Anonym (Anneli)

Tue 22 Apr 2025 20:35

84 svar

Mamma bjuder

Har ett litet dilemma som jag önskar lite kloka tankar utifrån i.

Min mamma har bjudit sina barn med respektive på hotell och middag i storstad 20 mil hemifrån. Jag är tyvärr barnet i en skara på 3 som alltid känt mig minst nära min mor då hon har lite narcissista drag och jag håller därför lite avstånd. Ses på middag ibland men umgås inte.

Iaf, jag vet med mig att min mamma försöker på sitt sätt att ha en relation med sina barn så självklart tacka jag Ja till detta med hotell och middag. Jag har ingen respektive men en son på 15 år som gärna fick följa med.

Dilemmat nu kommer inte som en överraskning. Min mamma åker med min bror och min syster och min systers sambo i bil till denna storstad. Jag och min son får inte plats i bilen. Köra bil i storstad vill jag verkligen inte. Ta tåget och sedan leta sig fram är en rädsla hos mig så helst inte. Kruxet är ju att man känner sig åsidosatt som vanligt. Är inget att gnälla över men jag tycker ändå det blir så fel på nått vis. Känner helt ärligt bara för att stanna hemma. Vet att det låter bortskämt men jag känner mig så bortprioriterad jämt och har alltid gjort. Vad säger jag till min mamma så hon förstår?

Anonym (Anneli) Trådstartaren

Wed 23 Apr 2025 16:48

#61

honutannick skrev 2025-04-23 16:12:29 följande:

Om du mår psykiskt dåligt så rekommenderar jag att ta så mycket avstånd som möjligt, du är inte skyldig din mamma något. Visst kan man önska en bra relation men om så inte är fallet så är det ingen idé att ödsla tid och känslor.

Vad säger din tonåring? Vill hen åka?

honutannick skrev 2025-04-23 16:12:29 följande:

Om du mår psykiskt dåligt så rekommenderar jag att ta så mycket avstånd som möjligt, du är inte skyldig din mamma något. Visst kan man önska en bra relation men om så inte är fallet så är det ingen idé att ödsla tid och känslor.

Vad säger din tonåring? Vill hen åka?

Jag har inte berättat för honom. Jag vet ju hur allt kan bli så jag valde (som tur var) att avvakta med att berätta om detta.

Anonym

Wed 23 Apr 2025 16:52

#62

Jag hade inte åkt med

Gör en myshelg med sonen istället

Anonym (Va?)

Wed 23 Apr 2025 16:52

#63

honutannick skrev 2025-04-23 16:23:18 följande:

Min mamma har 4 barn som hon flertalet gånger bjudit med på semester, utomlands och inrikes, inrikes körde jag och min man + barn, en extra plats i bilen, brorsan frågade om han fick följa med oss men inte fan väntade jag att mamma skulle ordna med transport när hon bjuder på resa. Syrran vart ju inte heller sur för att jag bara tog med brorsan tex.

Det verkar vara en jobbig situation/relation och jag står fast vid att ts ska ta avstånd om hon inte mår bra, men just i detta fall känns det som hon hakat upp sig på saker som förmodligen inte är menat elakt och uttänkt för just henne

Som sagt, det handlar inte om vad ts väntar sig eller inte.
Dina exempel är inte jämförbara, då ts bekräftat att det är mamman som kör de andra. Det skickar signaler som det är socialt handikappat att inte plocka upp.
Vi är dock överens om att det kan vara en ide att ta avstånd.

Anonym (Anneli) Trådstartaren

Wed 23 Apr 2025 18:21

#64

Anonym (släkten är värst) skrev 2025-04-23 16:15:07 följande:

Jag tycker det blir ojämnt om resten ska åka i en bil och TS ska betala resan själv och vara själv- det ger ju en helt annan social förutsättning?

Allt som de andra redan avhandlat på vägen i bilen får då inte TS höra, och sen kommer hon väl att ställa de normala frågor man brukar ställa om vad alla gjort senaste tiden osv och då vill ingen berätta eller så får hon snabbreferat för de har redan dragit allt en gång i bilen. Då känner man sig lätt ännu mer utanför.

Hade jag varit mamman hade jag i så fall minst betalat TS+ barnets biljett på det sätt de vill resa, för att kompensera att de inte är med på färden med de andra.
Men helst åkt i två bilar och kanske att man byter plats på halva vägen, så att alla får uppdatera sig med alla.

Då är man socialt på lika fot när man kommer fram.

Men det kan också vara så att TS är sedd som det "svåra" syskonet och övriga känner att de inte orkar med TS mer än under själva firandet.

Frågar man en av våra släktingar så är det säkert vi och svåger som är de hemska, men saken är ju att släktingen har betett sig bedrövligt i många år, tjatat om att skaffa fördelar för sig själv vid storhelgsmåltider och helt rabiat vägrat sluta prata om pengar och försöka tigga saker efter att min man sagt nej, och mer sånt, innan vi till sist tröttnade och minimerade umgänget med hen.

Jag vet inte om dom ser mig som det svåra syskonet. Jag har alltid varit den lugnaste och den som tagit mest ansvar i hemmet när jag bodde hemma. Va den som alltid fick laga mat och se till att mina syskon hade gjort sina läxor när mamma jobbade kvällar. Idag är jag den enda av syskonen som stör på egna ben helt. Mina syskon hyrar varsitt hus som min mamma äger. Min mamma åker hem med matlådor till min bror ofta och ringer ofta mig och beklagar sig över att mina syskon mår dåligt av olika anledningar. Vanliga anledningar så som livet kan vara. Jag har aldrig släppt in henne att "ta hand om mig". Det försvann när jag var i 10 årsåldern. Hon förändrades då. Skiljde sig från min pappa och jag valde att bo mkt hos min pappa eftersom jag kände att mamma inte brydde sig alls längre. När jag väl var hos henne så anklagade hon mig bara hela tiden för att jag inte fanns där för henne. Hon tyckte skilsmässan var jobbig och behövde mig. Så jag var väldigt klyven som barn redan.

