Har islam tillfört något poitivt?

Efter det att reformationen gjort slut på den kanoniska rättens jurisdiktion i
Sverige har frågan om den kanoniska rättens ? och kanske annan religiös rätts ? giltighet inför statliga myndigheter och domstolar, liksom den rättsliga kontinuiteten mellan den medeltida kyrkan och samtida trossamfund, åter igen aktualiserats i kölvattnet på stat-kyrkareformen 2000. Artikeln diskuterar vissa principiella problem förknippade med att inom den statliga rättsordningen erkänna religiös rätt, bl.a. med hänsyn till religionsfriheten.
Artikeln diskuterar en rad konfliktzoner mellan svensk och kanonisk rätt (t.ex. äktenskapsrätten, upprättandet av juridiska personer och egendomsrätten) och kanoniskrättsliga domars och besluts ställning i svensk rätt.

1. Inledning
Kampen mellan inhemsk, nordisk rätt och kanonisk rätt rasade under hela medeltiden.2 Den katolska mässan vann snabbt erkännande bland den svenska befolkningen och reformatorerna var tvungna att gå försiktig fram för att förändra denna del av folkets liv; den kanoniska rätten förblev däremot hela tiden en främmande kropp som aldrig riktigt vann acceptans och som aldrig kom att assimileras (vilket torde ha underlättat reformatorernas arbete).3 Mot den kanoniska rättens orealistiska ambitioner stod den inhemska nordiska rättens pragmatism och brist på ideologiska visioner.4 De svenska bönderna kunde heller inte foga sig att vara utan inflytande i den kyrka de betalade för5 och kanoniska principer kunde inte tränga undan tingens krav på konsensus för beslut.6 Under landskapslagarnas tid lär enligt en uppfattning den kanoniska rätten inte ha erkänts aktivt av de svenska, statliga domstolarna; på sin höjd skulle där kyrkobalkarna ha tillämpats.7 Kyrkobalkarna intar en besvärlig ställning: de låter sig inte på något entydigt sätt inordnas i uppdelningen ?kanonisk? respektive ?statlig? rätt och har tydlig karaktär av kompromiss. De kan karakteriseras endera som i svensk rätt delvis recipierad kanonisk rätt (men alltså gällande som inhemsk rätt) eller som partikulär kanonisk rätt.8 Reformationen lär ha satt den kanoniska rätten helt ur kraft i Sverige.9 Grimberg trumpetade att ?[p]å kyrkans världsliga makt i Sverige gjorde Västerås? riksdag ett brått slut för alla tider. ?De väldige bispernes? tid var ute?.10 Detta hindrade inte att mycket av den medeltida kanoniska rätten och landskapslagarnas (främst Upplandslagens) kyrkobalkar kom att fortleva i materiellt avseende såsom civil kyrkorätt, alltså i kraft av den svenska statens auktoritet.11 Frågan huruvida religiös rätt ? och då i synnerhet den kanoniska rätten ? erkänns inom den svenska rättsordningen har, kanske något förvånande, fått ny aktualitet i svensk rätt genom de reformer som genomfördes av stat-kyrka-förhållandet vid millenieskiftet.12 Det inbördes förhållandet mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund förändrades när lagen (1998:1593) om trossamfund (LTS) och lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan trädde i kraft i början av 2000: förhållandet mellan Svenska kyrkan och staten har förändrats genom att Svenska kyrkan och hennes stift, församlingar och samfälligheter är egna rättssubjekt utanför den statliga och kommunala förvaltningen. I samband med reformen infördes en ny föreningstyp, ?registrerat trossamfund?, som i mycket liknar främst ideella föreningar; om LTS inte innehåller andra bestämmelser skall vad som gäller för ideella föreningar tillämpas (prop. 1997/98:116, s. 22 och 180). Det rör sig inte om en associationsrättslig huvudform, i paritet med bolag och föreningar, utan om en associationsform på samma nivå som andra föreningar (prop. 1997/98:116, s. 180). Den associationsrättsliga registreringen innebär inte att föreningens verksamhet sanktionerats av staten (SOU 1997:41, s. 142 f.; prop. 1997/98:116, s. 26).

...

