• Anonym (B)

    BF februari 2026 🌷

    Hittade ingen tråd för oss som väntar februaribebis. Här kan vi följas åt 🌼

    Hur går det för er? Hur mår ni? 

  • Svar på tråden BF februari 2026 🌷
  • Anonym (Ardnane)

    Ja det har blivit mycket bättre redan på halva dosen så det så fram emot att inte ha ta något. Jag tror inte jag kommer ta fler nu. På ultraljudet i början på veckan så var moderkakan där och hon sa allt såg bra ut. Så tänker nog att jag slutar från halv dos som jag tagit två gånger om dagen nu. Tror egentligen största nyttan med progesteronet för min del var för slemhinnan innan implantation. Förra graviditet skött mitt progesteron upp efter att jag fick hcg i kroppen och hade inget tillskott då ☺️
    Läkaren som skrev ut till mig är ingen idé att försöka kontakta, hade tänkt att byta just för att det inte gick att få tag på henne 🙈 Men hon är väldigt erfaren så eftersom hon ändå tyckte jag kunde sluta tvärt från full dos redan för två veckor sen så vågar jag nog sluta från halv dos nu 🙏

    Ska se om jag hittar de på apoteket, tycker det är en djungel och vill inte ta för mycket omega 3 eftersom det kan vara blodförtunnande och mitt blodtryck redan är lågt 🙈

  • LineZZZ13

    Hej alla!

    Nu har jag läst igen hela tråden, wow vad mycket som skrivits. Vill skicka ett Hjärta till alla som fått missfall eller missed abortion och till de som brottas med oro. 

    Jag har egentligen smugit mig in här fast jag har bf i jan, jag tycker denna tråden verkar trevligare 🙈. Hoppas det är okej. 

    Jag har egentligen massor att berätta om min upplevelse av denna graviditet men håller tillbaka lite i stora tråden. 
    Jag väntar en sladdis. Syskonen kommer vara 10 och 12 och själv kommer jag vara 43. 

    Jag skulle gärna höra mer om hur ni som är i typ samma situation har det, vad ni brottas med osv. 

    Själv är jag i v16 och känner tyvärr inte någon glädje ännu. Allt har varit för rörigt. Jag känner mest ångest över allt. 
    Men det var planerat osv för er som undrar. 

    Det går bra att skriva till mig privat också. 

  • Anonym (BebisNr4)
    LineZZZ13 skrev 2025-08-03 10:12:58 följande:

    Hej alla!

    Nu har jag läst igen hela tråden, wow vad mycket som skrivits. Vill skicka ett Hjärta till alla som fått missfall eller missed abortion och till de som brottas med oro. 

    Jag har egentligen smugit mig in här fast jag har bf i jan, jag tycker denna tråden verkar trevligare 🙈. Hoppas det är okej. 

    Jag har egentligen massor att berätta om min upplevelse av denna graviditet men håller tillbaka lite i stora tråden. 
    Jag väntar en sladdis. Syskonen kommer vara 10 och 12 och själv kommer jag vara 43. 

    Jag skulle gärna höra mer om hur ni som är i typ samma situation har det, vad ni brottas med osv. 

    Själv är jag i v16 och känner tyvärr inte någon glädje ännu. Allt har varit för rörigt. Jag känner mest ångest över allt. 
    Men det var planerat osv för er som undrar. 

    Det går bra att skriva till mig privat också. 


    Jag väntar också en sladdis, där yngsta syskonet kommer vara 9 år då bebis beräknas komma😊 
    blir lite som att börja om då livet på ett sätt är rätt enkelt med stora barn, men samtidigt ser jag fram emot det och tycker det ska bli så mysigt också! 


    nu är min största oro att det ska vara något fel, att graviditeten stannat av eller att det visar sig vara några avvikelser på bebisen. Går in i vecka 15 och ska på ultraljud i början av veckan, så håller tummarna att allt får se bra ut! Jag är fortfarande för ung för att bli erbjuden nipttest via regionen, och vi tänker nog inte betala för det själv om ultraljudet ser fint ut. Skulle det vara någon avvikelse på något sätt tänker vi nog om.. 


    så tråkigt att läsa att du inte kunnat känna glädje ännu, hoppas det blir mindre rörigt för dig så du kan få njuta och vara glad över eran sladdis♥️ har du fått någon hjälp från vården? annars kanske det är bra att ta upp med din barnmorska så du kan få hjälp. Det är ju inte meningen man ska behöva bära på ångest när man egentligen vill och ska känna glädje♥️

  • Anonym (Sila)
    Siripiri skrev 2025-08-02 15:33:43 följande:
    Har också funderat på det där då jag är i vecka 9+3 och på mitt recept står det fram tills vecka 12 tror jag. Min gynekolog har semester fram tills 18😅 så kan heller inte fråga om man ska börja halvera och när det är bäst att ta den halverade dosen på dygnet. Ser verkligen fram emot att sluta med dem och slipa allt klet 😂 

    Jag tycker om Biosalmas miljömärkta☺️ får inte några fiskiga rapar av dem. 

