Vardagshjälten skrev 2024-12-12 16:12:23 följande:
Varför är ni så intoleranta och dömande utan att ha en aning om hur vår inbördes konversation såg ut eller vad som nyligen hade hänt? Jag tolkar det som att ni tar kvinnans parti i alla väder oavsett hur hon själv har betett sig. Det finns även en kultur idag som kan beskrivas som "bättre att sopa under mattan och glömma än att kämpa för att förbättra relationen". Så fort någon impulsivt väljer att blocka så ska man plötsligt bara ge upp en i övrigt positiv relation på grund av en tillfällig dispyt, missförstånd, kompisars påverkan eller andra viktiga faktorer som gör beslutet väldigt onödigt. Hur bra relationen än har varit så ska allting läggas ner direkt när någon har fått hjärnsläpp på grund av en irriterad kommentar eller för att man inte håller med varandra om någon sak. Jag tycker att det är så otroligt nonchalant och oengagerat att genast kasta bort allt som faktiskt var positivt i relationen. Förstå mig rätt för här syftar jag givetvis inte på dem som faktiskt har försökt redan ut genom samtal utan om dem som genast tar den smidiga men sämre utvägen. *Block* så är problemet löst (för ena parten).
Självklart ska man inte gå till överdrift i sin kamp för att rädda en relation men när ena parten har tagit ett så drastiskt steg så anser jag att motparten har rätt till en tillfällig respons på brytningen inom ca 2 veckors tid. Inte genom att komma på oväntat besök men genom ett förklarande brev. Får man sedan inget svar så är det oftast inte så mycket mer man kan göra men det är oerhört frustrerande att veta att en brytning beror på ett missförstånd och att då inte få tala om det för kvinnan ifråga. Varför är det alltid blockeraren som är värd respekt och aldrig personen som har blivit blockerad? Som jag tolkar det handlar det synsättet ofta om att man förutsätter att det måste ha funnits något allvarligt bakom beslutet. Knappast eftersom jag flera gånger har blivit impulsblockad för rena småsaker och utan minsta förklaring. För mig är verklig respekt att vara lyhörd för varandras behov och att ställa upp på ett samtal för att reda ut ett gemensamt problem. Enligt min mening är blockering ett flyktbeteende som oftast bara bör tas till när inget annat har hjälpt. Själv fick jag inget enda samtal.
För att man behöver inte uppge någon orsak eller ha någon anledning alls att göra slut. Väljer man den vägen inklusive blockering så har man rätt till det valet.
Ditt ex ville inte kämpa för er relation, så uppenbarligen väger de negativa bitarna tyngst för henne oavsett om det handlar om en "skitsak", eller var droppen.
Man kan tycka att samtal är rimligt, men det är inget man har rätt att kräva.
Hur kan er brytning bero på ett missförstånd när du säger att det är hon som betett sig dåligt mot dig?
