• Anonym (Harfåttnog)

    Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul

    Hur sjutton jobbar man med det. Har två barn och är i ett förhållande där jag sen barnen är den som tagit mest ansvar för hemmet. Jag planerar, fixar och donar, gör allt för alla högtider eftersom mannen är totalt ointresserad. Jag fixar allt för barnens födelsedagar och alla högtider eftersom mannen inte skulle göra det helt enkelt. Kommer en julklapp eller födelsedagspresent inte fram i tid är det oviktigt i hans värld, det finns många dagar att ge den tycker han. 

    Och jag är så trött. Gör jag inte saker blir de inte gjorda, och det var väl en sak när vi inte hade barn. Men skulle jag inte fixa med saker hade barnen varit de enda som varit outklädda på förskolans julmys, inte haft några tomtekläder, huset hade varit opyntat för jul och julklapparna hade varit obefintliga. Det här kommer sig har jag insett allt mer av hur vi är uppväxta, jag i en familj som alltid sett det som viktigt att fira saker, där jular var magiska med god mat och pynt och pyssel och en ivrig väntan på tomten. Mannen tvärtom i en familj där allt sånt här mest setts som besvärligt som liksom bryter av vardagen och stör.

    Jag föredrar ju mitt vis just för att det faktiskt skänker glädje åt barnen som de annars inte fått. Visst behöver man inte pynta eller  uppmärksamma saker alls, men det är ju något särskilt när man är barn att gå det.

    Jag har blivit rätt sliten att känna att hela ansvaret för allt sånt glitter i barnens liv faller på mig konstant, på en nivå att jag inte ser att jag kommer orka ha det såhär. Däremot känns det ju inte så kul om barnen skulle växa upp i varannan veckas hem med en förälder som bara totalt ignorerar allt sånt, och jag vill krasst sett inte att de ska smittas av pappans totala ointresse av allt sånt här och själva bli såna som ser det som tramsigt, banalt och onödigt.

    Men vad gör man? Tar på sig ansvaret att vara den som ger barnen allt magiskt i sina uppväxter?  

    Just nu känner jag i ärlighetens namn mest för att skicka iväg pappan över jul så att jag och barnen kan få pyssla ihop och skapa våra minnen utan Grinchen hemma.

  • Svar på tråden Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul
  • Anonym (Maja)

    Här är det också jag som julpyntar, julpysslar och bakar med barnen. Jag köper klappar, jag fixar julkalendrar, jag ser till att det är adventsljus i julstaken och jag gör nissebusen.

    Jag har också hand om barnens födelsedagar: planerar kalasen, köper presenterna, bjuder in folk, ordnar rubbet.

    Jag ordnar halloween-kläder och har koll på när diverse firanden är.

    Vad gör min man? Han ställer upp på hela skiten. Han köper sista-minuten-grejen jag glömde. Han låtsas bli exalterad över nissehyssen. Han följer med barnen på halloweendiscon o.s.v. Så han drar inte ner stämningen som din man gör, även om min man säkert tycker att 80 % är totalt onödigt.

    En annan sak min man ansvarar över är barnens sporter. Han hämtar, lämnar, är tränare i två av deras lag, följer med på cuper, är på varenda dansuppvisning och filmar rubbet, ser till att barnen har rätt utrustning, att avgiften är betald, tar barnen på olika läger och hela den biten. Detta tar han allt ansvar för, året om.

    För mig landar jag därför i att... vi har olika intressen, och tar därför mer ansvar för olika saker. Tar din man ansvar för något som du gärna släpper helt?

    Jag tar mest ansvar för hem och hushåll också. Men då arbetar jag 50 % och han heltid+. Vi båda hade samsyn på denna bit. Medan din man verkar tro att ni båda ska lönearbeta lika mycket, men du ska ta mer i hemmet..? Det hade jag aldrig gått med på.

  • Anonym (Tigerklo)
    Anonym (Harfåttnog) skrev 2024-12-12 21:42:59 följande:
    Ja, jag har funderat på det ibland faktiskt. Han ville bli pappa, vi pratade igenom det ordentligt innan. Men nu känns det som det mer är en börda ja. 

    Jag tror det också är att han har svårt att leva sig in i ett barns önskan. Han blev jätteförvånad att barnet ville önska tårta till födelsedagen och tyckte det var onödigt. Barnet blev dock TOTALT överlyckligt när det visade sig att jag fixat den önskade tårtan. Mannens kommentar var lite att "jaha nu har du skaffat dig jobb alla kommande år då att uppfylla önskningar".

