• Anonym (TS)

    Sonens har komplex för sin längd - hur hantera?

    Obs! Detta är inte en tråd om kvinnors preferenser när det gäller längd utan hur jag som mamma till en son i övre tonåren kan stötta honom på bästa sätt. 


    Jag förstår att det kan vara jobbigt att vara kortare än genomsnittet men sonens komplex verkar börja övergå i dysmorfofobi som jag själv led av i tonåren. Det är möjligt att han har en medfödd sårbarhet för att utveckla det. 

    Sonen är 1,75 och jag har svårt att se det som extremt kort vilket sonen hävdar att det är. 


    Han påstår att han alltid är kortast vart han än går och det är ju fullkomligt omöjligt. Jag ser till exempel män som är kortare än jag dagligen och jag är 1,67. 


    Dessutom ser jag kortare män med flickvänner vilket jag påpekar för sonen men då avfärdar han det som anekdotiskt trots att han själv gör samma sak. 


    Jag har själv dejtat män som är 1,75 och kortare. Sonens far, som inte finns med i bilden av olika skäl, är 1,75. Fast det avfärdar sonen som en generationsfråga. 


    Sonen har varit med tjejer som har kommit fram till honom på fester. Han är alltså inte en s.k. incel och har en sund kvinnosyn. Han är social och trevlig och allmänt omtyckt. 


    På senare tid har han dock isolerat sig. Han är deprimerad på grund av yttre omständigheter (som inte har med längd att göra) och jag tror att hans längdfixering är kopplat till det.

    Jag såg till att han fick en psykologkontakt . Han har pratat med henne om längden men han hävdar att hon inte förstår. 


    Sonen är en smart kille och har bra betyg men just när det gäller längden är han helt irrationell. 


    Han tränade mycket tidigare och är fortfarande bredaxlad och rätt krallig men nu vill han inte gå till gymmet för det är ingen idé med tanke på längden. Jag försöker förklara att man ska träna för hälsan men han bryr sig inte längre. 


    På ett sätt vet jag alltså hur det känns med tanke på min dysmorfofobi fast sonen menar att hans längd är ett faktum som inte går att förändra. 


    Problemet är att han som sagt isolerar sig och bara läser en massa teorier om längd på nätet. Det har ju inget med verkligheten att göra.


    När han blev av med oskulden så var det på tjejens initiativ och tjejer har som sagt kommit fram till honom på fester men han avfärdar det med att det var då, trots att han ser likadan ut nu, bara mer muskulös.

    Vad fasen gör man när någon är så övertygad om sina egna hjärnspöken? Är det någon som har liknande erfarenheter som förälder och vill dela med sig? 


    Det känns så sorgligt att se honom göra så här mot sig själv helt i onödan. 

  • Svar på tråden Sonens har komplex för sin längd - hur hantera?
  • Anonym (Rob)
    Anonym (Bizz) skrev 2025-02-24 21:05:19 följande:
    Hur hjälper du ts med detta inlägg?
    Jag tror inte ts fattat hur mycket kvinnor går efter längden. Kanske fattar hon då varför pojken har svårt att släppa hans ringa längd.
  • Anonym (Bizz)
    Anonym (Rob) skrev 2025-02-24 21:09:54 följande:
    Jag tror inte ts fattat hur mycket kvinnor går efter längden. Kanske fattar hon då varför pojken har svårt att släppa hans ringa längd.
    Lägg av, sluta bara.

    Den här tråden är till för att hjälpa en mamma med hennes son, du gör snarare tvärtom.

    Bara för att du har svåra komplex för din längd så behöver du inte gnugga det i ansiktet på ts.
  • Anonym (Rob)
    Anonym (Bizz) skrev 2025-02-24 21:11:55 följande:
    Lägg av, sluta bara.

    Den här tråden är till för att hjälpa en mamma med hennes son, du gör snarare tvärtom.

