Tror ni på Gud?

Du skriver "vet" men menat "tror", va? Annars verkar du se dig själv som något sorts gudaliknande väsen som känner gränserna för tillvaron vilket nog inte är så sannolikt eftersom din hjärna också bara väger 1, 5 kg.

Problemet för dig, som för alla s.k. ateister är att ni har så lite att erbjuda. Vi är alltså bara energi och materia och tillvaron är objektivt sett helt meningslös bortom kampen för överlevandet. Denna tro är omänsklig och deprimerande och förmodligen också ett kulturellt fenomen som är typiskt för det post-kristna samhället.  

Jämför detta med det kristna alternativet där den yttersta verkligheten är en personlig Gud som vill ha en relation med dig och där äventyret fortsätter efter döden. På denna vision kan man bygga en civilisation. Ateismen däremot erbjuder bara meningslöshet och utplåning.

Jag som uppfostrades i ett katolskt hem tror inte heller på Gud. Jag är ateist och jag är lycklig, full av liv och glädje. Min pappa däremot som är troende suckar över "guds vilja" hit och dit när saker och ting går dåligt. Och för honom går det fruktansvärt dåligt. Men det är ju viktigare att gå till kyrkan på söndag än att se till att uterummet blir räddat innan det förfaller och den stora limträ balken brakar i backen. Den dagen det sker kommer det att suckas över guds jäkla vilja igen. 

Jag personligen föredrar att leva, göra saker, njuta av livet och se det vackra. Jag kan kavla upp ärmarna och fixa det som är trasigt, jag kan ta en promenad längst med havet en solig dag och andas, jag njuter gärna av något göas vin då och då. Vad som händer efter döden är inget jag vet något om eller bryr mig om för jag vill leva HÄR OCH NU. 

Bara för att jag är ateist betyder det inte att mitt liv är mindre värt än ditt. Jag har väldigt mycket att erbjuda. 

Men oj vad du nedvärderar oss ateister. Tråkigt att du har en så negativ människosyn.

Önskar dig allt gott.

Jag försöker tro på gud men känner mig hela tiden straffad. Att jag inte kan göra något rätt... Har dåligt samvete och vill vara alla till lags hela tiden.

Känns som om änglar övervakar mig och skakar på huvudet åt mina misstag.

Det är många som upplever Richard Dawkins, farbrorn som fortfarande jobbar vid 80+ för att han älskar sitt jobb som lite tråkig när han försöker reducera oss till djur där meningen med livet bara är att, ofta omedvetet försöka få fler barnbarnsbarn än någon annan, men man kan väl försöka se det ur ett bredare perspektiv?

Folk har i alla tider upphöjt sig själv till Gudens nivå, det är guds ord, guds vilja osv är stjärnstopps-auktoritetsargument.

Jag tror att en del av det mänskliga upproret mot vår kristna Gud, upplysningen var en motreaktion på religiösa auktoritetsargument.

Jag brukade säga att jag tror på människan, men det va länge sen?

Du är ute å cyklar min vän. Det går alldeles utmärkt att bli full, glad å kåt utan tro. Men misströsta inte min vän, det finns hopp för dig me!

"Som jag ser det så är det naivt att inte tro på gud, vetenskapen kommer aldrig kunna ge oss alla svaren."

när man söker svar på något, och får ett svar så kan svaret väcka nya frågor, medan andra nöjer sej med svaret att det inte finns något svar.

Exempel:

att universum existerar över huvud taget är något så komplext att mänskliga hjärnor inte kan förstå det.så svaret är:
trots att det vore ju så mycket mer logiskt att inget existerade.

Sen är frågan vad gud är, kanske är gud något så komplext att våra högst begränsade mänskliga hjärnor inte kan förstå det.

Inget kan uppstå i ett vakuum och inget sker av en slump, så gud måste alltid ha existerat av en anledning.

Med 'vet' menar jag 'är helt övertygad om'. Helt bombsäker.

Det där med att 'erbjuda' gör mig full i skratt. Det låter som marknadsföring för nåt koncept. Är det så du ser tron, som ett koncept som antingen är lockande eller inte?