Anonym (Fff)

Thu 24 Apr 2025 08:31

#65

Om du är den enda som står på egna ben så är det inte alls konstigt att större ansvar läggs på dig. I din mammas ögon är du den som är mest kapabel. Redan som barn tog du ansvar för att du är äldst eller fick en som roll för att du har den personligheten.
Trots det så borde du behandlas med samma intresse även om du inte behöver curlas med på samma sätt.

Jag tror inte detta med bilresan hade varit någon stor grej för dig om det inte hänt värre saker tidigare, och gång på gång?

beli

Thu 24 Apr 2025 09:26

#66

Anonym (Anneli) skrev 2025-04-23 18:21:07 följande:

Jag vet inte om dom ser mig som det svåra syskonet. Jag har alltid varit den lugnaste och den som tagit mest ansvar i hemmet när jag bodde hemma. Va den som alltid fick laga mat och se till att mina syskon hade gjort sina läxor när mamma jobbade kvällar. Idag är jag den enda av syskonen som stör på egna ben helt. Mina syskon hyrar varsitt hus som min mamma äger. Min mamma åker hem med matlådor till min bror ofta och ringer ofta mig och beklagar sig över att mina syskon mår dåligt av olika anledningar. Vanliga anledningar så som livet kan vara. Jag har aldrig släppt in henne att "ta hand om mig". Det försvann när jag var i 10 årsåldern. Hon förändrades då. Skiljde sig från min pappa och jag valde att bo mkt hos min pappa eftersom jag kände att mamma inte brydde sig alls längre. När jag väl var hos henne så anklagade hon mig bara hela tiden för att jag inte fanns där för henne. Hon tyckte skilsmässan var jobbig och behövde mig. Så jag var väldigt klyven som barn redan.

VILL du umgås med din mamma?

Om inte, så bryt kontakten. Eller?

Anonym (Anneli) Trådstartaren

Thu 24 Apr 2025 13:45

#67

Anonym (Fff) skrev 2025-04-24 08:31:46 följande:

Om du är den enda som står på egna ben så är det inte alls konstigt att större ansvar läggs på dig. I din mammas ögon är du den som är mest kapabel. Redan som barn tog du ansvar för att du är äldst eller fick en som roll för att du har den personligheten.
Trots det så borde du behandlas med samma intresse även om du inte behöver curlas med på samma sätt.

Jag tror inte detta med bilresan hade varit någon stor grej för dig om det inte hänt värre saker tidigare, och gång på gång?

Jo jag tycker faktiskt det är konstigt att hon inte har mer huvudbry. Att hon inte ens tänker tanken på hur konstigt det blir. Det tycker jag är väldigt underligt. Sedan klagar hon på att vi inte står varandra lika nära som hon står mina syskon.

honutannick

Thu 24 Apr 2025 13:50

#68

Anonym (Va?) skrev 2025-04-23 16:52:35 följande:

Som sagt, det handlar inte om vad ts väntar sig eller inte.
Dina exempel är inte jämförbara, då ts bekräftat att det är mamman som kör de andra. Det skickar signaler som det är socialt handikappat att inte plocka upp.
Vi är dock överens om att det kan vara en ide att ta avstånd.

Fast vad ska hon göra då, om syskonen frågade först och sen finns det liksom inte mer plats i bilen, ska ingen få samåka då?

Anonym (Va?)

Thu 24 Apr 2025 13:55

#69

honutannick skrev 2025-04-24 13:50:26 följande:

Fast vad ska hon göra då, om syskonen frågade först och sen finns det liksom inte mer plats i bilen, ska ingen få samåka då?

honutannick skrev 2025-04-24 13:50:26 följande:

Fast vad ska hon göra då, om syskonen frågade först och sen finns det liksom inte mer plats i bilen, ska ingen få samåka då?

Om hon vore vettigt funtad, vilket inte verkar vara fallet- Inse att hon fortfarande har tre barn och exempelvis, som någon redan föreslagit, hyra en större bil.
Blir det för dyrt får modern helt enkelt inse att hon inte har råd med den här bjudningen fullt ut.( eller så kan samtliga dela på kostnaden för en hyrbil).

Anonym (SA)

Thu 24 Apr 2025 14:02

#70

Fast hur kan ni klandra ts??? Jag vet inte hur långt ni ska åka men här ska alltså fyra vuxna slå sig samman och ha sällskap och dela på drivmedel (jag utgår från att det inte är el...) medan du får ta dig dit bäst fan du vill! Bil, tåg, buss, cykel, who cares?? Det är fasen inte snyggt gjort, oavsett om tanten bjuder på själva hotellet sen! Mest rättvist hade väl varit om ni var tre i varje bil?? Jag skulle också känna mig utanför när alla andra planerar något tillsammans och kan samarbeta, medan jag mest känns inbjuden med armbågen! Det GÅR ju liksom att lösa mer rättvist om man skulle vilja, men det verkar inte intressant? Nästan som att de hoppas på att du inte ska följa med?

Mamma bjuder

INNEHÅLL