    Bara för att du har svåra komplex för din längd så behöver du inte gnugga det i ansiktet på ts.
    Att ha förståelse för vart det kommer ifrån kanske hjälper att förstå killens problem istället för att bara avfärda dom som strunt...
  • Anonym (Bizz)
    Anonym (Rob) skrev 2025-02-24 21:16:17 följande:
    Att ha förståelse för vart det kommer ifrån kanske hjälper att förstå killens problem istället för att bara avfärda dom som strunt...
    Att man aldrig lär sig att det är lönlöst att försöka nå fram till dig...

    Godnatt.
  • Anonym (Tyvärr sant)
    Anonym (Bizz) skrev 2025-02-24 21:19:02 följande:
    Att man aldrig lär sig att det är lönlöst att försöka nå fram till dig...

    Godnatt.
    Jag ser det mer som att Rob har svårt att nå fram till dig. Längd spelar tyvärr roll.
  • Anonym (Rob)
    Anonym (R) skrev 2025-02-24 18:40:25 följande:

    Bara det faktum att de är fäder och makar mm visar ju att de visst har blivit valda av någon. 


    Man kan inte jämföra kvinnor som utsatts för brott med män (eller kvinnor) som inte passar in i samhällets normer för utseende. Lättare då att jämföra med tex överviktiga kvinnor, men de har iofs inte några större problem på äktenskapsmarknaden. Men det är mer likt. 


    Inte jämförbart på långa vägar.  För det första är det större andel män som gillar överviktiga kvinnor än det är kvinnor som gillar korta män.
    För det andra så kan tjocka kvinnor gå ner i vikt och få den idealiska kroppen.  Det går aldrig för en kort kille.
  • Anonym (Hu)
    Anonym (Rob) skrev 2025-02-24 21:09:54 följande:
    Jag tror inte ts fattat hur mycket kvinnor går efter längden. Kanske fattar hon då varför pojken har svårt att släppa hans ringa längd.
    Prata för dig själv. Du vill bara ha pinnsmala tjejer och ratar överviktiga tjejer enbart pga deras vikt. Du projicerar dina egna värderingar på alla andra. Osunda och partiska sådana dessutom. Men verkligheten ser inte ut så bara för att du ser världen genom den typen av ytliga glasögon. 

    Du är sjukligt ytlig. Projicera inte dina problem på alla andra. 
  • Anonym (TS)

    Men oj, vad hände med tråden? 


    Tack för alla vettiga inlägg och bra råd! Resten verkar inte ha läst trådstarten. 

    Jag får väl förtydliga igen då att sonen inte har problem med att träffa tjejer. Han är inte oskuld och ja, tjejer kommer fram och raggar på honom, vilket leder till mer. Jag är inte så insatt i detaljerna av uppenbara skäl (vem vill berätta sådant för sin morsa?). 

    Nej, han har inte haft någon seriös flickvän än. Han är inte så intresserad av det just nu. 

    Jag visste inte att dysmorfofobi är ärftligt men det skulle ju förklara en del. 


    Intressant fråga ovan om hur jag kom över min dysmorfofobi. Jag minns inte riktigt men jag tror att det handlade om självdisciplin. Jag tvingade mig själv att gå ut eftersom jag inte ville missa föreläsningar etc.Jag utmanade min rädsla helt enkelt och då blev det mindre dramatiskt. 


    Jag vill också förtydliga att jag självklart inte pratar med sonen på det sättet som jag skriver i trådstarten. Jag tycker inte själv att 1,75 är kort utan resonerade utifrån hur sonen utrycker sig. 


    Jag säger att han är normal och att han ska ta en paus från nätet. Han har isolerat sig på grund av depressionen och då är det lätt att fastna i destruktiva tankar. 


