Anonym (Mamma)

Mon 5 May 08:53

67 svar

Sorgen att inte få en dotter?

Känsligt ämne så TW.

Hur jobbar man med sorgen att inte få en dotter? Har två söner som jag älskar oändligt, men jag har samtidigt en saknad och sorg över dottern som aldrig blev. Och jag skäms så.

Jag har alltid stått väldigt nära min egen mamma, vi har rest ihop, gått på spa, pratat om allt och i vuxen ålder har hon varit både en mamma och en väninna. Jag är väl rädd att inte kunna uppleva samma med mina söner.

De är också utseendemässigt väldigt lika sin pappa.

Min man har ett mkt bättre förhållande till sin far än sin mor med, och hans far är den absolut yngste av barnens far/morföräldrar så barnen får också mest input från min mans sida och där är det just en kraftig övervikt på män. De är alla otroligt snälla män, men de är inte av typen som direkt går på spa med sina fruar eller vet vilken parfym hon gillar. Så jag är också lite smått oroad att mina söner helt enkelt tar efter det. Och jag blir då rätt ensam i familjen.

Jag skäms för hur jag känner då jag älskar mina barn, men ser hur andra mammor och deras döttrar verkar bonda i vuxen ålder och är så rädd att bli utanför. Jag lägger ned massor av tid på mina barn men ja, hur vet man om det räcker? Särskilt när de har så många vuxna män i sin närhet att knyta an till liksom som förebilder.

Min man vill absolut inte ha fler än två barn så den dörren är stängd.

Anonym (Normal)

Tue 6 May 09:13

#41

Anonym (näv) skrev 2025-05-06 08:43:27 följande:

Det är skillnad att bli besviken på att en person är en person.

Barn är ju inte ägodelar som man skaffar för att de passar in i ens livsstil eller ska uppfylla ens behov. Barn är sina egna individer som man får att vårda och fostra under deras uppväxt.

Att ha förutfattade meningar om att pojkar är si eller så, och inte kan ha starka band med sin mamma (!) det är fruktansvärt. och kommer troligen att påverka hur de pojkarna har det med sin mamma.

Och en lika förutfattad mening att flickor är si eller så och kommer att ha starka band med sin mamma. Även det blir en felaktigt utgångspunkt för föräldraskapet. Barnet finns inte till för att mamman ska ha en kompis att gå på spa med.

Barn bör växa upp med föräldrar som ser dem som individer och egna personer, inte behovsuppfyllare till mamman.

Ja, och det är skillnad på att vara besviken på att en person är en person, och att vara besviken på att man inte fick en dotter. Men du verkar inte kunna skilja på det.

pojkar och flickor, män och kvinnor är olika, men det är en annan femma.

Inget som säger att hennes existerande barn är behovsuppfyllare, eller att de inte blir sedda som egna personer/individe?

Hennes önskan om en dotter har inget med sönerna att göra. Om du inte hittar choklad i kylen, när du vill ha choklad, så hatar du väl inte mjölk för det!

Det du håller på med är lite som ?whataboutthism?. Osmaklig kan du vara själv!

Anonym (näv)

Tue 6 May 09:19

#42

Anonym (Normal) skrev 2025-05-06 09:13:29 följande:

Ja, och det är skillnad på att vara besviken på att en person är en person, och att vara besviken på att man inte fick en dotter. Men du verkar inte kunna skilja på det.

pojkar och flickor, män och kvinnor är olika, men det är en annan femma.

Inget som säger att hennes existerande barn är behovsuppfyllare, eller att de inte blir sedda som egna personer/individe?

Hennes önskan om en dotter har inget med sönerna att göra. Om du inte hittar choklad i kylen, när du vill ha choklad, så hatar du väl inte mjölk för det!

Det du håller på med är lite som ?whataboutthism?. Osmaklig kan du vara själv!

Det är osmakligt och väldigt märkligt att jämföra ett barn med choklad. Men det går väl i linje med hur du och TS verkar se på barn: de ska vara chokladen i mammans liv.

Hennes önskan om en dotter bottnar i tankar om att dottern ska vara på ett sätt som uppfyller hennes behov. Och hon ser sönerna som personer som inte kan eller kommer att uppfylla dessa behov. I värsta fall kan hennes tankar om detta påverkar hur hon behandlar sönerna.

