Simskola - hur hade ni gjort?

Som så många andra har svarat så beror det ju mycket på hur ert fritidsliv ser ut, involverar det inte så mycket vatten så är det ju inte lika bråttom. Vi har alltid haft djup pool när barnen funnits, har har sedan många år ett sommarhus på Sicilien (blir mycket bad) och har lagt väldigt mycket energi på att barnen skulle lära sig simma och de har båda gått i någon form av simskola sedan de var bebisar.

Vi har dock tyckt att det inte räcker med att bara kunna simma, man ska vara bra på det, det har känts säkrare. Nu går de i 3an resp 6an och är väldigt duktiga simmare.

Men som sagt det beror ju på vilket liv man lever och hur utsatt man är av vatten.

Vår simskola var på grunt vatten tills man kunde simma tio meter. I en grund och extra varm undervisningsbassäng. Låter ju inte bra att sitta och vänta på kanten. 

Jag tycker det är viktigt att barnen blir simkunniga så snart som möjligt, av säkerhetsskäl så jag skulle inte sluta med simskolan utan istället komplettera med egen träning. Åtminstone bör barnet få vattenvana och lära sig att flyta. Så snart som möjligt.

För mina barn tog det tid. Vi började med vattenlekskola vid fyra och de simmade lite vid sju, När de var åtta fick de träning på skoltid. Men om man inte kan efter tvåan får man sen i trean träna med andraklassarna och det är ju 8nte så roligt för barnet. 

Ge intenupp, simning är viktigt, för säkerheten och självförtroendet. Dessutom är det roligt och bra motion, nör man kan, 

Men vatten finns ju överallt i Sverige? Sjöar, åar, hav, poler. Mycket svårt att undvika. Alla barn bör ju få vattenvana och lära sig simma tidigt.
Det handlar också om självförtroende och att inte tvingas undvika vissa miljöer. 

Mina tvillingar gick i simklubbens simskola tills de var tio år. Då simmade de 1 h två gånger i veckan. Så de lärde sig riktigt bra. Det ger självförtroende. 
Mem det kostade mycket förstås, så mycket pengar vi lade på detta. Men jag får se det som att vi sponsrade den lokala simklubben, de lever till stor del på dessa simskolor. Det är ju en ideell förening. 

Det är inte helt ovanligt att ett barn inte kan simma efter två terminer i simskola. Det är mycket annat de ska kunna innan de börjar med simtag. Vara under vatten, plocka upp saker på botten, hoppa från kanten, flyta på rygg och mage mm. Öva vattenvana, vända sig i vatten t ex. Min dotter har också gått två terminer och kan inte simma än med simtag. Däremot har hon verkligen övat upp sin vattenvana. Vet flera av hennes kompisar som gått om samma simgrupp, det tar olika tid för olika barn. Jag skulle inte sluta med simskolan om jag var ni men komplettera med att åka och bada själva några gånger i månaden för att öva själva i lugn och ro och bara ha kul. Ju mer hen kan desto roligare blir det. I tvåan börjar simningen i skolan och då är det en fördel att kunna simma lite.

Jag kan hålla med men inser men respekterar att alla inte har samma fokus, de barnen kommer också att lära sig simma till viss grad.

Min son simmar 5 timmar i veckan och min dotter 2, båda tävlar i alla fyra simsätten, men det är ju för att vi fokuserat mycket på simningen och att de är duktiga på det och gillar det. Det är inte samma för alla, det skiljer sig mycket i både intresse och hur mycket pengar man har eller är villig att lägga på det.

Vår dotter var 8 när hon lärde sig cykla, hon var väldigt rädd för det och det är inget vi gör i vardagen. Därav tog det längre tid.

Det är ingen som förnekar att det är livsviktigt för barn att ha vattenvana och kunna simma, men självklart kan det variera hur stort behovet är, och vilka möjligheter man har. Om barnet inte känns moget så kanske man kan vänta lite och ta nya tag efter en termin eller två. Det kostar ju också bra mycket med simskola, och då jan det kännas onödigt att traggla sig igenom det om barnet dessutom inte är mottaglig. Det krävs ju viss fysisk mognad för att klara av att simma. Hur viktigt det då är att öva simning beror på hur och var man lever. Det är väl klart att säkerhetsaspekten är avsevärt mycket större om man bor vid havet, har båt, brukar sätta ungen på en sup-bräda ute på vågorna eller står vid kajen och fiskar jämfört med om man bor i innerstan, mest kastar pinnar i en liten å eller bara badar någon gång på sommaren? Alla ska så klart lära sig, och de kommer de också, men för oss var det absolut jätteprioriterat - och vi hade tid och pengar - men jag förstår att för andra det kanske räcker att gå och bada med jämna mellanrum och vänta in simundervisningen i skolan. 

Tyvärr är detta något som blivit allt vanligare. En orsak är att barn inte lär sig att de behöver anstränga sig. Dessa barn får ofta också problem i skolan även om det givetvis inte behöver vara så. En del barn är bara introverta exempelvis.

Men reflektera över om detta är ett generellt problem eller om det bara gäller vissa fysiska aktiviteter. 

Jag tycker dock inte att man kan avskriva simningens vikt och värde pga man inte vistas vid vatten eller seglar (typ).
Barn kan när som helst råka på eller utsättas för en situation där man vill följa med, haka på, vara som andra. Och inte vet att man faktiskt kan behöva öva på en sådan sak som att flyta. Eller hur det känns att hamna i vatten med kläder på. Eller att simma på öppet vatten med vågor och vindar jämfört med i simhallen. 
Jag fattar tanken men simning är viktigare än så och inte att jämföra med att barnet går på andra aktiviteter (eller ens jämföra med att kunna cykla). 

Om man inte har råd med simskola kanske man kan träna själv med barnet. På sommaren är det ju helt gratis i sjöar och hav. Själv lärde jag mig simma i havet på somrarna, gick på simskola anordnad av Svenska livräddningssällskapet. 
Vi hade simskola även om det var kallt i vattnet, det funkade på sjuttiotalet !