    Han behöver komma ut och träffa folk, resa, jobba etc. Då kommer han att få perspektiv på tillvaron, 

    Jag tror också att han borde byta psykolog. Han svarar bättre på ett rakare sätt. Igår sa jag till exempel att inget kommer att bli bättre av att han tycker synd om sig själv. Lite hårt kanske men idag kom han faktiskt iväg till gymmet och har sökt flera jobb, 

    Jag ska läsa på om dysmorfofobi för att kunna stötta honom mer. Jag blir alltmer övertygad om att det är vad det handlar om. 


    Tack igen till er som kom med vettiga inlägg!


     

  • Anonym (KK)
    Ezmeraldah skrev 2025-02-24 19:03:09 följande:
    Fast din son är ju 182 cm. Och han var längst i klassen. Vad är det som har gått över menar du? Kortväxtheten? Ska vi korta känna oss hjälpta av det där? 
    Ett tag var han längst men när grabbarna vuxit färdigt var han under medel. 182 är inte väldigt långt heller.

    Vad jag ville var att berätta för TS att många killar i tonåren oroar sig för sin längd men det kan vara en fas som går över när de mognar. Min son var helt fixerad och ville bli 197 men det gick över. 

    En kille i min sons klass blev inte längre än drygt 165, vet inte exakt. Enligt föräldrarna oroade killen sig ett år eller så men kom sen på att eftersom hans korta pappa alltid klarat sig bra, var det nog ok för honom också. Mamman var också väldigt kort, supertrevlig och skitsnygg. Killen var smartast i klassen, söt, snäll och bra på fotboll, det verkar gå väldigt bra för honom. 

    Hoppas TS son snart slutar fundera på detta, ta psykologhjälp om det behövs. 
  • jeolpeol
    Anonym (TS) skrev 2025-02-24 22:33:37 följande:

    Men oj, vad hände med tråden? 


    Tack för alla vettiga inlägg och bra råd! Resten verkar inte ha läst trådstarten. 

    Jag får väl förtydliga igen då att sonen inte har problem med att träffa tjejer. Han är inte oskuld och ja, tjejer kommer fram och raggar på honom, vilket leder till mer. Jag är inte så insatt i detaljerna av uppenbara skäl (vem vill berätta sådant för sin morsa?). 

    Nej, han har inte haft någon seriös flickvän än. Han är inte så intresserad av det just nu. 

    Jag visste inte att dysmorfofobi är ärftligt men det skulle ju förklara en del. 


    Intressant fråga ovan om hur jag kom över min dysmorfofobi. Jag minns inte riktigt men jag tror att det handlade om självdisciplin. Jag tvingade mig själv att gå ut eftersom jag inte ville missa föreläsningar etc.Jag utmanade min rädsla helt enkelt och då blev det mindre dramatiskt. 


    Jag vill också förtydliga att jag självklart inte pratar med sonen på det sättet som jag skriver i trådstarten. Jag tycker inte själv att 1,75 är kort utan resonerade utifrån hur sonen utrycker sig. 


    Jag säger att han är normal och att han ska ta en paus från nätet. Han har isolerat sig på grund av depressionen och då är det lätt att fastna i destruktiva tankar. 


    Han behöver komma ut och träffa folk, resa, jobba etc. Då kommer han att få perspektiv på tillvaron, 

    Jag tror också att han borde byta psykolog. Han svarar bättre på ett rakare sätt. Igår sa jag till exempel att inget kommer att bli bättre av att han tycker synd om sig själv. Lite hårt kanske men idag kom han faktiskt iväg till gymmet och har sökt flera jobb, 

    Jag ska läsa på om dysmorfofobi för att kunna stötta honom mer. Jag blir alltmer övertygad om att det är vad det handlar om. 


    Tack igen till er som kom med vettiga inlägg!


     


    Vad bra att du stöttar din son 😊 synd att tråden spårade ur. Jag tror också att han skulle må bra av att begränsa sociala medier och träffa mer folk i verkligheten, och att jobba med sig själv och det han kan påverka.

    Hoppas det kommer bli lättare i framtiden för din son.
Svar på tråden Sonens har komplex för sin längd - hur hantera?