Är du verkligen ensam idag? Har du ingen partner, barn eller någon annan kommunikation med någon människa muntligt? Sett många trådar där folk skrivit att de är ensamma, men så har de ju man och barn.
Jag har ingen att ringa, ingen som jag pratat med förutom randoms i några sekunder när jag varit ute på promenad. Ingen att vara med ikväll... Hur kan ni påstår att ni är ensamma då ni faktiskt inte är ENSAMMA??
Jag har inte skrivit någon tråd idag, men jag är alldeles ensam. Jag ser också trådar om hur ensamma en del påstår sig vara, men så visar det sig att de både har man och barn och föräldrar och syskon och vänner. Av någon anledning blir jag alltid lite besviken, jag hade väl hoppats på lite riktig förståelse. Visst att man kan känna sig ensam i ett rum fullt an människor men ändå.
Ensamhet är en känsla. Jag har varken man eller barn. Men jag känner mig inte ensam för det. Det kanske för sig har att göra med att valen är mina egna. Och jag har valt det frivilligt. Jag gör dessutom mycket på egen hand. Det blir betydligt lättare om man fyller sitt liv med saker man tycker om att göras.
Min introverta personlighet har nog hjälpt mig också, eftersom mitt behov av att integrera med andra människor är liten. Jag får tillräckligt med det sociala, på mitt arbete.
Mår man dåligt, eller faktiskt känner sig ensam dp kanske det är dags att kontakta en vårdcentral. Tanken är inte att man ska må psykiskt dåligt, eller känna sig nedstämd.
Sen kan människor absolut känna sig ensamma i en relation. Även om många nog har "lyx problem". Annars kan det nog bero på att man är olycklig i sin relation. Eller att något inte stämmer.
Är ju ledsamt för folk om de känner sig ensam trots tex man och barn. Är ju en annan typ av ensamhet.
Jag lever själv och har inga barn. Vardagen är jag på jobbet och träffar folk men kvällar och helger är jag oftast själv och ensam. Ungefär varannan högtid är jag också själv men ibland firar jag med någon vän på annan ort eller någon släkting. Idag har jag förmånen att ha varit hos en kusin på midsommarlunch i annan stad men nu åter hemma och själv igen. Tacksam när man ibland blir inbjuden men vill inte heller tränga mig på. nyår och midsommar är de högtider folk oftast verkar bredda sitt firande till utanför närmaste familjen men jul och liknande är det ibland svårare att inte bli själv.
Jag har inte skrivit någon tråd idag, men jag är alldeles ensam. Jag ser också trådar om hur ensamma en del påstår sig vara, men så visar det sig att de både har man och barn och föräldrar och syskon och vänner. Av någon anledning blir jag alltid lite besviken, jag hade väl hoppats på lite riktig förståelse. Visst att man kan känna sig ensam i ett rum fullt an människor men ändå.
Ensamhet är en känsla. Jag har varken man eller barn. Men jag känner mig inte ensam för det. Det kanske för sig har att göra med att valen är mina egna. Och jag har valt det frivilligt. Jag gör dessutom mycket på egen hand. Det blir betydligt lättare om man fyller sitt liv med saker man tycker om att göras.
Min introverta personlighet har nog hjälpt mig också, eftersom mitt behov av att integrera med andra människor är liten. Jag får tillräckligt med det sociala, på mitt arbete.
Mår man dåligt, eller faktiskt känner sig ensam dp kanske det är dags att kontakta en vårdcentral. Tanken är inte att man ska må psykiskt dåligt, eller känna sig nedstämd.
Sen kan människor absolut känna sig ensamma i en relation. Även om många nog har "lyx problem". Annars kan det nog bero på att man är olycklig i sin relation. Eller att något inte stämmer.
Tråkigt när man måste starta en tråd om hur dumma folk är.
Är det en tävling där priset går den som är mest ensam?
Är ju ledsamt för folk om de känner sig ensam trots tex man och barn. Är ju en annan typ av ensamhet.
Jag lever själv och har inga barn. Vardagen är jag på jobbet och träffar folk men kvällar och helger är jag oftast själv och ensam. Ungefär varannan högtid är jag också själv men ibland firar jag med någon vän på annan ort eller någon släkting. Idag har jag förmånen att ha varit hos en kusin på midsommarlunch i annan stad men nu åter hemma och själv igen. Tacksam när man ibland blir inbjuden men vill inte heller tränga mig på. nyår och midsommar är de högtider folk oftast verkar bredda sitt firande till utanför närmaste familjen men jul och liknande är det ibland svårare att inte bli själv.
Tråkigt när man måste starta en tråd om hur dumma folk är.
Är det en tävling där priset går den som är mest ensam?