Mamma bjuder

Mamman har narcissistiska drag? Så fort man inte känner sig prioriterad slänger man sig amatörmässigt med begrepp inom psykologin, vanligt på FL. Det behöver inte stämma med det verkliga förhållandet och kan bara avgöras av en utbildad psykolog. Det rör sig förmodligen i stället om "fultolkningar" från TS sida. Mamman kanske inte alls varit så elak, inte alltid ena partens fel när missämja uppstår. Nu hon bjuder ju flott, det är bara att tacka och ta emot.                                                                                                                                                                                                                                       Varför inte ta chansen att göra något minnesvärt och roligt av detta evenemang för dig och sonen, TS? Åk till staden, med buss eller tåg, ta in på något annat hotell några dagar och uppptäck staden! Säkert finns det ett konstmuseum, nu handlade det ju om en större stad och där finns säkert mycket stt upptäcka, kanske konsert eller stadsvandring! Äta lite gott tillsammans med sonen, sightseeing! En chans att öka sin allmänbildning, helt enkelt, och så värdefullt för sonen. Sen träffar ni resten av släkten, tar in på det hotellet och har ett trevligt kalas tillsammans. Jösses, så negativ du är TS, ta chansen att göra något kul och minnesvärt av denna bjudning! Att se allt så svart, jobbigt liv, TS! 

                                                                                                        

Men alltså ts, du och din son blir bjuden på hotell och mat i en storstad. Har du ens koll på vad sånt kostar? Men istället för att vara tacksam för det så hakar du upp dig på att bjudningen inte även innefattade att du bara skulle behöva slå dig ned i framkörd bil och köras från dörr till dörr. Bortskämd och otacksam var ordet. Om du har en son på femton år bör du vara i relativt vuxen ålder själv och om du inte klarar varken att åka tåg eller beställa taxi så är det hög tid att öva på det. Väx upp och sluta gnäll!

Så hon prioriterar bort dig för att hon bjuder dig på på rätt dyrt kalas och bjuder alla barn med respektive. Du har hängt upp dig på resan. Så jävla småaktigt. 

TS jag förstår dig till 100%. Om det är ett återkommande mönster så är det ju väldigt tråkigt! 

Som mamma så ser man väl till att alla känner sig lika delaktiga och välkomna! 

Jag förstår din känsla, du lämnas ofta utanför och nu även i det här läget. De kommer att komma dit tillsammans, ha en resa dit med skoj och prat, du och din son kommer som outsiders redan till middagen.

Det här skulle inte vara nån grej om du inte upplevt detta tidigare. Men i det här fallet så förstärks bara din känsla av att inte vara inkluderad och viktig. 

Hur du ska lösa det vet jag inte, för hur du än lägger fram det så kommer du att framstå som krånglig och barnslig. De kan lätt dementera dina känslor, för de har ju egentligen inte gjort något?!

Jag har varit som du, många gånger och i många år. Inte fått en plats, glömts bort i inbjudan, fått inbjudan i sista stund. I vissa fall har jag då låtit bli att komma. men sen jag gått i terapi och lärt mig att detta inte handlar om mig och mitt värde så går jag på sånt här med högt huvud och en vetskap om att de gör såhär för att de är små och elaka, inte för att jag är fel eller inte önskvärd.

Lättare sagt än gjort, och bara du kan bestämma hur du vill göra i det här läget. Att säga som det är, hur du känner, är nog inte lönt. utan om du väljer att inte gå så får du hitta på nån ursäkt för att slippa undan. 

Vill du ens gå? Vill din son gå? Vad blir konsekvensen för dig om du inte går?

Tycker du ska släppa bildelen den här gången och fokusera på att du får åka iväg med din son.
Ni kanske rentav kan passa på att åka dit en dag före och hitta på något roligt tillsammans?
Då kan ni fokusera på det istället för att ni inte åker bil dit.
oavsett hur ni gjort hade ju någon inte fått plats i bilen och om du inte umgås med din mamma regelbundet är det ju inte konstigt att du inte får frågan först om att åka ihop. 

Om din mamma har narsicistiska drag verkar du ärvt dom.  Kämpar du för att leta fel i allt?  30 mil är väl inget att köra bil, eller för den delen ta tåg eller något annat.  Är det inte en storstad borde det väl finnas kommunal trafik? 

Vet inte, men det är alltid såhär. Har haft en tuff relation med henne sedan jag var ungefär 10 år. Var precis som att hon slutade bry sig om mig helt. Hon bjuder hem mina syskon ofta och skickar till mig I sista minuten att dom ska ses tex. Hon har haft med mina syskon utomlands, hon frågade inte mig. Min bror ringde och frågade om jag ville följa med men jag blir så nedbruten av henne och att hon gör så här så jag orkar liksom inte. Denna gången nu så kände jag att jag måste ju också försöka och nu frågade hon ju mig så jag tänkte väl att hon ville ha mig med men verkar inte vara så denna gången heller tyvärr. 

Hade du vetat min historik med min mamma så hade du inte skrivit så.