Sparka ut sitt barn

När barnen slutat gymnasiet ställer man krav på att de antingen fortsätter studera eller skriver in sig på arbetsförmedlingen / arbetar.

Den största björntjänsten man kan göra till sitt barn är inte se dem som kompetenta vuxna.

Det finns ingen som blir bättre av att isolera sig i hemmet.

Jag förstår att man vill att sina egna barn blir självständiga. Så är det för oss alla.

Men din dotter är 23. Ponera att det fortfarande bor väldigt många vuxna barn hemma, I betydligt högre ålder än din egen dotter kan jag tala om. Sen ligger det säkert diverse orsaker bakom.

Men, vad har du för garanti att din dotter klarar sig, är redo? Har hon redan ordnat med lägenhet och fast heltids jobb? Sådant som är absoluta måsten idag om man ska klara sig och kunna ha råd att hyra. 

Eller har hon själv köpt en bostad? 

Mycket har förändrats i Sverige. Och det är betydligt hårdare krav idag. Märker att en del som skriver i tråden har dålig koll. Aktivitetsstöd får man bara efter man haft a-kassa och alltså arbetat. Försörjningsstöd kommer idag med ett max tak på max 7000kr för hyra. Annars anses det för högt och då får man se sig om något billigare.

Vilket inte är världens lättaste idag. Med bostadsbrist och allt dyrare hyror. Där det utöver kall hyra.  Även ofta debiteras för kall och varm vatten. Många hyresvärdar har börjat med detta nu. Oftast kräver många hyresvärdar att inkomsten ska stå i god proportion till hyran. Att då leva på maxgränsen och söka lägenhet är nog inte det lättaste. Är väldigt svårt att numera få tag i billiga ettor. 

Tyvärr tyder allt mer på att våran bostadsmarknad i Sverige kommer ha förvärrats så mycket, lagom till att nästa generation vuxit upp. Att en stor andel av dessa kommer få bo hemma länge som vuxna. Detta är inget skämt. Och är något som dom pratade om rätt nyligen på bl.a TV4. 

Jag förstår att du vill att din dotter ska ha sitt eget liv. Men se för guds skull till att hon faktiskt har grunden för att klara det livet.

Just nu, kan du se till att hon börjar betala för sig hemma. Sin del av hyran och sin egen mat. 
Om hon är för fin för det. Så kan du berätta att socialen gärna hjälper henne med att bo tillfälligt på något härbärge. Där hon kan komma att få dela sovrum med massa andra främlingar även män. Ge henne lite perspektiv. För man får inga lägenheter genom dom.

Det klart att man inte bara kastar ut sitt barn, men TS dotter är 23 och gör ingenting, lever på sina föräldrar och verkar inte ha några framtidsplaner.

Vad är fel? Är hon deprimerad? Har hon någon diagnos?

När jag var 23 flyttade jag till London. Innan hade jag pluggat ett år på universitetet samt bott i studentrum.

Att bostadsmarknaden är tuff är ingen ursäkt för att inte ta tag i sitt liv, söka jobb och börja betala för sig hemma. Men dottern verkar ha problem som sagt. 

Väldigt bra skrivet!

Jag hade oroat mig för hur hon får pengar till mat, hygien, telefon etc. 

Jag blir verkligen förvånad över responsen på familjeliv när det kommer till vuxna barn, och att man som förälder ska ha empati för dem om fortsatt stötta dem, med en livsstil som få ser som något eftersträvansvärt.

At få igång sitt vuxenliv med arbetet och eller utbildning i 18-20 årsåldern är en del i att lyckas även senare. Och i min värld för man sina barn en otjänst om man låter dem leva på ett sätt som faktiskt inte fungerar. Jag fattar att det låter hårt att "sparka ut dem", men vuxna människor behöver också växa upp och att vara tydlig kan också vara ett sätt att få dem att ta tag i sitt liv.

I min värld är det inte rimligt att inte jobba eller plugga i denna åldern Och personligen skulle jag försökt göra livet enklare, genom att faktiskt ställa krav på jobb, skolan och/eller kontakt med vård, eller socialtjänst. För det ingår inte i mitt liv att låta mina barn leva som parasiter utan riktning och hjälp. 
Det låter kanske hårt, men om ens barn inte blir vuxet, så kommer de få det oerhört tufft den dan man själv går bort. 

Men det är fortfarande föräldrarnas ansvar att i tillräcklig tid (i tonåren någon gång kanske) ha lyckats uppfostra trygga, handlingskraftiga vuxna som är REDO att ta ansvar när de är över 20. 
Det är alltså TS som har gjort fel. 
Men som sagt, nu har det ju blivit som det blivit och föräldrarna kan inte backa tiden och uppfostra i efterhand. Men de kan ställa krav nu. Som att det vuxna barnet söker jobb, söker lägenhet osv.

Självklart kan man "kasta ut" sina barn, men det låter fel. Det man gör är: man berättar att det är dags att hitta eget nu.
"Kasta ut" låter typ som att man slänger ut det vuxna barnets saker ut på gatan - sedan får de klara sig själva. Det är ett så inhumant synsätt.

Ja, lösningen är så klart att barnet söker jobb eller försörjningsstöd eller studerar, och får en tid på sig att hitta ett boende, inte "bli utkastad" liksom.

TS jag undrar hur arbetsfördelningen ser ut hemma?
Är det bara du och dottern därhemma? Man? Syskon?
Sköter du hotellservice eller delar ni på sysslorna?
Om hon varken jobbar eller pluggar är det rimligt att hon gör mer, i praktiken är hon ju "hemmafru".

Har hon vänner? Pojkvän? Socialt liv? Eller sitter hon bara hemma ensam och deprimerad.

Dessa faktorer har betydelse för hur jag tycker att du kan gå vidare med projekt "kasta ut" ❤️

Nej, jag sa att man inte ska skälla. Jag menade att ta inte ska skälla på sitt barn. Sluta anta