Sorgen att inte få en dotter?

Känsligt ämne så TW.

Hur jobbar man med sorgen att inte få en dotter? Har två söner som jag älskar oändligt, men jag har samtidigt en saknad och sorg över dottern som aldrig blev. Och jag skäms så.

Jag har alltid stått väldigt nära min egen mamma, vi har rest ihop, gått på spa, pratat om allt och i vuxen ålder har hon varit både en mamma och en väninna. Jag är väl rädd att inte kunna uppleva samma med mina söner. 

De är också utseendemässigt väldigt lika sin pappa.

Min man har ett mkt bättre förhållande till sin far än sin mor med, och hans far är den absolut yngste av barnens far/morföräldrar så barnen får också mest input från min mans sida och där är det just en kraftig övervikt på män. De är alla otroligt snälla män, men de är inte av typen som direkt går på spa med sina fruar eller vet vilken parfym hon gillar. Så jag är också lite smått oroad att mina söner helt enkelt tar efter det. Och jag blir då rätt ensam i familjen.

Jag skäms för hur jag känner då jag älskar mina barn, men ser hur andra mammor och deras döttrar verkar bonda i vuxen ålder och är så rädd att bli utanför. Jag lägger ned massor av tid på mina barn men ja, hur vet man om det räcker? Särskilt när de har så många vuxna män i sin närhet att knyta an till liksom som förebilder.

Min man vill absolut inte ha fler än två barn så den dörren är stängd.