     


    Är det Crinone som ni tar också? Jag har tagit en gång per dag (på morgonen) pga tidigare missfall där embryot dött efter en kortvarig febertopp utan andra symptom. Jag tror det är det som gjort susen för min del att det gått bra denna gång *peppar peppar*. Första läkaren sa lite löst att jag kunde sluta i vecka 8-9 utan ytterligare anvisningar så bokade tid med en annan läkare när det närmade sig. Hon sa att ny forskning råder en att fortsätta till och med vecka 15 och tyckte jag skulle göra det. Det är förstås skillnad om man använder det pga tidigare missfall. Det längsta jag sett när jag googlat är vecka 20, annars rekommenderas även 16 veckor. Vanligast verkar 12 veckor vara. Vet inte riktigt varför det är så olika men fortsätter alltså till och med vecka 15-16 tänkte jag. Har inte hört något om att trappa ner så vet inte hur, men funderar på att göra det om jag har några kvar. Vilka anvisningar har ni fått för att trappa ner?

    Angående Omega3 äter jag MINAMI MorDHA för att den ska vara doserad och anpassad för gravida. Tyckte det verkade smidigt. Finns en annan också som jag sett som är särskilt för graviditet men den har folsyra och det blir ju dubbel dos om man även tar multivitamin för gravida så den kunde jag inte ta. 

  • LineZZZ13
    Anonym (BebisNr4) skrev 2025-08-03 11:53:08 följande:

    Jag väntar också en sladdis, där yngsta syskonet kommer vara 9 år då bebis beräknas komma😊 
    blir lite som att börja om då livet på ett sätt är rätt enkelt med stora barn, men samtidigt ser jag fram emot det och tycker det ska bli så mysigt också! 


    nu är min största oro att det ska vara något fel, att graviditeten stannat av eller att det visar sig vara några avvikelser på bebisen. Går in i vecka 15 och ska på ultraljud i början av veckan, så håller tummarna att allt får se bra ut! Jag är fortfarande för ung för att bli erbjuden nipttest via regionen, och vi tänker nog inte betala för det själv om ultraljudet ser fint ut. Skulle det vara någon avvikelse på något sätt tänker vi nog om.. 


    så tråkigt att läsa att du inte kunnat känna glädje ännu, hoppas det blir mindre rörigt för dig så du kan få njuta och vara glad över eran sladdis♥️ har du fått någon hjälp från vården? annars kanske det är bra att ta upp med din barnmorska så du kan få hjälp. Det är ju inte meningen man ska behöva bära på ångest när man egentligen vill och ska känna glädje♥️


    Hej! 

    Vad fint att du kan se fram emot att börja om och se det mysiga! Hur tog syskonen det när du berättade?

    Förstår din oro. Det kommer troligen se helt fint ut, det är ju de vanligaste men oron finns ju där ändå.

    Ja, lite stöd, kändes som.kag bodde på kvinnokliniken kuratorsmottagning ett tag. Men det var tills jag bestämde att behålla..sen dess inget stöd.

    Jag är helt ensam i det här. Sambon vill varken ha mig eller barnet. Har inte ens kunnat berätta för de stora barnen än... Vet inte hur jag ska lägga fram det. Livrädd för alla förändringar det kommer innebära på jobbet och har inte berättat för chefen än.

    Mycket korta stunder kan jag ibland se en bebis framför men för det mest inte. Barnets pappa har också förmedlat under graviditeten hur mycket detta förstär hans och våra barns liv. 
  • Anonym (Ardnane)
    Anonym (Sila) skrev 2025-08-03 12:33:02 följande:

     


    Är det Crinone som ni tar också? Jag har tagit en gång per dag (på morgonen) pga tidigare missfall där embryot dött efter en kortvarig febertopp utan andra symptom. Jag tror det är det som gjort susen för min del att det gått bra denna gång *peppar peppar*. Första läkaren sa lite löst att jag kunde sluta i vecka 8-9 utan ytterligare anvisningar så bokade tid med en annan läkare när det närmade sig. Hon sa att ny forskning råder en att fortsätta till och med vecka 15 och tyckte jag skulle göra det. Det är förstås skillnad om man använder det pga tidigare missfall. Det längsta jag sett när jag googlat är vecka 20, annars rekommenderas även 16 veckor. Vanligast verkar 12 veckor vara. Vet inte riktigt varför det är så olika men fortsätter alltså till och med vecka 15-16 tänkte jag. Har inte hört något om att trappa ner så vet inte hur, men funderar på att göra det om jag har några kvar. Vilka anvisningar har ni fått för att trappa ner?

