Mamma bjuder

Mamman har narcissistiska drag? Så fort man inte känner sig prioriterad slänger man sig amatörmässigt med begrepp inom psykologin, vanligt på FL. Det behöver inte stämma med det verkliga förhållandet och kan bara avgöras av en utbildad psykolog. Det rör sig förmodligen i stället om "fultolkningar" från TS sida. Mamman kanske inte alls varit så elak, inte alltid ena partens fel när missämja uppstår. Nu hon bjuder ju flott, det är bara att tacka och ta emot.                                                                                                                                                                                                                                       Varför inte ta chansen att göra något minnesvärt och roligt av detta evenemang för dig och sonen, TS? Åk till staden, med buss eller tåg, ta in på något annat hotell några dagar och uppptäck staden! Säkert finns det ett konstmuseum, nu handlade det ju om en större stad och där finns säkert mycket stt upptäcka, kanske konsert eller stadsvandring! Äta lite gott tillsammans med sonen, sightseeing! En chans att öka sin allmänbildning, helt enkelt, och så värdefullt för sonen. Sen träffar ni resten av släkten, tar in på det hotellet och har ett trevligt kalas tillsammans. Jösses, så negativ du är TS, ta chansen att göra något kul och minnesvärt av denna bjudning! Att se allt så svart, jobbigt liv, TS! 

                                                                                                        

Nu har jag inte läst alla svaren men ts låter verkligen bortskämd ja, du kan ju inte gnälla över att någon som du inte vill umgås med inte prioriterar dig. Du visste hur många ni var som skulle åka och om du nu inte vågar köra bil i en storstad så hade du kunnat säga direkt när inbjudan kom och frågat hur andra ska ta sig och om det finns plats för dig och din son.

Sen får du nog ta och bestämma dig för hur du vill ha den här relationen, du kan inte umgås minimalt (oavsett orsak) och sen gnälla över att du "bortprioriteras"

Jag flyttade långt när jag var rätt ung, jag älskar min mamma och vi pratar i telefon med jämna mellanrum men vi ses nog bara någon gång om året om ens det. Mina syskon bor kvar i samma stad och de har en jättetight relation med både varandra och våra föräldrar, jag är inte på samma nivå och kan ju tycka att det är lite tråkigt ibland men eftersom jag valde att flytta så blev det så naturligt. Du har gjort ett val att umgås med din mamma så lite som möjligt och förlåt men då är hon säkert närmare dina syskon.