    Och som du säger, syskonbarn är inte egna barn. Det är en skillnad såklart. Men om någon är bra med syskonbarn och säger att de verkligen vill ha egna och att det är vad de vill i livet, så hade jag ändå trott att det skulle visa sig lite mer.

    Jag vill ge mina barn minnen. Men som sagt, just nu hade det i princip varit enklare om han varit bortrest, för då hsde jag iaf inte haft någon som sänkte humöret eller drog ned stämningen. För så kul är det inte när man förberett något inne, barnen blir glada, men mannen suckar över att det är saker man måste plocka undan sen, eller att det blev disk efter pepparkaksbaket (som jag tar hand om), eller att han helt går förbi det jag gjort och börjar typ sopsortera kuvert från dagens post.
    Men vad kul att leva med Grinchen?

    Jag hade några kraftiga bråk med min man de första jularna med barn, men när jag till slut sa att om jag hade dött så hade väl våra barn levt som Jehovas, inte vetat nånting om svenska högtider eller haft några roliga helgminnen alls att tala med andra barn om, då trillade polletten ner.

    Tar inte han ner jullådorna från vinden och hjälper till så blir det ingen jul, jag vägrar börja. Kommer lådorna ner för sent så blir det inte den mat och de kakor han gillar mest, då hinner jag inte göra det utan prioriterar mig, precis som han.

    Ego möter den som ego är.

    I år har han t.o.m. renoverat en adventsljusstake i trä från sina morföräldrars hem och tände ljus i den första advent, det var gulligt! Så när fan blir gammal blir han uppenbarligen religiös... Tomte
  • Anonym (Tigerklo)
    Anonym (Undrande) skrev 2024-12-13 21:25:09 följande:

    En fråga bara, se det inte som kritik nu alla som separerat på grunder liknande TS;  Om det är så oerhört jobbigt att vara den som pysslar och julpyntar etc i en tvåsamhet, blir det enklare när ni separerat och fixar bara för er själv och barnen då? 


    Jag menar, jobbet att planera, pynta osv borde väl vara detsamma? Kanske till och med lättare när man är två då kanske den ena kan laga mat eller avlasta med något annat medans man fixar? Och även om den andra inte gör det så måste du ju göra allt det där och då verkligen precis allt om du är själv?

    Jag kanske är korkad men fattar vart kliven inte varför det skulle bli så mycket enklare att leva själv, att du skulle orka mer då? Man hör ju jämnt om ensamstående som är helt slutkörda?..


    Det blir mindre jobbigt när inte en är negativ och drar ner en hela tiden, och den kvinna som slipper plocka prylar och städa efter en vuxen man tycker ofta det blir lättare att bara hantera sig och barnen.

    De kvinnor som har ekonomisk stress mår ofta dåligt av det. Många kvinnor som mår dåligt har varit våldsutsatta och/eller utsatta för ekonomisk misshandel och det finns något som heter eftervåld som du kan googla, ifall inte begreppet är bekant. Att bli fri kan då ta flera år, och medföra sjukskrivning och ibland även förlorat jobb, indirekt p.g.a. separationen från en icke fungerande man.

    De kvinnor som har välfungerande ekonomi och lämnar män som inte är sociopater eller missbrukare mår oftast bra efter separationen, jag känner själv flera stycken. Men också ett exempel på extremt eftervåld med vandalism, misshandel, våldtäkt, stryptag tills kvinnan svimmat av, spridande av privat film och stalking.

    Hur stabil tror du själv att du hade varit om du kunde förvänta dig att bli överfallen och strypt varje dag i ditt liv, att någon kastar in brinnande trasor i ditt brevinkast medan du sover där eller eller att någon klippt bromsarna på din bil när du ska köra till jobbet på morronen?
  • Anonym (M)
    Anonym (Maja) skrev 2024-12-14 22:25:28 följande:

    Här är det också jag som julpyntar, julpysslar och bakar med barnen. Jag köper klappar, jag fixar julkalendrar, jag ser till att det är adventsljus i julstaken och jag gör nissebusen.

    Jag har också hand om barnens födelsedagar: planerar kalasen, köper presenterna, bjuder in folk, ordnar rubbet.

    Jag ordnar halloween-kläder och har koll på när diverse firanden är.