    Angående Omega3 äter jag MINAMI MorDHA för att den ska vara doserad och anpassad för gravida. Tyckte det verkade smidigt. Finns en annan också som jag sett som är särskilt för graviditet men den har folsyra och det blir ju dubbel dos om man även tar multivitamin för gravida så den kunde jag inte ta. 


    Jag hade lutinus vaginaltabletter, så de gick ju bryta på hälften. Så jag tog halva såna två veckor mer än min läkare sa. Hon tyckte jag kunde sluta tvärt från full dos 10+0. Vi har bara haft ett ma v12 innan vårt första barn så vi har ingen upprepad problematik utan behövde det mest för att lättare bli gravid pga låga värden efter ägglossning. 


    Jag äter en prenetal, så är bara ren omega 3 för min del också ☺️ 

  • Anonym (Ardnane)
    LineZZZ13 skrev 2025-08-03 12:39:07 följande:
    Hej! 

    Vad fint att du kan se fram emot att börja om och se det mysiga! Hur tog syskonen det när du berättade?

    Förstår din oro. Det kommer troligen se helt fint ut, det är ju de vanligaste men oron finns ju där ändå.

    Ja, lite stöd, kändes som.kag bodde på kvinnokliniken kuratorsmottagning ett tag. Men det var tills jag bestämde att behålla..sen dess inget stöd.

    Jag är helt ensam i det här. Sambon vill varken ha mig eller barnet. Har inte ens kunnat berätta för de stora barnen än... Vet inte hur jag ska lägga fram det. Livrädd för alla förändringar det kommer innebära på jobbet och har inte berättat för chefen än.

    Mycket korta stunder kan jag ibland se en bebis framför men för det mest inte. Barnets pappa har också förmedlat under graviditeten hur mycket detta förstär hans och våra barns liv. 
    Åh så tufft ❤️
  • Anonym (Sila)
    LineZZZ13 skrev 2025-08-03 10:12:58 följande:

    Hej alla!

    Nu har jag läst igen hela tråden, wow vad mycket som skrivits. Vill skicka ett Hjärta till alla som fått missfall eller missed abortion och till de som brottas med oro. 

    Jag har egentligen smugit mig in här fast jag har bf i jan, jag tycker denna tråden verkar trevligare 🙈. Hoppas det är okej. 

    Jag har egentligen massor att berätta om min upplevelse av denna graviditet men håller tillbaka lite i stora tråden. 
    Jag väntar en sladdis. Syskonen kommer vara 10 och 12 och själv kommer jag vara 43. 

    Jag skulle gärna höra mer om hur ni som är i typ samma situation har det, vad ni brottas med osv. 

    Själv är jag i v16 och känner tyvärr inte någon glädje ännu. Allt har varit för rörigt. Jag känner mest ångest över allt. 
    Men det var planerat osv för er som undrar. 

    Det går bra att skriva till mig privat också. 


    Hej och grattis!

    Vilken är den ?lilla? tråden? Jag är nyfiken på din resa eftersom jag är i din ålder och också väntar en sladdis ☺️ syskonen blir som du kanske sett tidigare i tråden 18, 16 och 13 (exakt samma BF som den gången, 5 februari 😮 men han valde att stanna inne en vecka extra; får se om den här tänker likadant 😁 det ligger i släkten att vara litet seg i starten).

    Jag har haft ett par MA senaste året så jag brottas mest med min egen oro. Längtar så efter att kunna känna sparkar så man kan få regelbunden bekräftelse på att allt troligtvis är som det ska. Det känns som att om allt är ok med bebis hela vägen är jag världens lyckligaste och inga andra bekymmer finns. Bryr mig inte ens om längre att jag vantrivts på jobbet en lång period (iof lätt att tänka så på semestern). Nu i vecka 14 känns symptomen lindriga. Jag har reparerat bukväggen efter yngsta sonen, det har jag varit orolig för. Just nu oroar jag mig inte för det men det kan ju komma tillbaka senare. Misstänker jag kommer känna sparkar sent denna gång också pga det och pga att moderkakan är i framvägg.

    Jag hoppas du känner glädje snart ❤️❤️
  • Anonym (Sila)
    LineZZZ13 skrev 2025-08-03 12:39:07 följande:
    Hej! 