Personligen går jag på vad det finns bevis för och inte. Det finns bevis för den stora smällen i universum, för livets uppkomst, för evolutionen (som pågår än idag). Det finns inga bevis alls för en eller flera gudar. Det vissa troende kallar bevis kan vara anekdotisk bevisföring. 'Jag KÄNDE Gud inom mig, alltså finns han!' Jo, de som flög in i WTC i New York hörde också att en gud sade att de skulle döda en massa människor. Vad går gränsen för vilka saker en gud har sagt och inte? Jag läste att en kristen en gång skrev ett inlägg om att hon i köksskåpet hittat EXAKT den mängd vetemjöl hon behövde för att baka och att det var tack vare Gud. Detta alltså medan barn våldtas. Hur banal kan man bli?

Som ateist tror jag inte på nån karma eller rättvisa efter döden. Klart att det blir plågsamt att inse att många skitstövlar kom(mer) undan, men jag kan ju inte börja tro på nån osynlig låtsaskompis bara för det? Det jag kan göra är att lära min son vad som är rätt och fel. Att det är rätt att vara snäll mot människor och (andra) djur, och att det är fel att vara dum och elak. Att det är viktigt att tänka själv.

Att verkligheten är som den är, alltså att vi är materia och kommer att dö, det tar ju inte hänsyn till att vi är tänkande människor. Det är nog det som är jobbigast för oss som art, att vi är alldeles för intelligenta för den här jorden. Många står inte ut med den faktiska meningslösheten. Men för alla arter finns det ju en mening i att föröka sig och sprida sina gener. Det är vårt sätt att lämna ett spår. Och de som inte skaffar barn kan lämna spår på andra sätt, om de vill det. Men som sagt, jag kan ju inte börja tro på påskharen eller Stålmannen bara för att nån annan påstår att det kommer att ge mig evigt liv. Jag hoppas det framgår hur absurt det blir för en ateist.

Säg som det är: du "tror".

Vad jag menar med "erbjuda" är att de flesta människor alltid kommer att uppleva att försöket att reducera oss till djur är fel och inte gör människan rättvisa. Vi är inte djur men vi är heller inte gudar utan vi befinner oss mittemellan. Många människor verkar ha svårt att acceptera denna plats i hierarkin vilket även du verkar ha när du säger att "vi är för intelligenta för den här jorden" 

Sedan undrar jag vad du baserar dina uppfattningar om rätt och fel på? Är det någon sorts överenskommelse människor emellan, eller? Förmodligen baserar du dessa värderingar på den kristna etiken även om du inte vill erkänna det. För om du går tillbaka till romar- eller vikingatiden så hade de helt andra föreställningar om rätt och fel än vad vi har. Hade de lika rätt som du då och är det situationen som avgör, eller? Det är väl detta som fått ateisten Richard Dawkings att kalla sig "kulturellt kristen" vilket är ungefär samma sak som att säga att man både vill ha kakan och äta upp den. Och förmodligen också insikten om att en ateistisk kultur är en svag kultur som bara lämnar dörren öppen för islam.

Det som jag tror lockar med ateismen är känslan av frihet, alltså känslan av att slipa förhålla sig till en Gud som har synpunkter på hur man lever sitt liv. Och i en svensk kontext så avkristnandes Sverige förmodligen som mest när folk anammade den socialdemokratiska ideologin som utlovade människor frihet från religion, auktoriteter och även familj i utbyte mot en stark stat som tar hand om människan i alla livets skeden. Det är detta man kallar statsindividualism och som de facto ersatte den kristna föreställnigsvärlden för många svenskar. Nu börjar dock föreställningarna om denna starka stat att krackelera men många svenskar fortsätter ändå att rösta på (S) vilket visar att de tror på själva konceptet. 

Jag skulle dock säga att denna frihet dels är en illusion och dels är farlig. En illusion pga. att den total friheten bara gör dig ensam och svag och farlig för att människor när de får bestämma egna normer och värderingar ofta hamnar fruktansvärt snett och även skapar elände för sig själva och andra.