Om det inte handlar om hennes behov, varför är hon så besviken då? Besvikelsen handlar ju just om att hennes behov inte har uppfyllts.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Tue 6 May 11:05

#43

Anonym (näv) skrev 2025-05-06 09:19:36 följande:

Det är osmakligt och väldigt märkligt att jämföra ett barn med choklad. Men det går väl i linje med hur du och TS verkar se på barn: de ska vara chokladen i mammans liv.

Hennes önskan om en dotter bottnar i tankar om att dottern ska vara på ett sätt som uppfyller hennes behov. Och hon ser sönerna som personer som inte kan eller kommer att uppfylla dessa behov. I värsta fall kan hennes tankar om detta påverkar hur hon behandlar sönerna.

Om det inte handlar om hennes behov, varför är hon så besviken då? Besvikelsen handlar ju just om att hennes behov inte har uppfyllts.

Kan du vara vänlig att sluta lägga ord och handlingar i min mun tack, det är du som är otroligt osmaklig här.

Du hittar på, överdriver och förstärker. Skarvar och drar ifrån för att det ska passa den kritik du vill ge.

Som andra har försökt förklara för dig kan man känna lycka över något och ändå en sorg över något annat, samtidigt. Det är fullkomligt möjligt för de allra flesta av oss.

Jag är väldigt lycklig över mina barn, av skäl som jag inte behöver redovisa för dig här. Den sorg, eller kanske snarare en känsla av hur livet blev annorlunda mot vad jag förr trodde, jag har är ju något jag arbetar med - den ligger i att jag har min erfarenhet från en mor-dotter relation där vi kunnat dela kläder, se likheter i oss själva, och just haft en kvinnlig relation så att säga. Som har givit mig otroligt mycket i livet. Och jag har haft en oro för hur jag ska kunna ge söner en sådan relation, särskilt när de har otroligt många starka manliga förebilder i bägge familjer som de vänder sig till men få kvinnliga.

Men det enda du läser in i detta är att du anser att jag är en dålig mamma. Du borde faktiskt ärligt talat skämmas.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Tue 6 May 11:06

#44

Anonym (Normal) skrev 2025-05-06 09:13:29 följande:

Ja, och det är skillnad på att vara besviken på att en person är en person, och att vara besviken på att man inte fick en dotter. Men du verkar inte kunna skilja på det.

pojkar och flickor, män och kvinnor är olika, men det är en annan femma.

Inget som säger att hennes existerande barn är behovsuppfyllare, eller att de inte blir sedda som egna personer/individe?

Hennes önskan om en dotter har inget med sönerna att göra. Om du inte hittar choklad i kylen, när du vill ha choklad, så hatar du väl inte mjölk för det!

Det du håller på med är lite som ?whataboutthism?. Osmaklig kan du vara själv!

Tack. Jag tror du förstår.

Mina barn är i högsta grad sina egna individer. Det har inget med det att göra.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Tue 6 May 11:09

#45

Anonym (näv) skrev 2025-05-06 08:43:27 följande:

Det är skillnad att bli besviken på att en person är en person.

Barn är ju inte ägodelar som man skaffar för att de passar in i ens livsstil eller ska uppfylla ens behov. Barn är sina egna individer som man får att vårda och fostra under deras uppväxt.

Att ha förutfattade meningar om att pojkar är si eller så, och inte kan ha starka band med sin mamma (!) det är fruktansvärt. och kommer troligen att påverka hur de pojkarna har det med sin mamma.

Och en lika förutfattad mening att flickor är si eller så och kommer att ha starka band med sin mamma. Även det blir en felaktigt utgångspunkt för föräldraskapet. Barnet finns inte till för att mamman ska ha en kompis att gå på spa med.

Barn bör växa upp med föräldrar som ser dem som individer och egna personer, inte behovsuppfyllare till mamman.

Jag har faktiskt inte hävdat att pojkar inte kan ha starka band med sin mamma. Du rapar bara upp exakt annat du läst i andra trådar här i en mening att visa dig duktig och få tillrättavisa andra, utan att faktiskt läsa tråden i sig.

Jag beskriver MITT starka band med MIN mamma. Vi har haft det.

Jag är ledsen om du haft en uppväxt som uppenbart gjort dig så otrygg att du måste gå på andra såhär.