    Vad gör min man? Han ställer upp på hela skiten. Han köper sista-minuten-grejen jag glömde. Han låtsas bli exalterad över nissehyssen. Han följer med barnen på halloweendiscon o.s.v. Så han drar inte ner stämningen som din man gör, även om min man säkert tycker att 80 % är totalt onödigt.

    En annan sak min man ansvarar över är barnens sporter. Han hämtar, lämnar, är tränare i två av deras lag, följer med på cuper, är på varenda dansuppvisning och filmar rubbet, ser till att barnen har rätt utrustning, att avgiften är betald, tar barnen på olika läger och hela den biten. Detta tar han allt ansvar för, året om.

    För mig landar jag därför i att... vi har olika intressen, och tar därför mer ansvar för olika saker. Tar din man ansvar för något som du gärna släpper helt?

    Jag tar mest ansvar för hem och hushåll också. Men då arbetar jag 50 % och han heltid+. Vi båda hade samsyn på denna bit. Medan din man verkar tro att ni båda ska lönearbeta lika mycket, men du ska ta mer i hemmet..? Det hade jag aldrig gått med på.


    Så han ska få en heltidslön men du ska bara få en halvtidslön så du kan jobba mer obetalt med hem och hushåll än vad han gör. Betalar han då mer hemma eller hur kompenserar han det?

  • Anonym (Con)

    Du skriver att du föredrar ditt vis. Just av den anledningen har jag avsagt min planeringen av den här typen av aktiviteter pga min frus kontrollbehov. Skulle jag planera en födelsedag blir allt enligt henne bara fel, därför gör jag det inte. Jag kan inte planera en födelsedag på hennes sätt utan då blir det på mitt sätt. Om det nu inte duger eller blir rätt enligt henne får hon göra det själv. Skillnaden är kanske att vi pratar om det och jag har tydligt klargjort hur det ligger till. Men jag kan bli lite trött på kvinnors syn att deras sätt att göra sådant här alltid är det rätta ock mannens sätt är fel.  Då blir det så här. Släpp kontrollbehovet om ni vill ha nån skillnad. 

  • beli
    Anonym (Con) skrev 2024-12-15 10:19:38 följande:

    Du skriver att du föredrar ditt vis. Just av den anledningen har jag avsagt min planeringen av den här typen av aktiviteter pga min frus kontrollbehov. Skulle jag planera en födelsedag blir allt enligt henne bara fel, därför gör jag det inte. Jag kan inte planera en födelsedag på hennes sätt utan då blir det på mitt sätt. Om det nu inte duger eller blir rätt enligt henne får hon göra det själv. Skillnaden är kanske att vi pratar om det och jag har tydligt klargjort hur det ligger till. Men jag kan bli lite trött på kvinnors syn att deras sätt att göra sådant här alltid är det rätta ock mannens sätt är fel.  Då blir det så här. Släpp kontrollbehovet om ni vill ha nån skillnad. 


    Beskriv ditt sätt att planera en födelsedag.
  • Anonym (Myra)
    Anonym (Harfåttnog) skrev 2024-12-13 21:10:40 följande:
    Du kan ta din svans och retirera till trollberget varifrån du kom.

    Glad Lucia.
    Hahah😆 ok om man inte gör stor grej till jul men hens kommentarer låter som de kommer ifrån "fucking grinschen"
  • Anonym (Con)
    beli skrev 2024-12-15 11:05:03 följande:
    Beskriv ditt sätt att planera en födelsedag.
    Så att du kan tala om för mig att det inte duger? Nej tack
  • Anonym (Maja)
    Anonym (M) skrev 2024-12-15 10:01:06 följande:

    Så han ska få en heltidslön men du ska bara få en halvtidslön så du kan jobba mer obetalt med hem och hushåll än vad han gör. Betalar han då mer hemma eller hur kompenserar han det?


    Alla pengar in är till familjen, med undantag för öronmärkta pengar för min pension. Han har alltså inte en heltidslön till sig, utan alla pengarna som kommer in kommer in på vårt gemensamma konto. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Maja) skrev 2024-12-15 11:55:33 följande:
    Alla pengar in är till familjen, med undantag för öronmärkta pengar för min pension. Han har alltså inte en heltidslön till sig, utan alla pengarna som kommer in kommer in på vårt gemensamma konto. 
    Ja då blir du ju kompenserad för att du har mer obetalt arbete låter det som. Ni delar på allt jobb och alla pengar. Även pensionen är viktig ja. Den kommer ju normalt bli mindre för en som lönearbetar mindre. Men får ni det lika bra i slutändan så låter det ju bra.
Svar på tråden Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul