Elever med diabetes assistent

Jag tror att det är väldigt viktigt att hålla isär rollerna här. I mitt barns klass finns det 4 elever med npf (inklusive mitt barn), ett med en fysisk funktionsnedsättning, och ett barn med typ-1 diabetes (mitt barn). Utöver läraren finns 3 assistenter, en med fokus på npf-barnen, en som har eleven med fysiskt funktionshinder och en för mitt barn med diabetes. Nu är just dessa barn med npf inte riktigt så sjövilda och läraren + assistenten inte riktigt så handfallna att det flyger stolar men i alla fall. De två vildare kan behöva styras upp ibland. Alla tre assistenterna KAN ju göra det om det krävs. Vad de andra två assistenterna INTE kan, är ha koll på diabetesen SAMTIDIGT om de har koll på barnen med npf. Dels har de inte utbildningen för det och dels så kan det faktiskt bli marigt om man både ska lösa en hypoglykemi och lugna barn med npf samtidigt, som kanske till och med blir stimmiga och oroliga av att barnet med diabetes plötsligt faller pladask utan förvarning.

Mitt barn går i ettan och diabetesen är nyupptäkt sedan mitten av november förra året. Än så länge kan hon inte ta hand om den själv och ibland är det bara allmänt svårbedömt. Bara en sån sak som att hon har varit extra aktiv på en rast för det är ju vinter och så roligt att leka i snön kan ställa till det. Två gånger har de fått ringa ambulans från skolan. Vad som hade hänt om hon inte hade haft en assistent vill jag faktiskt inte tänka på.

Självklart är det önskvärt att alla barn som behöver assistans får det men om valet står mellan ett utåtagerande barn med npf, som man i värsta fall kan låsa in utom räckhåll från farliga saker och andra barn (vilket man så klart aldrig ska göra ändå), eller akut lämna över på någon vuxen med fria händer och ett barn som riskerar att dö av en hypo, eller ett ep-anfall till exempel, så går nog det senare före.

Självklart ska inte barn med diabetes lämnas i sticket. Men att enbart ha resurser till detta och sedan är allt annat kaos och det finns inte en krona för att prioritera ens en ordentligt anställd specialpedagog som kan göra kartläggningar eller liknande, vi har någon som kommer ibland några timmar. Vi har en årskurs 3 där inga elever kan läsa i stort sätt för att det är fullständig kaos i deras klassrum, med elever som skriker, kastar stolar m.m 

Det är ohållbart, personal med utbildning blir sjukskrivna pga den hårda belastningen. Så jag vill inte ställa grupper mot varandra, men något måste man ju göra. 

Det ni ska göra är att ligga på om att det behövs en resurs till klassen, som kan ha fokus på de barn som behöver (de med npf eller andra utåtagerande barn).

Och det har inget med om det finns en diabetes assistent eller inte.

Att ens dra in diabetes assistent är irrelevant. 

Fattar inte varför dessa barn inte går på särskolor...

Särskola ska de ju inte gå i om de inte har intellektuella funktionsnedsättningar, det vore ju helt knas.
däremot andra specialskolor, liten lärartät grupp osv. Man kan ju inte sätta barn med normal eller hög intelligens i en skolform för barn med mycket låg intelligens, det är ju helt olika behov och problematik som inte går att klumpa ihop, det borde folk ändå fatta?

Det är väl olika regelverk för barn med diabetes typ 1 och barn med npf. 

Ett barn med diabetes typ 1 kan dessvärre avlida om det går riktigt illa. Därför är det viktigt att yngre barn med diabetes typ 1 har en assistent. 

I min brorsdotters fall fick hennes mamma ibland ta ledigt och vara i skolan eftersom assistenten hade uteblivit. 

Du har ingen aning om något har hänt med dessa barn eller inte, är du med dem 24 timmar om dygnet? Det har garanterat hänt något med 99% av alla barn med diabetes vid något tillfälle. Det är en potentiellt dödlig sjukdom.

Fortsätt kämpa för barn med npf, så får diabetesföräldrar kämpa för sina barn. 

Barn som slänger stolar i andra barns huvud bör helst inte gå i vanlig klass, det är min personliga åsikt. Men jag är bara en random mamma och medmänniska. 

Beror ju på helt ålder på barn o h hur stabil diabetesen är.

Båda grupper behöver resurs. Men självklart är de oerhört viktigt att ha koll på diabetes. 

Några olika anledningar:

Barnen med diabetes kan dö om de inte sköter sjukdomen som de ska.
Och barnen med diabetes finns ofta i socioekonomiskt starka familjer som är vana att ställa krav.
Barnen med diabetes har en sjukdom som erkänns som en sjukdom och således behöver medicinsk vård och stöd.

Barnen som är utåtagerande dör inte av sitt beteende.
Barnen som är utåtagerande ses inte som sjukan, utan som ouppfostrade och jobbiga. De skyfflas undan och så lite som möjligt läggs på dem.
De barnen kommer oftare från socioekonomiskt svagare familjer, som inte vet att kräva eller få vad de kräver.

Barnen som är utåtagerande ses som störiga och onda, barn med diabetes är vanliga snälla barn som fått en sjukdom. 

Särskolor är för barn med IF. Resursskolor till barn med NPF finns inte så det räcker på långa vägar. För det finns en idé om att alla ska inkluderas i den vanliga skolan