Efter det att regeringen på flera sätt (genom kulturministern i kammaren och justitieministern i ett svar på en skriftlig fråga) förklarat att (enligt dess uppfattning) den kanoniska rätten inte gäller i Sverige,16 upprepade dock en representant för RKK i en intervju (under åberopande av en noteväxling med den Heliga stolen i SÖ 2001:45) det anspråk som tidigare förts fram av biskop Anders Arborelius, ocd, nämligen att individuellt samtycke till den statliga uppbörden inte skulle krävas för dem som RKK anser vara medlemmar; den svenska regleringen avfärdas som ?formalistisk?.17 I intervjun hänvisas också till ?kyrkans tradition? som stöd för att individuellt samtycke till avgifter och uppbörd inte skulle krävas. Det ligger nära till hands att tolka denna hänvisning som att den gällde den kanoniska rätten (dvs. en kyrklig ?tradition? som medför rättsliga förpliktelser). Trots att den intervjuade personen avfärdade påståendet om att RKK gör anspråk på att den kanoniska rätten gäller i Sverige som ett missförstånd, företrädde han alltså en uppfatting som inte kan uppfattas annat än som att den kanoniska rätten visst gäller i Sverige och kan ge upphov till skyldigheter enligt svensk rätt.

...

2. Principiella frågor
Ett ?erkännande? av den kanoniska rätten inom den svenska rättsordningen kan betyda dels att rättsordningen inte ingriper i de frågor som den kanoniska rätten reglerar (?passivt? erkännande), dels att kanoniska rättsregler ges effekt också inom den svenska rättsordningen (?aktivt? erkännande).
    Ledning för den här aktuella frågan kan sökas i den svenska internationella privat- och processrätten, varvid ett grundläggande problem vid en tillämpning därav på kanonisk rätt är att de utformats avseende samspelet mellan statliga rättsordningar.24 Detta kan medföra att betydande områden av kanonisk rätt (t.ex. vissa frågor som har med lära och bekännelse att göra) av svenska domstolar betraktas som områden med vilka de inte befattar sig.25 Frågan om vad som enligt svensk rätt är ?religiösa? förhållanden och vad som är förhållanden som har rättslig relevans avgörs enligt svensk rätt och av svenska organ (prop. 1997/98:49, s. 14; även SOU 1998:113, s. 312; prop. 1981/82: 172, s. 5; prop. 1998/99:70, s. 5). Religionsfriheten kräver inte ett aktivt erkännande av trossamfundens interna regler.26 Ett aktivt erkännande av den religiösa rätten skulle: (i) ha konsekvenser för personer som inte delade den aktuella religionens övertygelser, t.ex. i de fall den religiösa rätten skulle påverka statusdomar, men också i de fall (vilket kan hända enligt kanonisk rätt) att en rättshandling som är ogiltig enligt den religiösa rätten betraktas som giltig enligt den statliga, och vice versa; 27 (ii) skapa komplicerade kollisionssituationer mellan t.ex. kanonisk rätt och muslimsk rätt i de fall en person har konverterat från den ena religionen till den andra, eftersom varken kanonisk eller muslimsk rätt erkänner konversioner;28 och (iii) om den religiösa rätten ges företräde framför den statliga i de fall det föreligger en diskrepans, gå långt utöver religionsfriheten och mynna ut i ett överhöghetsanspråk för den religiösa rätten. Å andra sidan skulle ett aktivt erkännande leda till att statliga domstolar och myndigheter måste pröva huruvida vissa förhållanden är i enlighet med den religiösa rätten. I sådana situationer skulle erkännandet leda till statlig inblandning i de religiösa gemenskapernas inre liv och därmed till mindre religionsfrihet. De religiösa rättsordningarna kan inom den civila rättsordningen egentligen endast komma till bruk under förutsättning att den enskilde så önskar.29

den 16 oktober

Svar på fråga 2002/03:17 om den kanoniska rätten

Justitieminister Thomas Bodström

Tasso Stafilidis har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att bringa klarhet i den kanoniska rättens förhållande till svensk lag.

På familjerättens område, liksom på andra områden, uppkommer det situationer där de inblandade har anknytning till flera länder. Många gånger måste man då ta ställning till vilket lands lag som ska tillämpas. Svenska domstolar och myndigheter ska således ibland tillämpa utländsk rätt när ett rättsförhållande har anknytning till utlandet. Vilket lands lag som ska tillämpas regleras i den internationella privaträtten.

Den internationella privaträtten avser alltså samspelet mellan olika länders rättsordningar. Kanonisk rätt @ dvs. den romersk-katolska kyrkans eget regelsystem @ är inte någon rättsordning i den meningen. Kanonisk rätt @ eller för den delen andra religiösa regelsystem @ är alltså inte i sig tillämplig i Sverige. Däremot kan det lands lag som enligt den internationella privaträtten ska tillämpas på en viss fråga naturligtvis ibland vara mer eller mindre influerad av hur man i den katolska kyrkan ser på ett förhållande och därför sägas indirekt ge den kanoniska rätten betydelse. Men detta betyder inte att kanonisk rätt tillämpas, utan det är det andra landets lag som tillämpas.

Jag kan i sammanhanget tillägga att utländsk lag inte får tillämpas om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

Mot denna bakgrund bedömer jag att rättsläget inte är sådant att det finns behov av några åtgärder från min sida."