar, det är något speciellt med bandet. Kan inte förklara. Jag är övertygad om att du kommer att älska din pojke lika mycket som dina flickor. Oroa dig inte, det du känner nu kommer du ha glömt när bebisen kommer (kanske skämmas och ha lite dåligt samvete möjligtvis). 

Dessutom kommer dina flickor ta hand om honom så fint. vårt sjätte barn blev en pojke (till vår första pojkes stora glädje) och tjejerna tar verkligen hand om honom så fint. Det är som fyra små mostrar. Vill verkligen peppa dig, för du har så mycket fint att se framemot. 

Varför vill du inte ha en pojke? Vad menar du med att "ta till sig" ett barn?

Småbarn är på sätt och vis könlösa. De får inte könsspecifika egenskaper förrän de är 12-13 år.

Kanske var någon ofrivilligt barnlös som skrev det? I så fall kan jag förstå irritationen. TS ska få precis det som de flesta människor drömmer om: tre barn, varav två av det ena könet och en av de andra könet. Det kan inte bli mer perfekt än så. Och så gnäller hon..? När det finns andra som inte får ens ett enda barn, av något kön. 

Förresten: vad tycker du om rika muslimska familjer i Emiraten, som tar bort flickfoster för att det bara är pojkarna som räknas där? Eller kinesiska familjer förr, när man bara fick ha ett barn, som dödade sina nyfödda flickor tills de fick en pojke? För att de ansåg att det inte var samma sak om en flicka tog över gården, rörelsen, whatever.

Jag ser det som förkastligt att överhuvudtaget värdera barn efter deras kön, att uttrycka att man inte vill ha barn av ett visst kön. Oavsett vilket kön och oavsett anledning. Då SKA man kanske inte ge sig in i en graviditet alls? Chansen är ju 50 procent för det oönskade könet. 

Exakt så ,varför är det så fel att önska sig en dotter när 85%av länderna gråter av saknad av en son?

Tråden startades i mars 2024 så TS har fått sitt barn och har det säkert bra med barnet.

Men det är ju det som TS gör. Hon är också mycket oroad för att hon känner så.

TS, har du väldigt negativa erfarenheter av män?  Kan det färga din känsla inför barnet?

Men en liten bebis är ingen "man", utan en mjuk och känslig liten varelse. Lika beroende av sin mamma som dina döttrar. Den mjuka sida mot sin mamma bevarar män ofta upp i vuxen ålder, trots att de lever självständiga och vuxna liv. Det är den sidan som avgör att de kan utveckla en fin relation till sin partner så småningom.

Sedan kan pojkar leka lite mer fysiskt än flickor när de blir lite äldre. En del får lite andra intressen. Men det är i snitt på gruppnivå, de individuella skillnaderna är stora. 

Har du tagit hand om en liten pojke någon gång?