    Vad fint att du kan se fram emot att börja om och se det mysiga! Hur tog syskonen det när du berättade?

    Förstår din oro. Det kommer troligen se helt fint ut, det är ju de vanligaste men oron finns ju där ändå.

    Ja, lite stöd, kändes som.kag bodde på kvinnokliniken kuratorsmottagning ett tag. Men det var tills jag bestämde att behålla..sen dess inget stöd.

    Jag är helt ensam i det här. Sambon vill varken ha mig eller barnet. Har inte ens kunnat berätta för de stora barnen än... Vet inte hur jag ska lägga fram det. Livrädd för alla förändringar det kommer innebära på jobbet och har inte berättat för chefen än.

    Mycket korta stunder kan jag ibland se en bebis framför men för det mest inte. Barnets pappa har också förmedlat under graviditeten hur mycket detta förstär hans och våra barns liv. 
    Jag såg detta efter jag skrivit. Det låter väldigt tufft ❤️ vad hemskt att pappan har den inställningen. Jag tror inte det förstör de andra barnens liv, det beror väl på vad man tycker är viktigt att ge sina barn. Så hade vi också kunnat se det men man väljer ju hur man ser på saken. Jag var dock i en liknande sits för ett par år sedan, blev gravid med tvillingar precis när räntorna steg och elen var jättedyr. Vi behövde investera i huset för hade köpt ett äldre hus som behövde massa kärlek, bara för att kunna ha plats för befintliga och eventuellt fler barn fick vi välja ett större hus som inte var i så bra skick från start. Tyvärr var min sambo då likadan som din verkar vara nu, sa samma sak om hur det skulle göra vi fick sälja huset med brakförlust och flytta in i en liten lägenhet i ett sämre område med alla barn för att kunna överleva. Jag grät dagligen för jag visste det troligtvis skulle bli abort för han var så tvärt emot. Dessutom var jag själv jätterädd att vänta tvillingar med mina ihopsydda magmuskler och flera bråck som jag lagat efter tidigare graviditeter. Jag behövde verkligen hans stöd för att våga och dessutom kändes det inte som ett alternativ att bli ensam med tvillingar. Jag gjorde abort då men tänkte på de små liven (vi fick se dem) varje dag tills nu. Varje missfall har jag varit så bitter på det beslutet och på min sambo som pushade mig till det. Om allt går bra med denna kanske jag kommer över det men jag kommer aldrig glömma det. Aldrig ångrat något så djupt i hela mitt liv. Jag tror aldrig min kärlek till min sambo kommer bli sig riktigt lik igen efter detta. Ibland älskar jag honom ganska mycket och relationen går från ok till bra men känslorna blir nog aldrig som tidigare efter att han utsatte mig för det.
  • Siripiri
    Anonym (Sila) skrev 2025-08-03 12:33:02 följande:

     


    Är det Crinone som ni tar också? Jag har tagit en gång per dag (på morgonen) pga tidigare missfall där embryot dött efter en kortvarig febertopp utan andra symptom. Jag tror det är det som gjort susen för min del att det gått bra denna gång *peppar peppar*. Första läkaren sa lite löst att jag kunde sluta i vecka 8-9 utan ytterligare anvisningar så bokade tid med en annan läkare när det närmade sig. Hon sa att ny forskning råder en att fortsätta till och med vecka 15 och tyckte jag skulle göra det. Det är förstås skillnad om man använder det pga tidigare missfall. Det längsta jag sett när jag googlat är vecka 20, annars rekommenderas även 16 veckor. Vanligast verkar 12 veckor vara. Vet inte riktigt varför det är så olika men fortsätter alltså till och med vecka 15-16 tänkte jag. Har inte hört något om att trappa ner så vet inte hur, men funderar på att göra det om jag har några kvar. Vilka anvisningar har ni fått för att trappa ner?

    Angående Omega3 äter jag MINAMI MorDHA för att den ska vara doserad och anpassad för gravida. Tyckte det verkade smidigt. Finns en annan också som jag sett som är särskilt för graviditet men den har folsyra och det blir ju dubbel dos om man även tar multivitamin för gravida så den kunde jag inte ta. 


    Jag har cyclogest 😊 400mg progesteron i dem.  
    Nä det verkar vara väldigt olika bud från olika läkare! 


    Har inte fått några anvisningar för trappa ner och chatgpt sade att man kunde sluta tvärt, men tänker att jag kommer börja med en vagitorie om någon vecka eller så. Beroende på hur ultraljudet ser ut nästa måndag ♥️

Svar på tråden BF februari 2026 🌷