Kan man välja lycka?

Men det får man inte i det här landet i princip. utan då återstår självmedicineringen som man faktiskt mår bra av och VILL lyckas samt överleva. Men då ska man bli jagad och straffad istället trots att det är klart mycket mindre farligare än alternativen runtomkring i samhället!

Flera klyschiga citat du gör. Men det är för den naiva massan. Inte för dom som varit med om flertalet olika trauman och även varit drabbad av apati på grund av faktiska existensiella hot mot en i både form utav fysiska skador, utsatthet, maktlöshet, fast i konstant våld samt aldrig fått upprättelse. 

Blir så trött av sådana klyschor då de inte hjälper de som är drabbade på riktigt utan endast är någonting som narcissistiska mobbnings personligheter älskar att springa omkring och gapa ut med stor iver samt glädje. Något som vi andra vad gällande sist nämnda ordet aldrig känner överhuvudtaget förutom kanske 5 gånger under en hel livstid. Och då bara för någon enstaka timme.

Imponerande projicering. 

Hur kan det komma sig att du inte är lycklig.

Du är din egen lyckas smed. Gör du ett bra jobb tycker du?

Dessutom, om du verkligen har mått dåligt eller mår dåligt på riktigt, så har det förmodligen gett en förödande konsekvenser både vad gällande ekonomin, studier eller i jobb samt i det sociala samspelet.

Så nej. De som anser sig att man kan bestämma sig för att vara lyckliga har på sin höjd varit med om 1 mindre traumatisk grej och inget mer. Går att likställa det med att de har halkat till men ändå fick kvar armbågarna kvar över kanten och lyckas därmed kravla sig upp igen, medans en annan blivit nersparkad i gropen och blivit förhindrad från att ta sig upp igen överhuvudtaget. 

Jag gör ett överdjävligt bra jobb rent ut sagt. Haft flera runt omkring mig som tagit sina liv som inte ens har gått igenom 10% eller ens 5% av vad jag har gjort. 

Så ja. Jag har fast anställning idag och tjänstledig för studier. Min ekonomi har gått åt helvete p ga sporadiska tidigare arbeten och dåliga bilköp som jag har varit tvungen till för att kunna ta mig till arbeten. Brutit mina bubblor fler gånger än någon annan skulle jag nästan våga påstå. Flyttat omkring över halva landet och kämpat på konstant. Räddat 1 djur, räddat 4 personer från våld, räddat en som var 1 ögonblick ifrån att drunkna.

Jag kämpar nu (tack vare tidigare självmedicinering som man bli förvägrad och lagförd, för här). Detta efter att ha haft en förmodad komplex ptsd, depression sedan mitt första minne och under hela livet, utsatt för flera mordförsök, elektrifierad (inlindad omkull sparkad) med djurel, Utelåst u bara underkläder mitt i vintern och fick stå och hoppa för fötterna gjorde så ont. Så många smällar med hårda föremål i bakhuvudet så jag inte ens kan räkna alla gånger. Sexuellt utnyttjad som barn och våldtagen som vuxen av både en man (blev drogad) och en kvinna som hotade att göra illa sig själv för att falskt anmäla mig för misshandel om jag inte låg med henne 10 ggr till efter att jag hade gjort slut. Svulten som barn så jag hade mjölkmage och mina armar såg helt döda ut. 

Otroligt mycket misshandel dag som natt under 8 års tid och ännu längre med psykisk misshandel drev en till att verkligen hata en själv och även försök göra 3 självmordsförsök. Första gången som 5 åring med en yxa mot huvudet.

Mediciner från sjukvården har antingen inte fungerat eller har fått mig att känna att jag inte är jag överhuvudtaget. Att sitta och prata om sådana här saker inne på en institution eller vård /psyk avd ger absolut 0! Då ingen kan förstå all smärta man har upplevt på riktigt ! Därefter fått sitta i straffregistret p ga r2 ringa narkotika då jag fann cannabis i 22 års åldern. Vilket gav överdrivna konsekvenser för en ock tog 10 år av ens liv helt i onödan vad gällande arbete körkort (fast man aldrig var nära en ratt, ägde inte ens en bil) samt boende!

Ja, jag tycker att jag gör ett bra jobb.

Har även bara 1 kompis och en äldre släkting. Det är dom enda som jag har kontakt med. Mår dåligt i och under och efter arbete. Men jag gör det ändå. 

Önskar att jag fick ta den medicin som fungerar för mig på riktigt då jag dessutom orkar träna och älskar att skissa, läsa på om saker och försöka skapa olika ideer. Jag får ett liv och faktiskt vill leva på gund av det. Men det får jag inte för det här samhället och det är jag extremt bitter över då det annars endast blir arbete, ont i kroppen, sova och upp till arbete igen och sover bort hela helgerna för vill inte leva och jag funderar på självmord dagligen igen.

Innan allt som jag har skrivit om mig själv så blev jag även såld, kidnappad, kidnappad tillbaka, misshandlad och såld igen! (ej för sex). Detta innan jag var 4 år gammal.

Allt efter 4 årsåldern förutom mjölk magen och döda armar hände här i Sverige.
På detta så blir jag förvägrad numret på mitt ursprungspass och svensk lagstiftning stöttar det fullt ut! FY FAN säger jag bara!

Är så jävla less och förbannad på alltihop! 

Allt jag ville var att få bilda mig en vacker familj. Men nu med totalt kraschad ekonomi med lån på 500K sammanlagt med räntorna så kan jag glömma att jag lyckas ta mig härifrån och kommer aldrig lyckas bilda mig en fin familj! 

Dödshjälp borde finnas anser jag. Även för de som mår dåligt! 

Och på det så ska man bli uppläxad om att man minsann ska vara tacksam för att man fick komma till Sverige! NEJ, det är jag itne! Hade hellre svultit ihjäl på gatan i mitt hemland då jag åtminstone hade sluppit frysa konstant som jag gör här!